Jag har fått en del önskemål om exempel på BRA genusfoto. Och det tycker jag är en utmärkt idé.
Det här är två fotografer som jag stiftat bekantskap med nyligen och som jag tycker har lyckats med någonting underbart, svårt och vackert. Som har, enligt mig, gjort en genusfotografisk gärning och förtjänar kudos.
Vi kan börja med…
1. Emil Jönsson, Nöjesguiden
När Emil Jönsson fotade mig till Nöjesguiden så bad han mig att stå… himla snett. Skevt. Krokigt. Förutom det vanliga, att be en dra in hakan, bad han mig även att hänga med armen, luta tungt på höften och stå med fötterna tätt ihop. Missförstå mig rätt. Det var obekvämt, och det tog ett tag innan jag fattade vad han ville uppnå med mig – men Emil är en sån där fotograf som är mycket duktig på att få modellen att känna sig bekväm. Att kuttra rogivande mellan slutarsmattret. Att ständigt komma med feedback så att man vet var man har sig själv. Att behagligt stämma av vad man är bekväm med att göra. Han är dessutom en fotograf som vill visa bilderna och försäkra sig om att modellen känner sig kattfans jävla snygg innan han packar ihop. (Vilket presenterar ett potentiellt problem. Vad händer om personen bara känner sig snygg när hen slickar på en klubba eller spänner bicepsen och töjer ut mungiporna på en bulldogg? Det är inte bara fotografen som skapar genus på bild. Det gör även modellen, genom att framhäva sig själv – genom kläder och kroppspråk – såsom hen finner är idealt, normalt eller bara tryggt och inte för mycket.)
Jag har redan visat Emils bild av mig i det föregående inlägget, men här kommer den igen…
Det inte jättetydligt, men jag står allt annat än rakt, bredbent och bekvämt (manligt). Jag böjer min kropp som en fjäder. Den högra axeln är körd i botten, bäckenet är kraftigt tippat (minns inte åt vilket håll).
Det här sättet att posera har ett namn. Kontrapost. Det är en historisk konstpose som sportats av alla från antika statyer till 1700-talsporträtt till kontemporära fotomodeller. Tänk David-statyn. Eller varför tänk? Se! (Foto: B a m s h a d på Flickr.)
Och nu kommer det briljanta med Emil Jönsson.
Så här plåtar han både kvinnor och män.
Såväl Alina Devecerski…
… som Markus Krunegård.
(Markus Krunegård får dessutom sära på läpparna, något jag skrev om i min analys av Nöjesguidens omslag att de ogärna ber män göra.)
Bilden på Alina Devecerski är cool. Bilden på Markus Krunegård är fantastisk. Han är fotad lite snett uppifrån, har handen på höften, han gapar och ser dåsig och förförisk ut. Emil har hanterat Markus Krunegårds kropp som ett konstverk (med andra ord – ett objekt). Han har, liksom han gjorde mig, bett stjärnan att pressa ihop låren, skruva på sig, slå knut på sig, för att få fram det estetiskt tilltalande människopaketet som matchar hans vision.
Emil berättade att han hade hört att Markus Krunegård skulle vara svårfotad (lite tjurig), men att han själv inte haft några som helst problem med att forcera honom. Det tror jag säger mer om Emil Jönsson än om Markus Krunegård.
Så enkelt kan det vara att vinna en medalj från Genusfotografen! Att inte göra skillnad på man eller kvinna. Att – helt enkelt – plåta jämställt.
Ett annat sätt är att göra som…
1. Emilia Bergmark-Jiménez, Söderberg Agentur
Emilia Bergmark-Jiménez ringde mig efter mitt blogginlägg Vad sägs om att ta lite bilder med slangen? och sa: ”VEM ÄR DU?” Sen bjöd hon mig på lunch.
Det visade sig att vi båda är genusfotografer, Emilia och jag. Men medan jag jobbar med representation (iscensättande av genus i bild) jobbar hon med könsfördelning (och foto – hon strävar efter att nå den absoluta reklamfototoppen). När Emilia själv letade en fotoagentur i februari i år började hon för nyfikenhets skull räkna antalet kvinnor på Stockholms agenturer. Undersökningen publicerade hon på sin hemsida. Och siffran är…
20 procent
30 av 149 fotografer anslutna till en agentur (för uthyrning till reklam-, mode- och magasinsjobb) i Stockholm är kvinnor (as of februari 2012).
En kvinnlig fotograf garanterar givetvis inte ett genusfoto. Men vill man göra nånting för att det ska bli mer jämställt både framför och bakom kameran så skulle man förslagsvis kunna börja där. Nästa gång du som jobbar på en reklambyrå eller ett tidningsförlag behöver fota en kock eller dylikt – kolla in Emilia Bergmark-Jiménez lista över kvinnliga fotografer på hennes hemsida och ring någon av dem.
Men nu till hennes egna bilder. Ett urval som jag anser genusrockar och -ruckar.
Claesmikael.
Det här är Emilias egen favoritbild. Och jag förstår varför. Så här mjuka och sårbara får män sällan vara på bild. De ska vara hårda både blicken och kroppen. De ska se oberoende ut, gärna med något lite äcklat i blicken. Claesmikael ser inte ut som att alla hans behov är uppfyllda. Why, det enda han har är sina gula kalsonger, en termos och ett exotiskt pigment.
Det enda möjligtvis könsklyschiga i den här bilden skulle kunna vara att Tänkaren möjligtvis är en lite vanligare pose för män än för kvinnor. I övrigt: Genusmagiskt.
Sofia.
Den här bilden skickade Emilia till mig som ett eget förslag på bild. ”Jag gillar hennes uttryck, att hon ser cool, avslappnad ut. Hon äger bilden…” ”Whoa, whoa, whoa”, avbröt jag henne. ”Kanske inte just den här bilden, ändå?” Jag sa vad jag såg. En tjej med (”)HÄNDERNA PÅ HUVUDET(”), en huvtröja och ett sikte på magen. Kanske inte ett helt enkelt, entydigt exempel på bra genusfoto?
Å andra sidan ser Sofia 1) ganska stabil ut ändå och 2) inte sexualiserad ut. Tänk dig hur den här bilden hade sett ut om en modefotograf av den slibbigare sorten, eller Nöjesguiden, fått ta över rodret exakt i det här ögonblicket. Vilka ändringar hade hon blivit ombedd att göra? Hade fått ha händerna på huvudet eller skulle de ha vandrat ner till andra etapper på kroppen? Skulle hon ha fått ha en huvtröja på? En sak är säker i alla fall. Hon skulle inte komma undan med munnen stängd.
Isabelle.
Nu tuppjuckar säkert min gamla protestgrupp i sin grav. ”Naket! Sexualiserat! Glashusombudsmannen!”
Nej, vet ni vad. Jag håller inte med. Jag tycker att Emilia, hur ledigt som helst, har lyckats ta en naken-/badbild av en kvinna utan att sexualisera henne. Något jag inte ens skulle vilja ligga i vassen och se en sexistisk modefotograf försöka sig på.
Det är mästerligt enkelt. Modellen har vatten i örat. Hon kisar med lätt rynkad näsa i solen. Hon ler mot dig. Inte för dig. Hon skyltar inte med sin kropp mot dig genom att göra en pose eller att vända bort blicken eller att vända bort kroppen och snegla inbjudande över den med blicken. Hon är naken för sin egen skull, eftersom hon är och badar är det nakna bröstet motiverat – att det här ens skulle vara en pose, på konstgjord väg frammanad av en fotografs kommandon (”pilla dig i örat! visa mer tandkött!”), är svårt att tänka sig. Så okonstlad är bilden. Och något säger mig att Emilia Bergmark-Jiménez oreserverade, självklara sätt (som framgår bara man äter räksallad med henne) som är den hemliga ingrediensen.
Snygg, naken, sexig – Isabelle kan vara alla de här sakerna och ändå inte vara ett sexobjekt. Av den enkla anledningen att hon inte passiv.
Det finns inget likhetstecken mellan naken och sexualiserad. Det finns inget likhetstecken mellan sexualiserat och dåligt. Det handlar helt om kontext. Om hur en människa sexualiseras. För sin egen eller en betraktares skull. Och varför. En kvinna – sexualiserad för en manlig blicks skull, avpersonifierad (opersonlig min, du vet inte vem hon är, spelar ingen roll) för att sälja en produkt. Det är då vi är inne i Sälj Grej Med Tjej-land. (Skratta kräk genom näsan-rolig blogg av Erik Karlsson Landén.)
Charlie.
Som om Emilia Bergmark-Jiménez inte redan med råge förtjänat sin genusmedalj har hon här även objektifierat en man. Inte på ett självklart sätt. Inte på sättet män brukar bli objektifierade på. Som halshuggna, magrutiga kalsongmonster. Utan helt enkelt genom att hans kropp är i fokus medan hans blick är bortvänd. Våra blickar får reflexdansa ostört över hans kropp, utan att han försvarar sig och slår vakt om sin kropp med en openetrerbart hård blick eller armarna i kors. Att objektifiera män kan också vara sunkigt, och såra. Linus Fremin har skrivit en mycket bra krönika om det i tidningen Frihet och jag kommer själv att återkomma till ämnet framöver. Men jag tycker att Emilia har objektifierat sin manliga modell på ett väldigt fint, smakfullt sätt. Och därför tänkte jag lämna dig där nu. Vilse på Charlies överkropp.
Tack för oss!
Riktigt intressant :) Tack!
Älskar ljuset i Emilias bilder också!
oj vad jag älskar bilden av isabelle! det spontana och okonstlade ansiktsuttrycket gjorde att det tog en stund innan jag ens lade märke till att hon var naken. (nu kommer en klyscha, men…) mer genusfotografer åt folket!
Älskar att jag har hittat hit. Du har fått mig att tänka mer på varför marknadsföring ser ut som den gör och jag kunde inte låta bli att tänka på dig när jag såg bilden underbaraclara la ut från ett repotage hon medverkat i, i damernas värld. http://www.underbaraclaras.com/claras-recept/kladdig-klassiker/
Säger absolut inte att det ska vara nåt fel i den, men jag undrade faktiskt varför just mannen fick ha sin kockutstyrsel medans tjejerna var fina i klänning….
Detta handlar inte om just blogginlägget, men eftersom du inte har någon sida för allmänna kommentarer. Är boken ”Play the Man” av Britt-Marie Trensmar bekant? Om inte är det ett tips. Det har tagit mig rätt lång tid att förstå en hel del av greppen i de fotona, t.ex. av solande naken man med mörk kvinnoskugga i bakgrunden. I detta ”omvända grepp” blir det bara absurt.
Fantastisk sida och definitivt ett ämne som borde ingå inte bara i alla fotografers utan alla människors utbildning. Att läsa genusvetenskap på universitetet har öppnat mina ögon på så många plan som jag tror skulle ganga flera och göra denna värld en mycket behagligare plats!
Genus är något jag både aktivt och undermedvetet arbetar med i mina bilder!
Fortsätt upplysa och påverka med dina texter och bilder!
Tack
Måste erkänna att jag är förvirrad.
För mig är Genus en kulturellt betingad skillnad mellan könen. Att man behandlat kvinnor och män olika på grund utav ”Traditioner” istället för egenskaper. Att man på grund av ”traditioner” förstärker könsstereotyper.
Jag är amatör fotograf och ganska skadat utav det. Nästan varje bild jag ser analyserar jag utifrån ljussättning, kamerainställningar och frågan har skulle jag ha tagit bilden?
Inte alla bilder djup analyserar jag för det funkar inte. Men när jag gör det så kommer frågor upp som:
Hur tänkte fotografen?
Vad gör/vad tänker modellen?
Vad vill man berätta? Modellen? fotografen?
Ibland vill dom bara sälja ärtor och gör dom det i bikini/badbyxor tycker jag det är konstigt.
Att en kvinnlig hockeyspelare poserar men ”fin-kläder” i ett omklädningsrum med redan ombytta ”manliga” hockeyspelare tycker inte jag berättar speciellt mycket om hennes egenskaper som hockeyspelare och jag kan förstå kritiken bakom den. Den bilden berättar något annat än att ”Här är en tjej som satsat hårt på hockey”.
Men när jag ser dina bilder på goda exempel blir jag lite förvirrad. För någonstans tycker jag att Genusfotografering handlar om att inte objektifiera könet utan att en bra bild berättat en historia om vad modellen gör eller var modellen är.
Är fult medveten om att jag kan ha missförstått det hel totalt. Har bara en för hoppning om att anledningen till att jag skriver detta och att jag besöker Din sida lite då och då, beror på att jag vill lära mig.
Men bilden på dig? med läppstift och röd ”top” (och rutig kavaj) och bilden på killen som står i vattnet tycker jag skriker sex och objektifiering, så heterosexuell jag är. Båda bilderna handlar för mig om kropp och sex.
Bilden ”Claesmikael” leder min tanke till ”vad tänker han?”, ”vad gör han? men varför gör han det i kalsonger? Hade den bilden varit Genus okej om det varit en kvinna på bilden?
Bilden ”Sofia” är den bilden som minst signalerar sex. Hon ser arg ut och man vill veta varför? men bilden är beskuren så att blicken vandrar till hennes bröst, eller något ovanför.
Jämför med bilden ”Isabelle” bär faller blicken naturligt på hennes hand i örat alt hennes högra öga. Det är något med hennes blick som flyttar fokus från att hon är naken och gör att bilden berättar något.
Som sagt jag är förvirrad om vad en bra bild ut ett genusperspektiv är.
Tack för exempelbilderna!
En grej bara: det ska vara ”Inte på ett självklart sätt.”
[…] Schyffert i uppdraget att plåta en ”genuskorrekt” underklädesreklam, medan briljanta Emilia Bergmark-Jiménez coachar Johan Rheborg i plåtandet av ett icke-könsstereotypt porträtt av en kvinna med […]