Okej, som uppföljning till mitt inlägg om hur våra blickar tog emot de frisläppta journalisterna Niclas Hammaström och Magnus Folkehed som ”feminina” bara för att de var oväntat ogarderade mot kameran och tillgivna mot varandra på bild, kommer här något som kan få det att pirra ännu mer av föryngring i vaneögat.
Jag tog upp mäns svårfunna självberöring på bild, och kvinnors rikliga tafsande både på produkter och sig själva i reklam. Något ni inte invände var: Men män som tar på varandra då?
Ja. Det är också en tragisk historia.
Vi låter inte män vara intima mot varandra på bild utan att genast tänka i banor av homoerotik.
Coola rocktjejer får till och med jucka mot varandra i jeansannonser.
Ensamma. Ingen som tittar. Bara du, betraktaren, voyeuren.
Coola rockkillar får dansa ensamma.
Fast under uppsikt. Så att han inte tar på sig själv.
Har det alltid varit så här?
Nej. Naturligtvis inte. Liksom vi har fått en mer sexualiserande syn på barn än vi hade på 1960–70-talet (när Pippi Långstrump spelades in; se exemplet med Pippi Examples i mitt inlägg Alla är pedofiler), har vi idag en mer sexualiserande syn på män. (Den twisten såg du inte komma på den här bloggen, va?)
Jag ska visa vad jag menar. På retromanlighetssajten Art of Manliness finns det en artikel som heter Bosom Buddies: A Photo History of Male Affection som är en sammanställning och historisk genomgång av cirka hundra gamla bilder som visar att män (åtminstone i USA) hade en betydligt mer avslappnad inställning till varandras kroppar än idag.
Manliga vänner tog sig ofta tiden och omsorgen att gå till den lokala fotostudion för att föreviga sin lojalitet och kärlek. Och hur visar man bäst att man är fäst vid någon?
Ptja, varför inte med kroppsspråk?
Bästa Vänner Evinnerligen.
Hålla om axlarna – finaste kompisposen ju!
Handen på låret.
Låret på låret.
Örat på låret.
Äh, va fan. Hela du på låret, min vän!
Hålla handen lite.
Fram med strävhåriga jättepungen och stötta armen på den lite.
Hihi! Vad gör ni ens?!
Hur ska vi förstå de här bilderna idag då?
Ja, för det första kan vi omöjligt veta vilket slags relation de här männen verkligen hade till varandra. De kan så klart ha haft mer än en platonisk relation (de kan också ha varit bögar men inte ihop, som min artikeltipsande vän Johan Forsberg påpekade). Men det här sättet att posera på var alldeles för vanligt för att det skulle röra sig om förklaringen att historien var oväntat mer queervänlig förr. Det här var bilder som man tog medan grannen satt i väntrummet intill, och de höjde inga ögonbryn stående på spiselkransar.
Som artikelförfattarna till Bosom Buddies skriver är idén om ”homosexualitet” och ”heterosexualitet” som motsatta, fixerade kategorier ganska ny. Begreppet ”homosexuell” dök inte upp i skrift förrän så sent som 1869. Före slutet av 1800-talet var sodomi förvisso en synd, men det var en handling, något man gjorde – inte en identitet. Man kan också se att ju mer ”homosexualitet” utmålades som en permanent identitet och samtidigt sjukdomsförklarades av präster, politiker och psykologer – desto mer ökade avståndet mellan männen på bild.
Visst är det sjukt kittlande både för ögat och fantasin?
Här sitter vi och undrar hur de så oskuldsfullt kan sitta och ta varandra på innerlåren och sitta i varandras knän. Och där sitter de, dessa förhistoriska kelande kattungar, och undrar varför vi hundra år senare sitter och pratar om SEXUALITET bara på grund av hur de POSERAR.
”Om männen på bilderna var homosexuella såsom vår kultur förstår den idén, eller på sättet som de själva förstod det, ligger utanför vårt vetande. Vad vi kan veta är att de inte skulle ha tänkt sig att deras kroppsspråk hade något att göra med den frågan. Vad ni ser i bilderna var vanligt, inte sällsynt; bilderna handlar inte om sexualitet, utan intimitet.”
– Kate & Brett McKay
(Min översättning)
Mer kattungemän?
MER
Okej, nu utomhus tack vare uppfinningen av bärbara kameror…
Sola på räcke ihop.
Röka på staket ihop.
Bada ihop.
KATTUNGAR!!!!
Ligga i hög ihop.
Ligga ihop.
Skogshugga ihop. (Timmermän, UNITE!)
Cykla ihop.
DET VERKAR HA VARIT ROLIGARE ATT VARA MAN FÖRR
– Genusfotografen
Japp, behövs ingen djupare analys än så! *galopp, galopp*
Ha det så kult med din blergh, sucker! *galopp, galopp…*
Det finns flera förklaringar till varför den maskulina intimiteten avklingat. En förklaring är så klart sjukdomsförklaringen och fördömandet av homosexualitet (som nådde sin kulmen i USA på 1950-talet). En annan är att övergången från hantverksyrken till tjänstemannayrken och rörligare yrkesgrupper gjorde män till konkurrenter, snarare än team som satte värde i att från dag till dag luta sig på varandras kroppar.
Två bilder av svunna basketlag – ena från 1910-talet, den andra från 1940-talet – speglar den utvecklingen bra:
Hela laget poserar TILLSAMMANS… (1915.)
Och BOOM… Individer. (1942–1943.)
För ännu fler perspektiv, läs hela artikeln på Art of Manliness. (Jag har inte plockat alla ögonöppnarrussin ur kakan.)
Men nu tycker jag att vi ska prata lite nutid.
Hur fysiska vågar egentligen våra kända, normbildande kompismän vara med varandra på bild?
Klicka för att förstora.
Inte särskilt, skulle jag säga. De får visa en viss närhet – Sigge Eklund pillar med Alex Schulmans lugg, Filip tittar beundrande på Freudrik – men det görs med en distans och med humor, och de håller ändå anständigt ”heteroavstånd”.
Och det här är ganska typiskt. Dagens kompismän rör bara varandra lagom mycket och lagom intensivt – alltid på rätt sida av den tunna gränsen – och ventilerar frustrationen av att inte få GOSA med sin bror genom att parodiera och överdriva intimiteten…
På ett sätt som bara tar udden av den manliga närheten (och nakenheten, ofta).
Och det tycker jag är skit.
Jag undrar vad det gör med pojkar och män att ständigt behöva tona ner och dölja och förtränga sidor av sig själva som vår mansnormativa hårdhetskultur stämplar som ”kvinnliga” och därför i förlängningen också ”omanliga” och lågstatus.
Trailern till dokumentären The Mask We Live In, om amerikansk maskulinitet, tycker jag ger ett par bra vinkar om det. Tre citat ur den, för dig som orkar läsa ett blogginlägg på 8000 tecken men inte kolla på ett Youtube-klipp:
”Om vi lever i en kultur som inte värdesätter omtänksamhet, som inte värdesätter relationer, som inte värdesätter empati – då kommer vi ha en kultur där pojkar och flickor, män och kvinnor, blir galna.”
Dr. Niobe Way, psykolog
”Inom deras kamratuppfostranskultur poserar pojkarna baserat på hur de andra pojkarna poserar. Och vad de i slutänden går miste om är vad de alla egentligen vill ha. Vilket är just den där närheten.”
Dr. Judy Chu, sociolog
Och kanske viktigast:
”De tre mest destruktiva ord som varje man får höra när han är en pojke är när han bli tillsagd att ’var en man’.”
– Joe Ehrmann, fd. NFL-spelare
Och på tal om det!
Så här svarade Martin Schibbye på min kritik om hans konstiga uttrycksval ”som en man” när något heroiskt behövde formuleras i en text om de kidnappade journalisterna Niclas och Magnus:
Skönt att se någon som tar kritik som en gentlehen, eller hur?
Själva rättelsen i hans blogginlägg är också exemplarisk:
Överstrukna ”som en man” leder hit, till min blergh. Vilket jag tycker är passande, eftersom jag är av åsikten att ingen ska behöva vara en man.
Låt män vara människor.
Eller katter.
Bilder från kattporrbloggen Des hommes et des chatons.
Tack för mig!
<3
Bilderna på intima män från förr kommer från artikeln Bosom Buddies: A Photo History of Male Affection av Kate och Brett McKay, som i sin tur hämtat bilderna från Picturing Men: A Century of Male Relationships in Everyday American Photography av John Ibson och från Flickr.com.
PS. Hela män och katter-grejen. Drömmen om en maskulinitet som är söt och sexig men inte hotfull?
Vad glad jag blev över Schibbyes respons! Jag gillar honom och det är alltid kul när människor en gillar beter sig på ett sätt en gillar.
Och du är ju bra som vanligt. :)
jag håller med om typ hela bloggen, men vet inte hur jag ska ställa mig till att ta bort alla positiva associationer till ordet man.
Vilka underbara bilder av männen från förr! Fram för mer samtida mans-mys :)
härligt inlägg! fler mysiga samkönade par(bilder) från years gone by: http://www.homohistory.com/
Wow, Martin!
Underbar artikel ! uttrycket “ Låt män få vara människor. “ helt fantastiskt !
Mycket trevlig läsning!
En sko-observation, långt bort från artikelns viktigare poänger; Om nu den första lagbilden är från 1915 torde det betyda att herrarna är iklädda första årsmodellen av Converse All-stars :)
Förutsatt, förstås, att converse inte snodde en redan populär modell och döpte den efter en kändis.
Jag blir jättekonfunderad över dina kommentarer till de fina bilderna från förr. Genom dina kommentarer gör skapar du just den ”humor och distans” (till och er här och var ett förlöjligande) som du menar att dagens bilder endast kan skildra manlig närhet med. Just genom bildtexten gör du bilderna lite löjliga, lite roliga, mycket distanserade. Jag brukar tycka att du gör så vettiga analyser, men nu måste jag undra om de bilderna på manlig närhet blev 2för mycket” för dig, så att du var tvungen att distansera dig? Det tråkiga är att du då distanserade oss. Utan dina bildtexter hade vi kunnat ta in bilderna på ett helt annat sätt.
Håller med fullständigt, jag reagerade också på det!
Äh, det kan väl både vara roliga och intima bilder? Kollade igenom en extra gång och det är ju bara ett fåtal som har lite mer oseriösa bildtexter.
håller med gunilla. maskerad aversion kallas det!
Bäst! Tack.
Hej!
Fina bilder från en svunnen tid. Jag håller dock med Gunilla om att bildtexterna var lite väl ironiska, för det var väl inte meningen att de skulle vara det?
Sen vill jag kommentera användningen av ”unison” som Schibbye hade ersatt ”som en man” med. Jag är tveksam. Unison kommer från latinets unisonus vilket väl betyder att ljuda tillsammans, av sonus – ljud. Det har inte så mycket med att göra något samtidigt, annat än att sjunga eller spela tillsammans, samma toner. Självklart kan en betydelseglidning äga rum, men jag är tveksam i detta fall. Vad är det för fel med uttrycket ”som en man”? ”Samtidigt” fungerar ju också, men indikerar kanske inte den här beslutsamheten och solidariteten i handlingen som jag förmodar att Schibbye eftersträvar.
För min del ser jag uttrycket ”som en man” som ett i raden av problematiska uttryck som sätter mannen som norm, typ man=människa. Jag antar att alla redaktörer ifråga inte var män? Vi skulle sannerligen inte ha varit obrydda om det hade stått: ”Alla redaktörer reser sig, som en kvinna, för två kollegor med ett uppdrag” men vi tänker sällan på gamla uttryck så medvetet. De slinker liksom bara igenom och bidrar till att upprätthålla vår bild av att mannen är norm och kvinnan är nån slags avart av mannen. Om vi vill behålla uttrycket i sig (vilket jag absolut är för, det bygger på en bra grundidé) så borde vi göra om det till ”som en person” t ex.
Det där är sjukt problematiskt eftersom ”man” har två betydelser, en könande och en könlös. Du beskriver problemet som ”man=människa”, men människa använder ju just ”man” som ordstam!
Ursprungligen var ”man” inte kopplat till kön utan kunde förses med två prefix, ”wo-” och ”wer-”, för att skapa könsbenämningar. Men iom. mansnorm försvann ”wer-” bort (lever dock kvar i t.ex. ”werewolf”!) och ersattes av ett språkligt system där ett kön är synonymt med människa och ett annat är en avart. (vet ej exakt när detta hände; det hade varit intressant om det sammanföll med någon politisk förändring i språkområdet!)
Men det ursprungliga könlösa ”man” lever kvar i en massa fasta uttryck och avledda ord, typ ”människa”. Så det är inte så enkelt som att ”man” bara kan ersättas med ”person”. ”Man” i betydelsen människa är äldre än könet ”man”, och det sitter DJUPT i vårt språk.
Dock: bra att motarbeta det där det går! Till exempel detta exempel.
Jag är inte så insatt i den språkliga diskussionen kring man/kvinna/hen, det var därför mycket intressant att läsa L Bomans inlägg.
Men jag undrar varför vi då skall motarbeta det, borde ordets ursprungliga betydelse inte snarare få en renässans? Kanske skulle vi istället börja lägga till wer- om vi benämna en manlig människa. Eller om vi skall undvika alla typer av genus/köns-benämningar utesluta alla wo-. Man och Hen, allt vi behöver?
Det är precis det där sista jag önskar att vi kunde göra! Men jag tror att det är svårt att reclaima ett begrepp som är hårt knutet till en massa konkret förtryck och etablerade förklaringsmodeller. Så länge den gängse förståelsen/uppfattningen av ordet ”man” ligger närmare manligheten än mänskligheten så är det en feministisk handling att begränsa förekomsten av det i sitt språkbruk. Men kanske att en samtidigt kan jobba för att föra ”man” närmre ”mänskligheten”? Oklart hur dock. Men det vore en enorm feministisk bragd att som du säger etablera ”man och hen” som könsneutrala standardord.
Argh! Detta är sannerligen ett besvärligt lingvistiskt gisslandrama…
PS. Har skrivit en utförligare kommentar på samma tema på den här artikeln! http://www.genusfotografen.se/?p=4437
Jag tror inte att uttrycket ”som en man” har att göra med man som norm eller man som människa, utan att ”som en man” betyder ”med mod”, ”utan eftertanke”, ”ofegt”.
Om du invänder att tillskrivandet av dessa egenskaper till specifikt män gör män till norm och mer mänskliga så håller jag inte med dig, utan anser att det är precis tvärtom, och jag ska förklara varför:
Många av alla de miljoner män som dött stridande i krig eller offrat sig på andra sätt för samhället, har övertygats om att det de gör är hjältemodigt. Att tänka efter, vara ofeg, och därmed inte ”som en man”, går rakt emot vad som behövs för män att avhumanisera sig själva och ge sitt liv för andra. Samhället har utnyttjat detta behov av status hos män, och som bottnar i en uppvisning av sexuellt värde för kvinnor.
Att vara ”som en man” har historiskt betytt att offra sitt liv eller hälsa för andra. Är det att vara mer mänsklig än den som skonas från att göra det?
Fundera på det.
Betoningen ska vara ”Som en man” d.v.s. när en grupp, tillsammans, handlar som en individ.
Att göra något ”som en man” eller att ”ta det som en man” har definitivt den betydelse som du beskriver, men jag tror inte att det var det som Schibbye var ute efter.
Gunilla: Han menade ju bara på att det är något bra med män som vågar vara intima, vad är problemet? Väldigt bra formulerat annars! Blev lite glad av att läsa detta ^^
Fina bilder som visar en stark poäng. Extra glad blir jag när tonårsgrabben hemma visar närhet i relationer. Bilderna från förr kunde lika gärna ha varit tagna i tonåringen pojkrum. Det jag reagerar starkt på och som får mig att fundera vidare är den enda bilden som innefattar tjejer. Börjar kvinnor intimitet framställas på ett alltmer sexulaiserat sätt i media? Börjar intimiteten slå över i en sexualiserad intimitet? Jag är helt tillfreds med att kvinnor ibland tänder på kvinnor men jag tror inte att bilden är komponerad för en kvinnlig betraktare.
Har själv funderat på det och det ligger nog en hel del i det. Lesbisk porr är ju hyfsat populärt bland män och det börjar nog så smått reflekteras i main stream media och att intimitet mellan tjejer blir sexualiserat. Vet dock inte vad det skulle få för konsekvenser på intimiteten mellan tjejer i.o.m. att det nog inte ses/kommer ses som negativt på samma sätt som homosexualitet hos män.
Det här var mycket intressant! De här poserna gör, i mina heterosexuella kvinnoögon, männen långt mer attraktiva än om de posat solo. Undrar vad det beror på och varför utnyttjas det inte av reklamindustrin?
Det är intressant, och något jag funderat över. Många av mina serieintresserade kvinnliga vänner gillar ”yaoi”, japanska tecknade serier med manliga homosexuella par. Det handlar ofta om mer eller mindre trovärdiga ihopparningar av figurer man gillar från serier eller animerade tv-serier, eller idolband. De flesta som läser Yaoi är hetero, men får mest ut av att läsa om homosexuella män. Jag antar att det handlar om att man får mer av det man gillar (män, i detta fall) utan rivaliserande element. Och män som visar ömhet, vilket är ganska sällsynt, speciellt i Japan.
Jag tror att denna analys endast är giltig i det vita/västerländska samhället. Om så är fallet borde det framgå i texten, vilket det inte gör.
Jag gjorde nyligen mitt första besök i Kenya. Eftersom jag kommer från den kultur som beskrivits ovan reagerade jag på att män i Kenya öppet håller handen, något som sällan förekommer i Sverige. I allmänhet verkar inte människor i Kenya reagera på män som berör varandra på ett, som vi uppfattar det, imtimt sätt. De anser sig vara bröder, inte homosexuella. Det vore intressant att lyfta in detta i diskussionen.
Det skulle vara mycket intressant att lyfta in detta i sammanhanget.
Bra poäng! Har också ofta tänkt på detta. Tänker att det kanske kan ha en koppling till huruvida den aktuella kulturen har gått igenom den omnämnda processen kring homosexualitet på samma sätt det vita västerländska samhället har?
(”Före slutet av 1800-talet var sodomi förvisso en synd, men det var en handling, något man gjorde – inte en identitet. Man kan också se att ju mer ”homosexualitet” utmålades som en permanent identitet och samtidigt sjukdomsförklarades av präster, politiker och psykologer – desto mer ökade avståndet mellan männen på bild.”)
Gäller även mellanöstern, där män kan hålla hand, pussas osv utan att någon höjer på ögonbrynen. Samtidigt är det dödsstraff på homosex, vilket paradoxalt nog gör det enklare att dölja ett homosexuellt förhållande.
Ja, jag tänkte på samma sak. I tex Kina är det helt normalt att två män går omkring hand i hand eller med händerna om varandras axlar, men homosexualitet är inte accepterat. Det var olagligt tills för ca 15 år sedan. Min känsla är att homosexualitet för de flesta där är så otänkbart att människor av samma kön kan vara intima med varandra utan att någon kommer på tanken att de skulle vara attraherade av varandra. Om man måste välja så föredrar jag vårt moderna samhälle i väst där homosexualitet är accepterat. Men å andra sidan behöver man inte välja, det går att vara öppen för både och.
Till sist: Det var inte bättre förr! Jag tror inte en sekund att homosexuella kände sig friare på 1800-talet.
Mysiga och roliga bilder! Nu för tiden är det nästan bara när herrar gör fotbollsmål som de får släppa loss och gosa med varandra, annars är det ”bögigt”. Väldigt synd för om ”bögigheten” blev lite mer tillåten och avdramatiserad i vardagen blev det lättare för både heterosar och homosar.
Wow, verkligen en AHA-upplevelse! Har sett liknande gamla bilder förr men inte ens reagerat över det.
Även I Indien går män hand i hand. Både vänner och kollegor som till exempel patrullerande poliser. De är uppfriskande att bli påmind om subjektiviteten i vad som uppfattas som maskulint.
Min lillebrors (17) reaktion på artikeln:
”Aa vad är det med den? Ja har inget emot sånt. Killarna idag tar väl kort som de gjorde förr. Alltså med händerna på låren osv.”
Så bra skrivet! Och vilket angeläget ämne…
Jag jobbar mycket med ungdomar och ser till min stora sorg hur vi allt mer har tränat upp dem till att bli individualister. Men jag börjar kanske också se nåt jag inte sett tidigare, och det är killar som VÅGAR vara nära varandra rent fyskiskt, utan sexuell inblandning, och det gör mig glad! Däremot är jag osäker på om de vågar visa det i sammanhang där de själva inte är trygga eller känner att de är ”de coola”. För det är de coola killarna som vågar, inte de mer osynliga och otrygga.
Detta är så otroligt bra.
Det blir så tomt i själen när sådana här saker påpekas för en. Kan vi få tillbaka det som varit eller har allt gått förlorat? Ofta upplever jag vår tid som en lång kamp efter känslan av att få vara människa med varandra utan coolheten, statushetsen och tidspressen flåsande i nacken. Det måsre kännas så jobbigt som man att inte få var nära någon.
Det är för att lägga till en länk till min blogg!
Jag har samlat vintage fotografier av homosexuella och lesbiska par i flera år, så hittar du tusentals av dem på bloggen.
Jeffrey Gent
http://www.homohistory.com
Asså superbt inlägg! Tack!
Kom att tänka på detta:
Comedivas (komikergrupp el nätverk med främst kvinnor) gjorde webbkomediserien Guy Time som handlar mycket om män och närhet på olika sätt: http://www.youtube.com/playlist?list=PLC8D0DFAFE39034F5
Det hela beskrivs som ”en kvinnlig fantasi om vad män gör på ett slumber party” (min översättning). Tycker den är intressant för att de manliga karaktärerna som skildras både bryter mot och lever upp till olika maskulinitetsnormer som finns. Är alldeles för trött för att göra en analys på det hela nu, men tipsar om att se den!
Hej!
Bra inlägg!
Två kommentarer, en till ditt inlägg och en angående manlig fysisk närhet i andra kulturer:
1. De gamla bilderna är privata, de nya är reklam. Tror det är betydligt vanligare med mysbilder på killar bland privata foton än reklambilder. Jag vet att det är så bland mina egna och mina kompisars iaf.
2. Killar som håller hand i andra kulturer – Jag tror att man nästan skulle kunna få fram ett omvänt proportionellt samband mellan offentlig manlig närhet och hur öppet och ok det är med homosexualitet i samhället. Ingen fara att gå hand i hand två killar om ingen kommer missta dom för att vara homo.
Rasmus
Hej alla. Glada bilder! Och glad över Martins reaktion. Så borde Zlatan ha reagerat. ”oj, dumt det där med cykeln, du har rätt, jag förstår nu, kommer uttrycka mig annorlunda framöver, tack” Typ.
Jag är 40 och lite halvstel med mina killkompisar. Bilderna ovan får mig att vilja vara mer nära. Och/men jag tycker mig märka bland yngre killar, 90talister typ, att det är mer armen om nu, mer kroppskontakt. Man stödjer sig på varandra och vänslas samtidigt som står o pratar. Nån som uppfattat en förändring där?
Intressant inlägg. Jag har en känsla av att skillnaderna beror i att vi ”numera” har en sexualitet som inte fanns innan, nämligen homosexualitet. Det är lättare att vara intim offentligt när det inte kan misstas för något det inte är. Utan att ha någon källa tänker jag mig att det är svårare att hitta en man och en kvinna från den tiden som poserar som männen gör här, om de inte är tillsammans, just för att det kan misstas för en relation. Vad gäller männen kan det inte misstas för en relation och det gör det ok. Idag, när homosexualitet är öppet på ett helt annat sätt och faktiskt existerar så får dessa bilder en annan betydelse eftersom de kan misstas för en relation, precis som mannen och kvinnan förr i tiden.
Fantastiskt bra skrivet, superintressant! :D Tack för härlig och kul genusundervisning!
Noterar att du jämför moderna modefotografier med gammeldags fotografier av kompisar. Alltså nya fotografier gjorda av professionella fotografer, gjorda för reklamsammanhang, jämförs med gamla fotografier gjorda för att bevara ett minne eller ett ögonblick.
Ska man göra en rimligare jämförelse, ta och jämför festfoton, instagrambilder etc som karlar hamnar på i grupp. Jag tänkte slänga upp några stycken foton som jag själv har tagit, på mina egna kompisar, och visa att närhet män emellan inte alls är så borta som man kan tro. Det verkar endast vara reklamfotografier som används i media som har blivit (eller alltid har varit) homofoba.
http://distilleryimage7.ak.instagram.com/8d4c37d06a3811e382680e00d9057e07_8.jpg
http://i.imgur.com/tBh0hYw.jpg
Ingen på bilderna är homosexuell eller bisexuell. De är bara obrydda. Så jag vill inte påstå att ”män som kramas på foton” har försvunnit helt. Det har bara försvunnit ur massmediala- eller marknadsföringssammanhang. I privata eller sociala-mediesammanhang har dessa foton inte alls försvunnit, utan existerar fortfarande.
Något jag inte kan låta bli att reflektera över är att de tidigare bilderna på män som kunde ta på varandra i gemytligt samkväm också togs i en tid då en man o en kvinna inte kunde fotograferas i dylika intima situationer som vänner, vilket vi kan idag. Två män fick vara vänner o sitta med nakna fötter i varandras knän osv men en dam satt i sitt fängelse av korsetter o långa kjolar,( helst på en piedestal i tanken) om inte så var fallet var det den tidens pornografiska förlustelser som framkallades.
Blir så glad och posimistisk. TACK!
Fantastiskt inlägg som vanligt. Måste dock säga att Filip och Fredrik är ett dåligt exempel, har nämligen reagerat på ”uppriktigheten i intimiteten” (i brist på bättre uttryck) i deras bilder förut. Efter en bildgoogling:
http://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/175304/images/2008/image_gallery_16779819.jpg
http://www.bt.se/multimedia/dynamic/00880/filip_och_fredrik_880831c.jpg
http://hd.se/multimedia/archive/00230/sx23b732_jpg_230870d.jpg
http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/12258156/800/normal/40f1ab13af295/01s40-FilipFredrik-10.jpg
http://www.resume.se/Global/Resume/nyheter/2008/01/28/svt-vill-forlanga-med-fili/filip-a-fredrik44.jpg
Håller med. Bilderna från Podcasten är reklambilder, deras personliga bilder på t.ex. Instagram har mer närhet och ömhet i sig. Det samma gäller vissa bilder ”privata” på Alex http://cdn.stureplan.se/legacy/articles/9105/images/article_image_356e2df10c77879d.jpg
http://cdn.stureplan.se/legacy/articles/7584/images/article_image_1a3d14805b622dcd.jpg
http://cdn.stureplan.se/legacy/articles/6435/images/article_image_3bdf481c169aac55.jpg
Men det är sant det är en avsaknad av manlig närhet i reklambilder.
Kanske är det bättre att fokusera på det än att blanda in privata bilder från en svunnen tid i analysen.
Annars väldigt bra inlägg! Framförallt blir man glad av att se män kramas.
De här porträtten (och de lever i en mycket hård, maskulin kultur) är lite oväntade.
http://www.magnumphotos.com/C.aspx?VP3=SearchResult&ALID=2TYRYDIT12AL
Har jobbat mycket i muslimska länder, där är det vanligt att män håller varandra i handen, går omslingrade osv. På ett sätt som är helt otänkbart i den västerländska manskulturen.
Min ytterst amatörmässiga, kulturantropologiska analys är att homosexualitet är så otänkbart att fysisk kontakt män emellan inte är ett problem.
Minns ett citat från en företrädare för iranska väktarrådet, där han sa att homosexualitet inte var en fråga i Iran för att det inte fanns några homosexuella…
Vad ska man säga?
Åh ena sidan känner jag igen mycket i min vardag och uppväxt. Man kan krama om en killkompis, men den varmaste kramen som kille får man av sin oblyga tjejkompis. Känslosamma, mjuka och kreativa killar som jag själv får ofta stämpeln ”ärru bög eller? ”.
Har man dessutom ett starkare behov av beröring kan det som i mitt fall ge en känsla av att inte höra hemma. Min räddning är alla tjejkompisar som är mer vana vid den typen av relationer.
Så för mig är det ett problem.
Samtidigt ser man kommentarer här om att problemet är obefintligt för andra. ..
Hur som helst så har jag fått acceptera att jag är annorlunda och som jag börjat svara själv på påståenden om att jag är homosexuell. ”Ja, jag är bög i allt utom den sexuella attraktionen till mitt eget kön” -vilket jag personligen trodde att det handlade om att vara homosexuell.
”Kram på er” :)
På tal om män, eller killar, och katter ;)
http://cuteboyswithcats.net/
Det intressanta är ju att dessa ”ömma poser” i de äldre fotografierna ingick i en standardiserad repertoar av poser som fotograferna rekommenderade. Om man gick utanför ramarna kunde det orsaka väldigt mycket rabalder.
[…] första gången Tomas besökte en renodlad fotoskola. Alla behöver höra honom och följa hans blogg Väldigt kul med den historiska tillbakablicken på gamla bilder där män verkade ha en betydligt […]
En sak är jätte intressant, och jag har inte lyckats förstå mig på det eller analysera det på ett djupare plan. Jag spenderade min höst i Kampala, Uganda och gjorde min socionompraktik. När jag var ny i landet så blev jag enormt förvånad över att se män hålla varandra i handen. Jag tänkte att det var väl otroligt modigt att våga visa sin kärlek så pass öppet i ett land som Uganda. Sen såg jag dock fler och fler män hålla varandra i handen, det var mer standard än ett undantag. Varje dag såg jag dessutom män busa med varandra, krama varandra varmt och länge, i allmänhet var mycket närgågna.
Om jag ändå ska försöka förstå mig på det så har det nog en direkt koppling till att homosexualitet är ingenting en helst pratar om i Uganda. Det tycks finnas en uppfattning om att ju tystare en är om det, desto större chans finns det att det ”försvinner”.
Min fyraåriga son visar (och pratar om) sina känslor för sin lika gamla kompis av samma kön. De kramas och pussas och är högst angelägna om att alltid kramas hejdå. Hur behåller en det? Någon gång (inom kort?) kommer min son att uppmärksammas av sin omgivning att kramkalaset inte längre är lämpligt. Så trist. Jag kan försöka påverka, men vad hjälper det? Eller?
Jag överanalyserar inte din text! Jag läser aldrig bloggar, men jag tyckte denna var bra!
Jag är man! Hårt arbetande man med låg lön.
Jag förstår ditt inlägg och tycker detta var jävligt bra!
Klokt och bra!!!!!
Tack alla för att ni tänker på det här.
Mansbefrielsen ligger 40 år efter men den börjar vakna till liv lite här och där.
Vi män är så otroligt isolerade. Vi behöver närhet och uppmuntran att våga vara sårbara medmänniskor. Alla män vill vara nära. Alla män vill visa sig och lyssna.
Men vi har inte alltid fått veta att det är OK.
Jag älskar trailern till ”the mask I live in”!
Det sitter fast i halsen, en massa känslor som vill ut. Vi vill bli fria och lätta som de fåglar. Vi fick alla lära oss att män inte skall utrycka sina känslor. Vi skall ha allt under kontroll, men det kostar oss vår frihet och hela vår fleksibla inteligens.
Befria oss från manligheten!
kram på er alla!!!
jona
Efter den senaste virala succen med Soldater i Afghanistan kollade jag på original-grease-låten: http://www.youtube.com/watch?v=wK63eUyk-iM
, och blev slagen av hur oerhört feminint kroppsspråket tedde sig i mina ögon. Mycket höfter, vinkla ut rumpan etc. Gissningsvis var det kanske roligt, men knappas feminint, på 70-talet när filmen spelades in. Vår (eller i alla fall min) blick har med andra ord förändrats radikalt på en relativt kort tid!
Tänkte på det här inlägget när jag såg det här klippet där Jay Leno tar upp roliga rubriker: http://www.youtube.com/watch?v=guMf4AdIALM
Kolla sista bilden som han visar upp. Lägg märke till gapskrattet från publiken!
För tio år sedan arbetade jag i ett asiatiskt land där de inte erkände homosexualitet.
Killarna jag arbetade med jobbade ihop, sov på golv i rum ihop, hängde på varandra när vi/de satt i samma rum, masserade varandra gick armkrok och höll varandra i handen på stan. Den enda de inte rörde vid var den unge man jag antog faktiskt var homosexuell.
En annan sida var att killar och tjejer absolut inte fick röra varandra. Möjligen hålla handen om de var förlovade.
Jag tänker att det kanske är en förklaring till de äldre fotografierna – att det var ingen risk att de skulle kunna ifrågasättas som homosexuella nän – för det ”fanns inte.”
Stavar lite fel ibland :-) Men det kanske är ett led i att vi har ett friare liv för homosexuella nu och i framtiden kanske manlignärhet kan visas igen :-)
Ordet ’homosexuell’ kanske inte fanns som ord före 1800-talet, men andra ord som ’bög’ och ’bugger’ härstammar från 1300-talet. Så där faller tesen något. Min tro är att det istället handlar om att när homosexuella blivit ”tillåtna” i offentligheten känner heterosexuella män ett större tryck att inte uppträda på ett sätt som kan tolkas som homosexuellt.
Intressant inlägg… Jäkligt intressant!
Dock kändes vissa av bildtexterna onödigt ”putslustiga”. De motarbetar bilderna de kommenterar och i viss mån även meningsfullheten i bloggtexten.
-Kort sagt, de drar fokus från det som är viktigt.
Har just fått se ett ex av boken Guds gåva till kvinnan (Känguru förlag), som visar ett antal idolbilder av manliga kändisar i olika påklädda och avklädda poser. Värt att kolla upp. Hör gärna din analys av boken vid något tillfälle om du hittar den.
Hej!
Hittade hit idag via Emelie Ohlssons blogg och jag vill bara uttrycka hur glad jag är över det. Har bara börjat skumma men inser att här finns klokhet utöver det vanliga.
/Sara
Det är ju förmodligen åtminstone delvis homosexualitet (som identitet) som har gjort att män inte längre kan ta på varandra utan att det ses som bögigt. Så länge det var sodomi, som en handling precis som du säger, är ju allting förutom handlingen i sig okej. Då är det ju övriga bara uttryck för vänskap, syskonskap etc.
Men eftersom en stor grupp nu (inkluderande många heterosexuella vänstermänniskor) gjort politik av att det ska vara lika normalt att vara homosexuell som heterosexuell så har vi fått vad vi har fått. Så det blir lite underligt när en blogg som kör på genus/feminism klagar på det som den egna rörelsen i princip är ansvarig för (och låtsas som om det inte vore fallet).
Väldigt intressant blogginlägg. Det får mig att tänka på hur mäns sexualitet i populärkulturen har förändras från förr till nu och ett väldigt lysande exempel på detta, nämligen Sherlock Holmes. Den ursprungliga Sherlock, författad av Arthur Conan Doyle på 1800-talet har gett inspiration till en hel genre inom populärkulturen, nämligen deckaren, och mer specifikt då mästerdetektiven som var den första typen av detektiver och lever kvar än idag, framförallt i tv-rutan. Orsaken till Sherlocks popularitet både på sin tid och idag är hans intelligens och övermänsklighet. På den tiden var idealet för den västerländska människan tätt sammankopplat med kristendomens människoideal. Idealmänniskan var en asexuell varelse som levde utan synd (att ta droger var inte direkt någon synd på den tiden) och därav hade fullt fokus på att utveckla sina mentala förmågor till mästarnivå och dessutom moralen att använda dessa förmågor till att göra gott. Då dagens mästerdetektiver verkar vara födda med en övernaturlig talang att läsa människor och se samband förklarade den ursprunglige Sherlock sitt deduktiva tänkande som en vetenskap och berättade om hur han ägnade sin fritid åt att memorera saker som han ansåg viktig och av den anledningen inte hade plats för saker som vanliga människor ansåg vara allmänkunskap. Sherlock var alltså en sorts 1800-talets idealmänniska. Detta ideal var dock omöjligt för kvinnor att uppnå eftersom kvinnan då liksom nu stod för det kroppsliga, medan mannen stod för det andliga. Kvinna skulle med detta synsätt inte klara av att bortse från alla kroppsliga begär på det sättet Sherlock gjorde, som till exempel den gång han bosatte sig i en grotta enbart för att lösa ett fall. Kvinnorna i berättelserna om Sherlock var oftast offer, de som Sherlock skulle rädda. Vilket han gjorde utan några som helst andra motiv än rent altruistiska. Något som också var intressant med Sherlock var hans förhållande till Dr. John Watson. Ett förhållande som gett upphov till uttrycket Watson figur inom deckarlitteraturen. Man skulle kunna säga att Watson kom till av en trend som gick i romanförfattandet på den tiden. Man skrev inte som en allvetande berättare och man skrev sällan heller utifrån huvudpersonens perspektiv. Berättelsen skulle berättas ur någon annan rollfigurs perspektiv, det kunde ske som en brevkorrespondens, hur någon läser någon annans dagbok eller liknande. Doyle behövde alltså komma fram till hur han bäst skulle berätta om sin mästerdetektiv. Han skapade Watson för att han behövde någon som konstant kunde följa Sherlocks arbete. För att få Sherlock att framstå som ännu mer briljant sparade han inte på Watsons beundran av honom. För att Watson skulle kunna följa Sherlocks varje steg behövde de vara både kollegor och rumskamrater, något som liksom Pippi på sin tid, inte orsakade några höjda ögonbryn. Användandet av Watson som berättare var dessutom extra finurligt, eftersom Sherlock kunde lämna både Watson och läsaren under vissa scener för att skapar mer spänning. Men han kom alltid tillbaka för att berätta hur han klurat ut allt och därmed bekräfta den oförstörbara vänskapen till Watson.
Sherlock har återskapats många gånger om i sin ursprungliga tidsanda. I två nygjorda tv-serier däremot har man valt att återskapa honom i en modern tid, en amerikansk och en brittisk version. I dessa har man varit tvungen att ta ställning till alla dessa saker eftersom vår syn på män har ändrats så kraftigt sedan 1800-talet. Kan en man verkligen vara asexuell? Kan två män leva tillsammans i ett platoniskt förhållande där den ena hyser en enorm beundran för den andre? I den amerikanska serien får vi veta redan i första scenen i första avsnittet att Sherlock är sexuellt aktiv i allra högsta grad, han har bara inte något intresse av en kärleksrelation. Senare får vi dock veta att han har haft en sådan relation (spoileralert) med mästerskurken och antagonisten Moriartry som i detta fall är (trumvirvlar) en kvinna! Så klart utan att han visste att hon var en mästerskurk. I den amerikanska serien har man dessutom valt att förstora upp Sherlocks användning av droger och göra honom till en före detta missbrukare. Han är alltså tvärt emot den ursprungliga Sherlock en människa som fallit offer för kroppsliga begär. Och Watson? Jo en asiatiskt kvinna vid namn Joan Watson, vilket förstås är underbart på många sätt, men också kan tolkas som ett sätt att undkomma situationen där två män lever tillsammans utan att vara homosexuella. Watson får i denna serie också axla en mer kvinnlig roll som omhändertagande av Sherlocks sköra kör-på-tills-det-går-åt-helvete-manlighet. I den brittiska serien är Watson fortfarande en man. Men naturligtvis kan de inte leva tillsammans utan att det uppstår frågetecken. Andra karaktärer i serien misstänker ideligen att de två har en sexuell relation. De passerar liksom heteroavståndet och det kan inte gå förbi okommenterat. I denna serie är inte Sherlock ett lika stort offer för sin kropp, kanske för att det inte finns någon kvinna där för att ta hand om honom. Men det finns kvinnor och de är inte bara hjälplösa offer de är också manipulativa brottslingar och det är dessa kvinnor så på något sätt är de enda som kan förföra både Sherlock och Watson. Den helylle yrkeskvinnan som arbetar i laboratoriet och uppenbarligen är tokförälskad i Sherlock kan inte riktigt väcka hans lustar utan framstår mest desperat och patetiskt i sina försök.
Ja, det var lite tankar från mig om hur bilden av manlighet ändrats över tiden.
Gulliga bilder. Det är så vackert att se killkompisar kramas, närheten visar på äkta kärlek och öppenhet, som om de vore bröder.
[…] fysisk närhet och till att uttrycka sin vänskapskärlek på bild (jag skrev om det i mitt inlägg Manslåren var vanare förr, för den som vill läsa mer). Tror inte jag skulle kunna bli mer nöjd med resultatet i bilden […]
[…] fysisk närhet och till att uttrycka sin vänskapskärlek på bild (jag skrev om det i mitt inlägg Manslåren var vanare förr, för den som vill läsa mer). Tror inte jag skulle kunna bli mer nöjd med resultatet i bilden […]