Förra veckan var jag med i P3 Gillar och pratade om allt från kukdockor till att unna män att få veckla ut sig som blommor. Intervjun kan du lyssna på här.
Jag mailade med en genuspedagog. Hon bifogade det här: ”de råd som gavs i Trollhättans tidning härom veckan, i deras ”fotografskola”… rena skämtet!”
(Här kan du läsa en onlineversion av hela artikeln i tidningen Trollhättan 7 dagar.)
Va va VA?
Att det finns fotografer som agerar så när de fotograferar kvinnor och män hade jag koll på, men inte att det finns fotografer som kan tänka det, formulera det, skriva ner det på datorn och lära ut det till andra utan att någonstans i kedjan reflektera över att man kanske desperat behöver ett par genusglasögon för eget bruk och att man kanske gör onytta genom att dunka stereotyper i ryggen. ”Var på rätt nivå”. Herregud.
Lars, du behövs.
Lars Holm, 67 år, är kronjuvelen i min utställning Stötta manligt företagande. Läs min intervju med honom här. I den berättar han om hur jakten på, ja, bland annat pondus, antar jag, ledde till att han försummade sina barn när de var små. Han hade gråten i halsen när han berättade det.
Apropå bilder: http://antagligenanna.blogspot.se/2010/05/hur-tanker-de-nu-vansterpartiet-i-eu.html Det är inte en fotografisk bild men en bild likafullt. En bild om bra vård för alla med avsändare Vänsterpartiet. Det jag reagerade på var Rödluvan som tydligen följt Vargen till doktorn.
Men… seriöst? Hur korkad får man vara om man faktiskt lär ut detta till andra? Jag hoppas verkligen att den artikeln var ett skämt :(
Men…usch och fy. Det är de där kommentarerna om hur män och kvinnor ska vara som gör mig ledsen, eftersom jag är en av dem som aldrig lyckats släta ut mig eller ge ett milt intryck. Förr var det ledsamt, numera är jag jag och tycker jag duger alldeles utärkt – däremot trodde jag det sättet att se på människor var ute sedan många år tillbaka.
Dessutom…ärligt…hur många gånger har inte tipset ”gå ner till barnets nivå” förekommit som goda råd för amatörfotografer?
Jag får rysningar av att en tidning i dag kan skriva sånt där, att någon godkänt och korrat och kanske till och med betalat för att sådana råd ska publiceras. Som om män behövde hjälp med sin pondus och som om kvinnor behövde slätas till – av en tidning!
Gillar det här jättemycket, tänkte på den här bloggen när jag såg det:
http://blog.blurb.com/index.php/2012/06/25/sincerely-hanas-switcheroos/
Det där är inget ovanligt alls, pratar man dessutom artificiellt ljus (blixt och så) så finns det en del ljussättning som anses vara mer lämpade för män (klassiskt är hårdare ljus som plockar fram kontrast och former i huden, typ lite skrynkel), och en del som anses mer lämpade för kvinnor (klassiskt mjukt ljus som slätar ut huden mer, trollar bort skrynklor, osynliggör mindre dubbelhaka, yada yada yada). Sånt lärs ut idag.
Kolla bara i stort sen vilken tidning som helst med mycket fotografi så ser man hur det tillämpas.
Jag försöker inte försvara det på något som helst sätt, kan bara berätta det jag har sett och observerat.
Den eviga rädsla för könsroller. Låt män vara män och kvinnor vara kvinnor! Annars får man bara en slätstruken könslös massa och hur kul är det egentligen?
Hans, ser du alla dina manliga vänner, släktingar och kollegor som ”en slätstruken könslös massa”? Det finns inga individuella skillnader eller andra särpräglingar på människor förutom de två grupperna män och kvinnor?
Låter snarast som att du lever i en värld med två slätstrukna könslössa massor medan vi som ifrågasätter könsroller vill leva i en värld med miljarder fria självskapade färgstarka individer.
Hans, med är just det – vad är manligt och vad är kvinnligt?! Har du cementerat rollen jag ska ha som kvinna nu? Får jag inte själv bestämma hur jag vill framställas, vad min roll är? Och det kan jag tala om för dig lilla gubben, att mina bilder åtminstone aldrig kommer att tas uppifrån om det ger pondus att få bilden tagen underifrån!
Om du kan tänka dig att recensera lite rörlig bild har du ytterligare ett fantastiskt hemskt exempel här à la EU: http://www.youtube.com/watch?v=g032MPrSjFA
Ja du, Hans… Det är inte lätt för den som behöver särskild ljussättning och en särskild bildvinkel för att känna sig trygg i sin könsidentitet… Men jag lovar att pitten inte kommer att skrumpna och trilla av om du provar att gå utanför din lilla låda och göra något ”kvinnligt” någon gång. :-)
Det hade varit så enkelt att ta bort könstanken i artikeln och skriva att om du vill ge den du fotograferar mer pondus så tar du ett lägre perspektiv och om du vill ge personen lite mjukare drag så fotograferar du lite mer uppifrån. Om detta används för att skapa en känsla av manlighet/kvinnlighet är sedan en tolkningsfråga och som varje fotograf får ta ansvar för.
Enligt de råden borde detta vara absolut hur man inte skall avbilda en kvinna om man vill ta bra bild; http://en.wikipedia.org/wiki/File:We_Can_Do_It!.jpg
Det var nog de dummaste och mest amatörmässiga fototips jag har hört, mina tips är dessa:
1: Skall du fotografera en man, tag flera bilder från olika vinklar.
2: Skall du fotografera en kvinna bör du testa olika vinklar.
3: Skall du fotografera barn, ha tålamod och testa flera vinklar.
4: Ignorera alla råd om hur du bör fotografera.
Tja, jag fotograferar visserligen, men i grunden är jag konstnär… Jag försöker iaf se individen oavsett kön, sen är varje ansikte unikt, sà fotograferar jag en person sà försöker jag se till helheten.
Jag är emot den stereotypiska synen pà kvinnor och män, det finns andra faktorer än kön att ta hänsyn till!
[…] en uns mjukt och utslätande uppifrånperspektiv. Den typiska modelltillrättavisningen ”osså in med hakan” har […]
[…] Här skriver jag till exempel (2012) om en fotoskola som gav de här tipsen: […]
[…] Här skriver jag till exempel (2012) om en fotoskola som gav de här tipsen: […]