Foto: Pontus Lundahl/TT

Svenska Dagbladets rubrik ”Kvinna het kandidat att efterträda Hultqvist”. (2017)

Okej. Låt oss packa upp det här genusvrakets bagage.

1. Ett könsstereotypt mönster i politisk mediebevakning är att kvinnor nämns med bara förnamn, män med efternamn eller hela namnet. Åsa Lindestam, som hon heter, fick varken eller!

2. Rubriken ”Man het kandidat att efterträda Hultqvist” hade varit helt obegriplig. Eftersom normen – den ”neutrala” politikern, särskilt en med kompetens inom ”hårda” frågor som försvarspolitik – fortfarande är en man. Och så här återskapas normer: genom att peka ut avvikare.

3. Men hade det inte nyhetsvärde att en kvinna kunde ta över som försvarsminister, då? Nope! Försvarsministern före Peter Hultqvist hette… håll i hatten nu… Karin Enström. Och hennes företrädare hette… 🥁🥁🥁 … Catharina Elmsäter-Svärd.

Åsa Lindestam hade varit Sveriges FEMTE försvarsminister som är kvinna, om Hultqvist blivit petad och hon tagit över. Så åh fan!-effekten borde kanske ha lagt sig?

4. Men kan det inte sprida en god effekt då, SvD:s rubriksättning? ”Titta, kvinnor kan också!”

Nja. De sätter ju fokus på hennes kön istället för hennes kompetens. Inga andra kvaliteter framgår av rubriken, så läsaren kan bara utgå från att det är Därför som hon är lämpad för jobbet. Inte för att hon, till exempel, varit ledamot i riksdagens delegation till Natos parlamentariska församling och suttit i försvarsutskottet i 16 år.

5. Missmatch med bilden! Som intressant twist är själva bilden inte alls könsstereotyp, utan tvärtom. Lindestam visas som aktiv, hyperfokuserad och beslutsam. En bild som förmedlar hennes kompetens. Samtidigt som rubriken anonymiserar henne från den.

Glädjande nog pudlade SvD nafslöst. 🐩

Till nästa analys i valspecialen: Kvinnor är empatiska, män är överflödiga (2014)
Tillbaka till förra analysen: Stackars Stefan (2014)
Till alla analyser