Min näst sista kväll i Tokyo spenderade jag på ett Free Pussy Riot-event, arrangerat på caféet Las Chicas i Shibuya av det feministiska musikwebzinet Shatter Japan.

De två fortfarande fängslade medlemmarna i Pussy Riot har, som du kanske vet, kanske missat, förflyttats 140 mil ifrån Moskva och sina familjer till ökänt hårda arbetsläger i Mordvinien och Perm. (På allvar, Mordvinien? Och Perm, var inte det en geologisk period som 90% av allt liv dog ut under? *rysa*)

Till bandets ära visades videosnuttar från deras aktion i Kristus Frälsarens katedral på väggarna samtidigt som spelningar, panelsamtal och försäljning av t-shirts och knappar ägde rum.

Efter ha gått och gnytt ”var är alla japanska queerfeminister?” på Tokyos gator i två veckor fick jag här äntligen lite action. Aktion.


Skådespelaren och konferencieren Ai Tsushima tillsammans med person omskriven nedan.

Som gammal vimmelfotograf (under den geologiska perioden Sundsvall) kunde jag inte riktigt låta bli att mingla och ta lite bilder. Och jag måste genast outa att min lins blev lite extra förälskad i personen till höger på bilden ovan. En person som är ett ganska bra vandrande exempel på att det här med genus, biokön, könsidentitet och sexualitet inte alls måste vara helt logiskt och heteronormativt sammanhängande.

Gissa könet på hen här:

Behöver du se fler bilder? Inga prob! Jag fotade hen minst en gång i timmen!

Asså. Så grann!

Okej, facit: Madame Bonjour JohnJ är en dragqueen. Och dragqueens är oftast män (liksom dragkings oftast är kvinnor). Eftersom drag handlar om att överdriva och med satir åskådliggöra – gärna på en scen och under glamourösa former – vilka bitar av den idealiska femininiteten respektive maskuliniteten som är påklistrade och syntetiska, görs det enklast om grundkönet på personen som dragar inte matchar könsuttrycket.

Madame Bonjour JohnJ är dock en biologisk hon (och benämndes som ”hon” under samtalet på scenen). Och hennes förklaring till att hon valt att iklä sig könsrollen dragqueen är för att hon alltid har känt sig som en man i en kvinnas kropp.

– När jag var liten väntade jag på att det skulle växa ut en penis, men det gjorde aldrig det.

Hon berättar att hennes sätt att hantera de känslorna var att hitta en typiskt manlig könsroll, som dragqueen ändå är (eftersom de flesta dragqueens är homosexuella män), och få utlopp för sin könsambivalens den vägen.

Så har du uppträtt eller ska du uppträda nåt ikväll?

– Nej.

Ah. Jag fattar. Du är bara ett geni.

När jag kom tillbaka från eventet och googlade på Madame Bonjour JohnJ såg jag att hon inte bara är en livsstilsdragqueen, utan även är en aktivist och konstnär som verkar hålla på med lite allt möjligt. Musik, konst, film… Jag hittade bland annat den här videon, vari hon spelar en mytologisk japansk gudinna i en kampanjfilm för säkrare sex riktad till homosexuella män:

Kolla på filmen, om du har fyra minuter över. Det är en parodi på den amerikanska julsången ”Little Drummer Boy” med texten ändrad till (håll i dig, ännu mera geni här):

Come they told me, pa rum pum pum pum
But never ever in my ru bum bum bum
It’s so much safer to cum in a condom
Or let’s just masturbate, for it can be fun,
you can still cum, on my tum tum

Men vidare nu. Det fanns fler mingelvärda på eventet.

Till exempel:

Aya Chen, fotointresserad student från Kina som hade hundra nyfikna frågor om mina målade naglar.

DJ Puri puri, ägaren till världens kanske ägigaste frisyr, och pull-over, och t-shirt av sig själv (som du ser kika fram).

Yama, en levande lektion i hur man äger ett vimmelfoto mitt på dansgolvet. Och för den delen, hur man äger dansgolvet:

Det här bandet, Group A, var sanslöst coolt. Distad elfiol, ashård, obegriplig noisesynth, lampskärmar (?), skrik, kroppsmålade bröst, stroboskop, stora trosor… De var lite för bra för att vara sanna.

Då och då tog de fram burkar med självlysande färg målade på väggen och varandra.

FREE PUSSY RIOT, skrev de bland annat, medan deras instrument tjöt och oscillerade på tomgång.

Sayaka Botanic och Tommi Tokyo. Boka dem till Sverige, någon. Jag kan inte tänka mig att någon skulle kunna bli besviken. Vem gillar inte experimentell avantgarde-noise, liksom?

(På deras Soundcloud kan du höra deras musik. På deras Facebook-sida kan du se när någon har bokat dem till Sverige.)

Nanao Toki och Ai Tsushima berättade lite för mig om hur det är att vara lesbisk i Tokyo.

Ai Tsushima, teater- och filmskådespelare och lesbisk, säger att hon inte skulle prata om sin sexualitet med sin agent.

– Det är tabu i den japanska underhållningsbranschen. Om jag skulle säga någonting till några producenter eller regissörer, skulle någonting dåligt hända.

Som vadå?

– Att jag inte skulle ha något jobb. I Japan. Japanska idoler eller aktriser är som dockor. De är gjorda av många människor. De kan inte visa sig själva. Det är verkligen en maskulin värld. Män kontrollerar allt. Den japanska genus- och queersituationen är… riktigt dålig.

Hur dålig?

– Om vi pratar om sexualitet. Många män, typ, medelålders män, säger till mig att jag ”kan fixa det om jag träffar rätt man”.

Fixa vadå?

– Min lesbianism. Eller så säger de, åh, är du lesbisk? Men du som är så vacker, du kan inte spendera hela ditt liv på sex med en kvinna! Förstår du? Det är så det är. Min chef, min agent, säger ofta till mig att jag aldrig kan bli en riktig vuxen innan jag träffat en man.

Vad menar han ens?

– Tja… Särskilt för aktriser… De måste kunna gråta som kvinnor. Även i privatlivet. De måste älska män djupt och ta hand om dem godhjärtat och det är så det är.

Nanao Toki, Ai Tsushimas flickvän sen nio månader, hade inte lika skärrande berättelser om heterosexism att berätta. Hon lärde mig mest japanska lesbiska slangord och pratade om Shinjuku Ni-chōme – Tokyos gaydistrikt – som hon ska ta mig till nästa gång jag kommer till Japan. (Och jag ska lära henne engelska via Skype, har vi sagt.)

Mingel blir inte mer lyckat än så. När man hittar nya vänner.

Punkt där. Här.

Tack för mig!

PS. Har ni förresten sett själva filmen från Pussy Riots framträdande i Kristus Frälsarens katedral? Inte? Deras låt, där de ber jungfru Maria att driva bort Putin från Ryssland, är bra skit.