Igår fick jag två mail från Fisk & Fris chefredaktör Jens Bursell. I dem säger han att de kommer att ta betalt för min användning av deras bilder.

Mailet ovan fick jag 10.25. Tre och en halv timme senare kom nästa:

Så här bemöter Danmarks största sportfisketidning (som funnits i 25 år och har 100 000 läsare) kritik. Med hot.

Ni som har följt mig ett tag vet att jag har varit med om det här förr. Nu undrar jag:

Kan de göra så här? Jag vet inte hur lagstiftningen ser ut i Danmark. Men så här ser den ut i Sverige:

Hade jag haft en egen tryckpress på rummet så hade jag kunnat trycka upp ett blad om farorna med fiskporren och delat ut den på T-Centralen, och då hade min kritik av Fisk & Fri varit helt okej. Hade jag fått den publicerad i vilken redan existerande papperstidning eller tryckt publikation som helst hade det också varit helt okej – att faktiskt visa bilderna som är föremål för min kritiska bildanalys. Men eftersom min kritik är framförd med fel teknik – Internet – är den OLAGLIG, och som en enskild, mestadels ideell bloggare är jag helt blottad inför den här sortens censur. Jag har inte ens tryggheten som jag skulle ha om jag jobbade för en liten tidning. Och jag har definitivt inte råd att ha kvar bilderna på bloggen om Fisk & Fris krav visar sig vara juridiskt giltigt.

Patrik Kronqvist och Thomas Frostberg, de enda personerna som jag vet om som faktiskt råkat ut för samma sak som jag, har skrivit väldigt bra om problemet med den här inkonsekvensen i lagstiftningen. ”Modellen med att be om lov skulle leda till att kritiska granskningar inte blir av.”

Hur ska vi ha det? Ska man få diskutera sin samtid eller inte? Ska man behöva ha pengar på banken för att kunna ge kritik?

Det enda jag vet är att om jag får en faktura varje gång jag skrivit ett kritiskt inlägg så har jag inte råd att fortsätta blogga.

Tomas

PS. Heter blogg verkligen bogg på danska??