På måndag ska jag på rättegång.

Kallelse

Som ni som följt mig redan vet har jag tidigare blivit stämningshotad, krävd på pengar och tvingats censurera eller radera bilder ur mina kritiska blogginlägg. Detta för att kritik hurts och för att upphovsrättslagen i dagsläget ser ut så här:

Lagen

Om du skriver bildkritik och faktiskt vill visa bilderna som du kritiserar (en nödvändighet om dina läsare ska ha en chans att själva bedöma om din kritik är befogad), måste du alltså – om bildkritiken äger rum på internet – ha upphovsmannens tillstånd.

Att tysta eller ekonomiskt skada kritiker med hjälp av upphovsrättslagen har blivit en trend. Både den rasistiska nättidningen Dispatch International och Sverigedemokraterna har anlitat mitt gamla plågoris Staffan ”Bildombudsmannen” Teste för att tysta eller pressa de antirasistiska bloggarna Inte rasist men, Nikke Lindqvist och Torbjörn Jerlerup. (Sammanfattningsinlägg på motargument.se.)

BOs andra case

Hittills har jag bara blivit hotad om stämning, eller valt att förlikas utanför domstol. Men nu är det alltså någon som har tagit det hela vägen. Och efter 54 aktbilagor fram och tillbaka, en fruktlös muntlig förhandling på Södertörns tingsrätt och över ett års väntan, är det äntligen dags för oss att göra upp i rätten.

Jag och Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg.

Starten

Nej. Jag skojar inte. Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg. Så heter grottdykarföreningen, baserad i Dalarna, som i ett års tid har ridit mig i hopp om att få 16 125 kronor exklusive rättegångskostnader för en påstådd ”bildstöld”.

Och det intressanta i det här fallet är att Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg har fel, för den här gången har jag inte brutit mot någon lag. Jag ska berätta hur. Men först kanske det är bäst om jag tar det här från början.

23 april 2013 fick jag en faktura från ovannämnda gruva i ovannämnda hästberg med en summa på 13 000 kronor. Den hade fyra delsummor, bland annat ett ”extrembildstillägg”, då bilden är tagen ”underjord och i vatte[n]”.

Fakturan

Min första tanke var: Fiskporren? Men det där med ”underjord” stämde inte riktigt med den. Så jag tittade närmare på avsändaren – Äventyrsgruvan i etcetera etcetaraberg – och fattade vilken bild det förmodligen rörde sig om.

I mitt inlägg Fyrtio nyanser av maktbalans kritiserade jag en bild föreställande en kvinna som sitter i en grotta med halvslutna ögon och nedsänkt huvud iklädd en svart pushup-behå, en halvt urkrupen röd overall och en hjälm med pannlampa på. På bilden stod namnet och hemsidesadressen till grottdykarföreningen Baggbodykarna, och i min kommentar till bilden skrev jag:

”Reklam för grottdykningsturer. Med en tjej som är på väg att dyka ner i sin egen klyfta. Var tvungen att kolla om inte det här företaget håller till i Danmark.”

Några dagar efter att jag fått fakturan ringde jag numret som stod på den och fick tag på Nicklas Myrin, vice verksamhetschef på Äventyrsgruvan och händelsevis bildens fotograf. Jag förklarade vad min blogg går ut på och bad om ursäkt för en feltolkning jag gjort: bilden kom från en utvikskalender de gjort 2006 där både kvinnor och män vek ut sig (här har vi till exempel Nicklas Myrin själv, spritt språngande naken med mördarfejs och grottdykarhjälm) och alltså inte bokstavligt talat ”reklam för grottdykningsturer”.

Jag erbjöd mig att ta bort bilden, skriva en uppdatering och länka till deras hemsida istället. På det svarade Nicklas Myrin: ”Men då kan du ju fortsätta att stjäla andras bilder.”

Trots att han inte bad mig om det så tog jag ändå bort bilden, skrev uppdateringen och sms:ade Nicklas Myrin att jag hoppades att kunde vara bra så. Sedan fick jag hjälp av Genusjuristen med att bestrida Äventyrsgruvans faktura per post.

18 juni 2013 hittade jag ett kuvert från Södertörns tingsrätt på min dörrmatta. I det fanns en ”Ansökan om stämning” och 7 bilagor. Totalt 22 sidor. Och det var bara början. Numera har jag och min jurist Alexander Kandiloros svårt att ens överblicka alla handlingar som Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg – eller snarare deras verksamhetschef Daniel Karlsson – skickat in. Men för att göra både er och Äventyrsgruvan en tjänst, här har ni deras ståndpunkt sammanfattad i fyra stycken, inklusive mina kommentarer:

Citerat 1

1. Det var jag som kontaktade Nicklas Myrin (och har samtalsspecifikationen to prove it).

2. Jag sa naturligtvis inte att jag ”stjäl bilder hela tiden” för att använda på min blogg ”då det ’säljer'”. De flesta bilderna som jag publicerar på min blogg är reklambilder. Låter det som en bra affärsidé, att sälja reklambilder second hand?

Citerat 2

1. Okej, då vet vi. Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg anser inte att vi bör stärka yttrandefriheten genom att ändra i upphovsrättslagen så att bildkritik utan tillstånd blir tillåtet även på internet, till skillnad från sju av åtta riksdagspartiers ungdomsförbund (undantaget Kristdemokratiska Ungdomsförbundet).

De unga tycker till

2. ”Kommersiell hemsida”… Tja, det är ju en av sakerna som Tingsrätten får avgöra. Men saker som talar emot att jag affärsmässigt skulle driva Genusfotografen.se med ett vinstintresse (definitionen av kommersiell) är att jag till exempel inte tjänar några som helst pengar på bloggen. Den är registrerad på mig som privatperson och jag driver inget företag. Jag har inte och har aldrig haft några annonser. Jag har inga sponsorer. Jag säljer inga varor eller tjänster via sidan (vilket jag inte kan, eftersom jag inte har ett företag).

Jag har sedan våren 2012 varit anställd som jämställdhetskonsult och föreläsare på Add Gender AB, vilket framgår av min kontaktsida. (Även om jag nu håller på att gå över till den feministiska skrivarbyrån True Womance.) På den här bloggen har jag plöjt ner oräkneliga timmar på att (gratis) dela med mig av mina kunskaper och analyser som utbildad journalist, genusvetare och fotograf, för att genusmedveten bildanalys är det jag brinner för. (Tror det märks, va?)

Citerat 3

1. Vänta… va? Vad jobbar den här gruvan med, egentligen?

2. Jag tycker själv att jag har varit ganska tydlig med min bloggs syfte, men överraskande många väljer ändå att missförstå det som att jag riktar udden av min kritik mot modellerna i sexistiska och könsstereotypa bilder i reklam och media – inte mot producenterna, kreatörerna, beställarna; de med makten över innehållet.

3. Modellen som medverkade på bilden i Äventyrsgruvans kalender verkar faktiskt ha blivit ledsen över uppdykandet av bilden på min blogg. För det är jag ledsen.

Citerat 4

1. Jag skulle till och med gå så långt som att säga att det inte bara är nästan accepterat bland yngre att stjäla bilder idag. Om man med ”yngre” menar ”alla som har Facebook”. (Bara en krass parentes.)

2. All den här argumentationen från Äventyrsgruvan – om piratkopiering, moral och ”kostnaden att köpa en bild på rätt sätt” – är bara bullshit. Det finns en liten detalj som gör att hela deras resonemang faller, och det är att bilden, på Baggbodykarnas hemsida, var försedd med en Creative Commons-licens:

by-nc-nd

Vad märkningen CC-BY-NC-ND betyder är att vem som helst får kopiera och använda deras bild fritt, så länge rättighetsinnehavaren anges med namn och webbadress (så att de får kredd och trafik) och syftet med bildanvändningen är icke-kommersiellt (och det är anledningen till allt detta tjat om att jag skulle vara kommersiell, som jag ändå bara visat isbergstoppen av.)

De har alltså själva satt en symbol på sin bild som säger att de gärna ser att den sprids och att de tillåter användning bortom deras kontroll. Bara användaren följer de specificerade licensvillkoren. Det har jag gjort. I mitt blogginlägg fanns både deras namn och webbadress med, och min blogg är inte kommersiell, utan ideell.

Eller vad tror du, objektiva betraktare som inte är djupt insyltad i den här årslånga, episka tvisten? Är det för att Äventyrsgruvan på allvar tror att jag tjänar en förmögenhet på deras dyrbara bild, som de visserligen distribuerat gratis via sin hemsida sedan 2006 men som de minsann riskerade sina liv för att ta? (Minns extrembildstillägget!)

Eller kan det möjligtvis handla om något lite mindre komplicerat, som vanlig, hederlig kränkthet?

På måndag får vi veta.

Plats och tid

Alla som vill får hemskt gärna komma och lyssna. Jag och min jurist Alexander Kandiloros bjuder på kaffe och hemgjord morotskaka!

Dresscode: foliehatt.

PS. Här har ni en bild jag tog av mig och Alexander när jag skjutsade honom på min moped i ettan på gymnasiet (ca 1998–1999):

Jag och Alexander

Skönt med gamla vänner som har stenkoll på upphovsrättsfrågor när grottaktiva dalmasar försöker dra en underjord och i vatten juridiskt.

PS 2. Om ni vill läsa allt som skrivits mellan Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg och Genusfotografen i T-mål 9501-13 vid Södertörns tingsrätt är det bara att maila sodertorns.tingsratt@dom.se och begära ut alla handlingar i pdf-format med hänvisning till offentlighetsprincipen.