Jag tänkte på det där med att män, oavsett om de är fotograferade i egenskap av yrkesutövare, kändisar eller för att sälja kläder (och det är meningen att människor ska kunna titta på bilderna utan att skita på sig), gärna får se ut som hårda, irriterade eller bara smått äcklade, frånvarande MÖRDARE.
Som tatueringsstudioägaren Daniel ”Danne” Eriksson här, på omslaget till det senaste numret av Vantörs kyrkoblad (som låg på dörrmattan och skrämdes en kväll):
Vad är det här? Ett fanzine gjort av grannen som tänker spöa upp mig och riva sönder alla mina leksaker? tänkte jag när först såg det. Men nej då. Det är ingen fara. Kolla tidningens tema enligt texten i övre högra hörnet. Snällhet. Och puffen ovanför rubriken om besöket i Daniel Erikssons studio: ”Snällhet in på bara skinnet.” (Pfew! Han försöker bara se snäll ut. Skönt att det fanns ett facit!)
Den här konventionen – för så utbrett är det – att män antingen ska se farliga eller bara väldigt nonchalanta och upptagna ut på bild, är om man tänker på det precis lika bisarr som den att kvinnor alltid ska le, rulla på huvudet, ha bra smink och ögonkontakt och slicka betraktaren i handen eller vara tillgänglig på andra sätt (genom betraktarorienterat kroppsspråk och till exempel särade läppar).
För vad förmedlar egentligen bilderna om mansrollen? Jo, att det är status för en man att inte vara mjuk, tillmötesgående, lyhörd, närvarande och omhändertagande. (Vänd på de typiskt kvinnliga egenskaperna till deras motsatsord. Där har du vad män vinner på att ständigt prackas på ett par openetrerbart korsade armar och ett extra hekto hotfull pannrynka när de stiger in i fotoland. En bildtraditionell palett skithögsegenskaper.)
Med det sagt.
Jag blir alltid glad när jag hittar bilder på kvinnor som ser riktigt tuffa ut. Som elektropopduon Icona Pop här, plåtade till omslaget på förra veckans Metro Weekend (som jag bad personalen på en grekisk restaurang om att få klippa ut):
Någon har låtit Caroline Hjelt och Aino Jawo se riktigt jävla hårda och reserverade ut. De står inte lutade mot sin björk för DIN skull, utan det är du, lilla betraktartrassel, som får närma dig dem, de coola hennarna på skolgården (som förhoppningsvis inte bara sa ”kom hit” för att tillägga ”stick!”).
Inte en uns mjukt och utslätande uppifrånperspektiv. Den typiska modelltillrättavisningen ”osså in med hakan” har fått åka i papperskorgen. Caroline Hjelt får till och med ha armarna i kors!
Hur gick det här till? frågade jag Klara Leo, som tagit bilden.
Klara Leo är inte helt säker på om det är bra eller dåligt att jag ringer först (senare berättar hon att hon blev lite rädd), men när jag förklarar vitsen med min blogg så säger hon en rad smarta saker om att hålla sig vid genusmedvetande som fotograf.
– Ibland tar man ju bara bilder utan att tänka efter. Det lätt att falla in i mönstret om man inte är på sin vakt, trots att man anser sig medveten. Då gäller det att reflektera och vara självkritisk. Men samtidigt så anpassar man sig ju efter personligheten hos den man fotar. Det kanske är lättare hänt att kvinnor ställer sig så att de ser… medgörliga ut.
Medgörliga. Precis vad Caroline Hjelt och Aino Jawo inte ser ut att vara.
Så hade du det här i bakhuvudet när du fotade Icona Pop?
– Bra fråga. Vi hade en tydlig idé om att de skulle vara coola, vilket de ju är. De har mycket attityd och självkänsla. Så de ställde sig så där. Oftast låter jag personerna göra det de gör utan att ge så mycket instruktioner. Deras personlighet speglas ju mycket i hur de känner sig bekväma. Vissa modebloggare kanske ställer sig och plutar med munnen och trycker ihop brösten och då är det ju svårt att deala med det. Man kan ju inte be dem att stå bredbent och spotta snus.
Nej, det vore ju knäppt. Att be en entreprenör och karriärbloggare att plocka fram en fickspegel och smöra på lite läppglans känns däremot helt rimligt, vilket fotografen som nyligen plåtade Isabella Löwengrip (Blondinbella) till en intervju visade.
”– Varför det? frågar jag.
– Ja men för att få bilden att se lite tjejig ut, ni pratade väl om skönhet?
– Nej jag pratade om min karriär och jag tycker att det är märkligt att jag ska hålla i ett läppglans bara för att få bilden tjejig, vad har det med min karriär att göra??
– Gud vad du är krånglig nu, svarade han.”
Fotografen blev snuvad på läppglansbildkonfekten. Isabella Löwengrip stod på sig. (Och döpte inlägget om det till ”Genusfotografen?”. Önskar att jag kunde tidmaskinsteleportera mig till fototillfället i en röd fåtölj, sänka tidningen och läsglasögonen och skaka på huvudet åt fotografen med Daniel ”Danne” Eriksson i Vantör kyrkoblads blick.)
Efter vårt första samtal mailar Klara Leo mig ett par bilder hon skapade till sitt slutprojekt på college 2003. Projektet gick ut på att byta plats på de kvinnliga och manliga modellerna i olika parfymreklamer. Och resultatet är självklart genusmums.
Se.
Mördaren och hennes sötnos.
”Rör du min lilla marränghermelin så dör du.”
Fluktaren och hennes frestare.
Klara Leo nämnde att originalet till den här bilden var en annons av Gaultier och innehöll en oskarp sjöman i förgrunden och en kvinna som posar i korsett.
Med den informationen var det lätt för google att hitta den.
Notera parfymflaskan, även. Ett väldigt glasklart, pedagogiskt exempel på instant objektifiering av Gaultier. (Det vore lustigt att spela totalt oförstående om man hittade en sådan parfymflaska. ”Vaddå, vad är det här för konstig form!?” Hålla den upp och ner. Vägra förstå kopplingen förrän det står en parfymreklamsmodell i korsett i butiken som de kan peka på och hålla upp flaskan bredvid. ”Jahaaaaaaaa. Nu förstår jag! En hyllning till kvinnokroppen! Som såna där muggar med bröst på! Fast ännu fräschare och unikare! Wow!”)
Nästa bild av Klara Leo den yngre är inte riktigt lika glasklar.
Vad sägs om den här… parfymreklamen?
”I den vita så var det parfymflaskor som mannen och kvinnan hade i resåren i originalbilden…”
Ah. Okej. Med den vetskapen blir bilden lite mindre svårdechiffrerad. Men de är fortfarande lite förvirrande. De tre kukarna. Att den kvinnliga modellen mest ser ganska ansträngd ut. Jag kan föreställa mig att originalet var lite mer ömsesidigt sensuell. Här ser det ut som att hon har ganska fullt upp med att hålla den manliga modellen stående, medan han njuter sig blank av svett (eller är det parfym?), inte bara berusad, utan FULL av åkturen att få vara sexobjektet för en gångs skull.
Klara Leo hade en till bild med i utställningen, som hon först inte ville skicka men som jag fick ta del av mot löftet om att inte publicera den. ”Killen som jag använde som modell (en klasskamrat) ställde till världens liv och blandade in rektorn. Trots att jag hade jobbat på den i flera veckor så trodde killen i fråga tydligen att jag skulle ha bilden gömd i en mörk garderob.”
Klara och jag är överens om att det är den bästa bilden. Men eftersom vi inte kan visa den för dig… Bilderna du får i huvudet nu. Skapa dem.
Eller varför inte bildgoogla lite kända parfymmärken och ta bilder där du inverterar könen på modellerna i annonserna som dyker upp.
Okej då. Jag kan googla åt dig.
Hey. Titta vad jag hittade nu då.
Ett visst original. Som ser betydligt mindre äkta ut än Klara Leos remake.
Slutsatsen man kan dra av att samla en hög parfymannonser på samma ställe är att de är helt ohämmade när det kommer till genus. Men i allt sitt iscensättande, överdrivande och påklistrande av könsroller, vågar de inte röra sig en millimeter bortom dammet.
Parodiera parodierna.
Tack för mig!
Jag är så himla glad att denna bloggen finns, att du finns!
JAG ÄLSKAR DIG! Tack för att du finns!!!
Så jävla grymt bra som vanligt!
Men åh vad nyfiken jag BLIR på den hemliga bilden. Får du inte visa den om du typ täcker killens ansikte? *hoppas*
Förresten, jag har en fråga — eller en önskan om tips. Jag ska fotograferas inom kort i ett större sammanhang och efterlyser lite tips och sådant som jag kan tänka på inför det. Jag är lite orolig över att bilderna som sen väljs ut kommer vara de där jag är normativ på, men å andra sidan så kan jag ju vara extra noga med att inte falla i fållan. Hakan upp, korsade armar, kaxig min osv har jag ju koll på men har du några andra tips?
//Natashja
Hej!
Jag tycker att det är viktigt att tänka på något som irriterar både mig och Simone de Beauvoir (otroligt pretto exempel, men det tar jag bara för att jag läste om detta i hennes bok ”Det andra könet”), att när en kvinna ska försöka återta en makt, i synnerhet i media, ikläs hon bara mannens roll. Det enda sättet för henne att få erkännande är att bete sig som den hon vet är populär; Mannen. En kvinna i sig tänks inte på som oumbärlig, cool, stark, självständig, och många av de som försöker kämpa för en sådan syn ger bara mer makt åt männen. Det är jättesvårt att komma på ett annat sätt att lösa problemet med den negativa synen på kvinnans roll, jag vet (har nyligen skrivit en bok om genus och jag har inte kommit närmare någon lösning), det enda man skulle vilja var att folk inte tyckte att det fanns ett likhetstecken mellan kvinna och negativ, och att det finns ett mellan man och positiv, utan att det fick finnas en syn på att människor kan vara likvärda och att könet inte ska avgöra något. Inga gamla fördomar helt enkelt.
Jag älskar att du håller på med genus, det behövs tusen fler som du i media för vi måste sprida budskapet till alla ungdomar som håller på att hjärntvättas av USA i raketfart. Jag hejar på dig!
Hej! Tack för en riktigt bra kommentar. Jag håller helt med dig. Funderade på att ändra kommentaren att jag ändå gillar när kvinnor ser riktigt ”tuffa” ut på bild till ”riktigt otrevliga ut” för att göra ironin och ståndpunkten ännu tydligare. Jag tycker verkligen att det som är ansett feminint i vår kultur borde uppvärderas – så pass mycket att det går status och makt åt en man att gå i kjol och le supersött på bild! Jag älskar att du har skrivit en bok om genus. Du får gärna skicka länk till eller som dokument till mig om du vill. Jag hejar på dig med!
På gott och ont är det väl så att sex säljer. Därför anspelar företagen på det. Klara Leos parodier tycker jag saknar den sexuella utstrålningen från modellerna utan ser mest konstigt ut.
Vill man se bilder med ”mannen som avklätt objekt” är det väl bara att kolla någon kalsongreklam med typ Beckham eller Ljungberg.
Det är lätt att tro att det är sex som säljer. Men vore det sexet som sålde så skulle vi sett reklambilder där även männen i bild ser ut att glida ur bild av kåthet, såsom kvinnan i tex. Gucci Guilty-bilden som visas ovan.
Det vi ser exempel på i parfymreklamen är inte ”sex” som säljer, det är sexualiserade kroppar, och framförallt objektifierade kvinnorkroppar.
Anledningen till att Klara Leos modeller på 10 år gamla bilder inte har motsvarande sexuell utstrålning i dina ögon kan bero på allt från kulturellt bias till att de inte riktigt motsvarar de photoshopade stereotyper vi är vana att mötas av i erotika och reklam.
Vidare nu, även om kalsongreklamer i regel brukar vara ganska avklädda för att visa sin produkt så kan jag inte hålla med om att de är ”manlig objektifierad nakenhet”, för de ser sällan objektifierade ut. Väldigt mycket oftare ser de avklädda männen ut att vara i total kontroll och gärna med en touch av upphöjdhet eller aggression, absolut inte med en aura av tilhgänglighet. Men om du har några bra exempel på objektifierande reklam med manlig modeller så vore det kul att få se!
Just Tom Ford som du visar som exempel gjorde en manlig variant till ett par bögtidningar, bl.a Butt, som var riktigt bra.
Original: http://www.milostyle.se/images/2009/tom-ford1_48790238.jpg
Bögversion: http://2.bp.blogspot.com/_FSVTydO8sOM/S9kd-9UP3jI/AAAAAAAAETM/TegXaC3x4aw/s1600/1616508899_ba67dd794b.jpg
Coolt! Tack för tipset! :D
Just Tom Ford som du visar som exempel gjorde en manlig variant till ett par bögtidningar, bl.a Butt, som var riktigt bra.
Original: http://www.milostyle.se/images/2009/tom-ford1_48790238.jpg
Bögversion: http://1.bp.blogspot.com/-P5U72e_GyUc/TpS0dbqT72I/AAAAAAAAGqM/uBUfi-tMwgM/s400/tomford-765345.jpg
Det här med parfymflaskor och kvinnokropp fick mig att tänka på en bok jag har någonstans i en bokhylla: ”Tidens tecken” av Tony Lewenhaupt (tror jag). Där jämförs blannd annat form på parfymflaskor och ideal för kvinnokropp under olika perioder, och en del annat sånt. Jag har för mig att boken är intressant :-)
vänta här nu. Vart hän tog kritiken mot särade läppar vägen när du analyserade Icona Pop? och att dom inte bedöms som ”medgörliga” för att betraktaren har ett grodperspektiv är ju lite tendentiöst. Det perspektivet är ju inte unikt för bilder på kvinnor som är kända för vad de gör. Samma omedgörlighet kan erhållas även via hålla in hakan-bilder i kamerahöjd med titta under luggblick och särade läppar och tuffsingblick. Jag minns en bild på Lena Olin av det slaget. Förresten, bilden på Kim Kardashian borde väl med Icona Pop-referensram också vara en tuffsingbild!?
Icona Pop ställer sig på scen för att dom vill bli betittade. Dom låter sig bli avbildade för att dom vill bli betittade och accepterade, omtyckta, beundrade, avundade. Annars hade de låst in sig i ett garage. Det finns en paradox här. De är medgörliga nog för att ställa upp på bild. Men använder sig av en pose, som faktiskt inte är ovanlig, som ska visa upp dom som tuffsingar. Tuffsingar med särade läppar.
Det finns ju faktiskt massor av bilder på kvinns som är nonchiga och avståndstagande. En av de mest vanliga blickarna kvinnomodeller har måste väl vara ”titta bort” (hon som är på bilden under kardashian här ovan, tisempel). De tittar inte i kameran och möter din blick. De ser något annat som är mycket bättre än betittaren. Det är på väg någonstans. Mot framtiden. Deras framtid. Inte din. För du, betittaren, är en förlorare. Inte en av dom. Vinnarna.
Vad gäller parfymreklamen så verkar den vara framgångsrik för aldrig har väl folk, speciellt de yngre, stinkt så skarpt frätande av äckelparfym. I t-banan, i skolan, på gym, till och med. Masspsykos. Må Gud, vår Räddare, inte begåva högerextremisterna i Grekland med reklambranschens genius.
Självklart missade jag inte de särade läpparna. Men ibland kan det vara bra att lämna över till läsaren att vara the bad cop. ;)
Jag tänker inte kommentera på resten av artikeln, för jag både håller med och håller inte med (kvinna, man, vem bryr sig? Jag har inte tvättbräda och snyggskägg heller, än mer än min flickvän ligger naken på divanen och trånar när jag kommer hem), men en sak stack ut:
Fotografer säger INTE till modeller att dra in hakan! Det är det absolut sista en fotograf vill att en modell ska göra. Det kortar ner halsen, det ger dubbelhaka och ser allmänt trött och dåligt ut. På kvinnor såväl som män. Modeller ska STICKA UT hakan, men bara inte rakt uppåt/utåt utan i en riktning som stramar åt huden över kindbenen. Det ger fina skuggningar över halsen, som i sin tur definieras bättre mot kinden, och får huvudet att se ut som ett huvud, inte bara en formlös fortsättning på kroppen.
Om du inte tror mig, bara kolla på bilderna själv. Hur många modeller där ser ut att dra in hakan?
När verkligheten överträffar dikten: Pressbilder på prinsessan M och hennes gullegris till fästman: http://debatt.svt.se/2012/10/25/maddes-ti-hi-talande-for-svenska-kvinnors-undergivenhet/
Herregud, jag blir rädd när jag ser hans blick! Men älskar Birgitta Stenberg, coolast i Sverige!
[…] Kastande rostiga knivar till styva blickar efter dig från reklampelare, tidningshyllor och kyrkoblad som lagt sig på din dörrmatta i väntan på att du ska komma […]
Dethär kanske kan vara ett intressant:
http://www.huffingtonpost.com/2013/12/17/lustworthy-photo-series-jes-baker-liora-k_n_4460251.html