Summor som kan tysta

124 822 kronor i rättegångskostnader till Bildombudsmannen, och 16 125 kronor för ”bildstöld” till Äventyrsgruvan. Så mycket kan jag bli skyldig att betala om Svea hovrätt kör helt på deras linje i domen som kommer 11.00 den 18:e februari.

Lite över 140 000 kronor, kan det med andra ord kosta att kritisera en bild (på internet) idag.

Men vi får se. Jag vann ju i tingsrätten. Och de förvirrade och misslyckade förhören med Äventyrsgruvans representanter – återgivna i mitt inlägg Undrar vad som händer om jag förlorar i hovrätten? (Och med bildkritikens framtid) – ska ju Svea hovrätts domare också ha att ta ställning till. (Och har man läst eller hört dem är det ju, enligt mig, pinsamt tydligt att den här stämningen inte handlar ett dugg om upphovsrätt, utan om att ge igen för kritik.)

Det hände dock en rad absurda grejer under rättegången igår, som gör mig lite orolig.

Det första som hände var att det saknades flera minuter av tingsrättsförhöret med bildens fotograf, Nicklas Myrin. Filmfilen hängde sig och hackade; och vissa frågor och svar kunde aldrig spelas upp. Bland annat den väldigt kritiska ordväxlingen mellan Daniel Karlsson och fotografen Nicklas Myrin där Myrin själv erkänner att det räcker med att ange Baggbodykarna som källa när man använder deras gratislicensierade bilder:

”Ja, generellt när föreningen Baggbodykarna har en bild och det kommer en förfrågan om att publicera den någon annanstans, då brukar man kräva antingen att det står Baggbodykarna, eller fotografens namn.”

Så jag kan bara hoppas att Svea hovrätts domare lyckats få tag på en ljudfil som inte är trasig från Södertörns tingsrätt.

För när Nicklas Myrin blev tillfrågad om han sagt orden ovan, i ett tilläggsförhör med min jurist Alexander Kandiloros, sa han:

”Jag minns inte.”

Öh. Okej?

Aja. Internet kan hjälpa dig att minnas och aldrig glömma:

 

Nicklas Myrins erkännande, i mp3-form.

En annan sak som Nicklas Myrin hade svårt att minnas var om det, när jag använde och kritiserade deras bild, hade stått på Baggbodykarnas hemsida att det är fritt fram att använda deras bilder så länge Baggbodykarna.org är angivna som källa.

Tack och lov har internet också ett bra bildminne!

Så här såg det ut på Baggbodykarnas hemsida när jag hämtade och kritiserade deras bild. Nu är dock det här innehållet raderat från deras sida. Så om du vill se det får du använda Internet Archives ”Wayback Machine”, eller klicka här.

Att Äventyrsgruvan ens försöker stämma mig överhuvudtaget för en bild som de satt en Creative Commons BY-NC-ND 2.5–symbol på (som brukar betyda SPRID, GRATIS, BARA DU KREDDAR) beskrev jag absurditeten med redan i mitt förra inlägg. Men under huvudförhandlingen i Svea hovrätt blev saker ännu märkligare.

Bildombudsmannen hävdade att jag skulle ha kreddat fotografen TROTS att Baggbodykarna själva inte skrev ut fotografens namn, och själva skrev på sin hemsida att det räcker med att man anger att bilden är från Baggbodykarna.org.

Till stöd för detta påstående hänvisade han till Creative Commons egna licenstolkningar.

Men om du går in på Creative Commons hemsida och kollar upp villkoren för en ”Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 2.5 Sverige”-licens (CC-BY-NC-ND 2.5) och klickar på ”ett korrekt erkännande”, så dyker det upp ett pop-up fönster där det uttryckligen står att upphovspersoner bara behöver nämnas om de som äger bilden angett det:

Så här stod det dock INTE i dokumentet om Creative Commons-villkoren som hovrätten fått in (av Staffan Teste). Den formuleringen saknades. (Ingen aning om varför.) Trots att meningen finns att läsa klar och tydlig på Creative Commons hemsida.

”Om det anges, måste du ange namnet på upphovsmannen… Var står det?”, sa rättens ordförande.

På Creative Commons egna, svenska hemsida, försökte vi visa. Men hon accepterade inte det som bevis, utan sa till sist sammanfattningsvis att det var Vår åsikt att licensen ska tolkas som att man måste ange upphovsperson bara om det är angivet i originalsammanhanget. (Seriös fråga: Får domare inte använda internet under rättegångar? Ses surfande på med skepsis i rättssalar?)

Så det kändes absurt, läskigt och mossigt. Att hovrättens teknikstrul och internetovana skulle kunna påverka utgången i det här målet (som i sig inte ens hade funnits om inte vi hade haft en mossig, otidsenlig upphovsrättslag).

Jag hoppas att Svea hovrätt ändå kommer fram till det som jag tycker är tillräckligt övertydligt nu: Att jag använde bilden exakt som Baggbodykarna krävde på sin hemsida, och ändå valde de att stämma mig, för att det inte gillade vad jag skrev om bilden. (Liksom SD:s före detta pressekreterare Eric Myrin 2013, med hjälp av Bildombudsmannen, krävde de anti-rasistiska bloggarna Nikke Lindqvist och Torbjörn Jerlerup på pengar för att de använt sig av Sverigedemokraternas logotyp. Trots att Eric Myrin själv hade lagt upp logotypen under en Creative Commons-licens i Wikipedias gratisbildbank Wikimedia Commons.)

Så. Nu vet du hur det gick i hovrätten. Och 11.00 den 18:e februari kommer domen.

Tills dess tänker jag researcha lite – och uppskattar all researchhjälp! – om varför vår svenska upphovsrätt är utformad som den är. Varför det 2016 är lagligt att publicera och kritiskt granska bilder utan upphovspersonens godkännande i tryck, men inte digitalt:

”Dock inte i digital form …”. Om någon bara kunde få den struken ur lagen hade jag sluppit allt det här – snart tre år av tjafsande och yttranden från tingsrätten/Äventyrsgruvan att besvara; all tid, ork, energi och ångest det kostat – och bara kunnat ägna mig åt fler granskningar och genusanalyser istället.

Den enda personen jag vet som tycker att ovanstående bestämmelse är rimlig, är Bildombudsmannen. (Till och med Daniel Karlsson på Äventyrsgruvan tyckte att lagformuleringen var mysko.)

Och jag vet inte hur han tänker sig att bildkritik ska ske 2016 (om alls): via kasettband, fax eller VHS?