Saknar du inte dina barn? (2017)
Kudos med grädde och blåbär på till DN-fotografen Anette Nantell för de här bilderna på Jan Björklund med familj. 😍
En seglivad genuskliché i media är nämligen att kvinnliga politiker – men inte män – i tid och otid får intervjufrågor som påminner dem om deras BARN. Även i artiklar eller utfrågningar som egentligen handlar om deras politik eller karriär.
Män identifieras sällan i texter som Trebarnspappan, eller får förvånade rubriker som ”Minister OCH pappa? 🤯” (se exempel 3, 4, 5 för vad jag menar.) Trots att det – enligt Google – finns manliga politiker som också har barn. Alla nuvarande manliga partiledare, till exempel.
När bara kvinnliga politiker får frågor om livspusslet eller porträtteras med barn på armen i lummiga parker cementeras den bakåtsträvande idén om att ”den offentliga sfären är en manlig domän medan den privata sfären är en kvinnlig”, enligt medieforskaren Gunilla Jarlbro (i boken Genusmedveten journalistik).
Det finns ju två lösningar på det här. Antingen att utbilda eller elchocka journalister tills impulsen att göra mammor av kvinnliga politiker lägger sig, eller att skildra män som föräldrar också!
Jag tycker att den andra lösningen vore bäst. Därför älskar jag bilderna på Jan Björklund lagande och ätande våfflor med sin familj. Som förekommer i en artikel som i övrigt handlar om politik. Att fokus kan få vara politik, jobb – och familj. Hela livet, helt enkelt.
Så kom igen nu, manliga politiker! You can do it! Sluta äta korv offentligt, åk hem och laga mat!
Bonusbild: Ett annat exempel som tyder på förändring.
SvD-rubriken ”Talmanslivet tufft för småbarnspappan Norlén”. En rubrik som på ett alldagligt sätt sätter fokus på en manlig politikers familjeansvar. Dock är han likväl avbildad i offentligheten, inte var nu hans barn än är…
Vilket får mig att tänka på bonusbild 2: tidningen PAPPA, vars omslag fick förvirrade potentiella läsare att fråga sig: VART ÄR BARNEN, PAPPA?
Till nästa analys i valspecialen: Gift vid första ögonkastet (2022)
Tillbaka till förra analysen: Carl Bildt förgör en hamburgare (1991)
Till alla analyser