Då har ännu ett kvartal förflutit. Och det är dags för fyrtio nya bilder – handplockade av er, skickade till mig via Twitter, mobil, mail och mun – att lägga sig på min långa, sluttande genusterapisoffa. Det här är…

Tips som jag fått in mellan 1 januari och 31 mars 2013

Den här gången har jag fått hjälp. Jag vill tacka min praktikant Caroline Johansson, elev på Lars Kaggskolan i Kalmar med inriktningarna journalistik och foto, som förutom att hjälpa till med sammanställandet av listan även bidragit med några sylvassa ögonöppnare.

Förra gången jag kallade in fyrtio bilder på samtal kring deras genustankegods fick listan namnet Fyrtio bränder och ljusglimtar. Det var lite missvisande med tanke på att det fanns en ljusglimt bland 39 bränder. Den här gången har jag renodlat konceptet lite. Det här är en ren bottenlista. Mest för att det blir så mörkt på botten av den här listan att ljusskenet från miraklen skulle slukas av alla vraken. (De ska få en egen lista.)

Den första kategorien trodde du kanske inte skulle få särskilt mycket påfyllnad 2013, eftersom det är ganska väletablerat som GENUSFAIL NR 1…

Att fotografera bort kvinnors makt genom att avbilda dem uppifrån; en vinkel som ger den som ser symbolisk makt över den som visas

40

Gunilla Herlitz. Chefredaktör och vd för lilla Dagens Nyheter 2009–2013. Fotograferad till branschtidningen Resumé så att hon ser ut att vara två… tre äpplen hög?

(Tack, Emerentia L Lund.)

39

Helena Bergström. Skådespelare och regissör som varit med i svensk filmbransch så länge att hon garanterat alstrat en aura av pondus som skulle göra dig knäsvag. Här fotograferad så att hon ser ut som en liten, söt, oproblematisk tomte. (Som sitter på toa?)

(Tack, Fredrik Rosenqvist.)

38

Katrin Stjernfeldt Jammeh, Malmös nya kommunstyrelseordförande, som TAR ÖVER MALMÖ, ska bilden illustrera. Men i bakhåll fanns det visst en ännu större jätte med en kamera.

(Tack, Pernilla Alexandersson.)

37

De här tjugo civilingenjörsstudenterna – som tävlar om ett Future female leader award – tippar Ny Teknik är framtidens superchefer.

I ord. I bild: Morgondagens hoppbockar.

Gårdagens.

(Tack, Sara Gabrielsson och Daniel Eriksson.)

36

Mer framtida talang, intervjuad i Dagens Nyheter angående ett talangnätverk som marknadsför unga begåvade till rekryterande företag.

Vad får det lov att vara? En utsikt, eller en med utsikter?

(Tack, Lunchgren och Axel Pettersson.)

35

Susanna Göransdotter, en av personerna bakom den feministiska bloggen Skulden är inte min som handlar om att feminister inte ständigt ska behöva inta försvarsställning för sina åsikter. Intervjuad i Värmlands Folkblad på Internationella kvinnodagen.

Fotograferad i försvarsställning. Som om skulden är hennes.

(Tack, Isabelle Lundqvist.)

34

Två gubbslem och Sveriges farligaste kvinna (enligt psykakuten Flashback).

Maria Sveland har skrivit Boken (Hatet) om män som får mindervärdesvansinne av och skickar dödshot, gruppvåldtäktshot och fittförstörarpoesi till kvinnor som inte håller sig på behagligt avstånd från det offentliga samtalet, ber om ursäkt och håller käften.

På den här bilden i Göteborgs-Posten ser Maria Sveland ut som att hon loooooovar att vara tyst och söt och snällundergiven, bara hon får en chans till! Eller en syndaförlåtelse från gubbarna intill, som inte bara förhärligats med varsitt underifrånperspektiv – en kameravinkel som tillskriver den som avbildas en högre grad av auktoritet – utan som faktiskt också är positionerade över Maria Sveland layoutmässigt. (Skulden i det här fallet är helt redigerarens, eftersom bilderna inte lär ha tagits för exklusivt för artikeln.)

Vilket leder oss in på nästa kategori…

Kvinnor som av någon anledning har hamnat under, bakom eller i skägget på män, eller som på något annat kreativt sätt blivit osynliggjorda eller fått sin kompetens osynliggjord av/med män

33

Hon är den nya chefen. Det är det rubriken Byte i toppen syftar på. Hon tar över, han kliver ner från posten som kommunalråd i Stenungsund. Men inte förrän en fotograf blåst upp honom till bristningsgränsen med ett det vräkigaste grodperspektivet Stenungsund sett!

Visst ser det ut som att han sitter på henne?

(Tack, Erika Wallman.)

32

”Kvinnan bakom mannen”? Måste vara ett misstag. Gina Dirawi är ju sexton gånger så mycket programledare som Danny Saucedo. Eller ja, hon är en programledare.

(Tack, Lisa Enquist. Retrounken bildidé: Veckorevyn.)

31

En artikel om våld i nära relationer? Nej. Om aloe vera-försäljning. Och av någon kuslig, oförklarlig anledning har de diskbänksgrå grafiska kvinnorna hamnat bakom bredaxlade, grafiska män på parbilderna (med blodröda staplar eller rullgardiner i bakgrunden).

(Tack igen, Isabelle Lundqvist.)

30

Det var det här jag menade med ”i skägget på män”. Ser du henne? Ledtråd: Kolla in hans framstjärt. (Spoiler: Det är en bakstjärt.)

Rolig eller obehaglig bild? Ett kreativt osynliggörande i alla fall, helt klart.

(Tack, Albert Säfström.)

29

Ser du vad som är osynligt i den här bilden?

Hennes t-shirtlogga. Och alla SATS kvinnliga träningsinstruktörer. Eller ska hon kanske föreställa Dig, kunden? Nja. Enligt logiken i bildmaterialet vi avhandlat hittills i det här inlägget skulle jag snarare dra slutsatsen att hon är SATS vd.

(Tack, Elise Nilsson.)

28

Kanske det vanligaste sättet att osynliggöra kvinnliga chefer på. Genom att ta för givet att de är män. Gifta män, dessutom.

(Tack, Christina Norling. Källa: Notis i DN.)

27

”Jag får intrycket av att hon är trög”, säger min praktikant Caroline.

Jag får intrycket av att Länsförsäkringar är tröga. Temat Inte kan väl jag, som är kvinna! känns hämtat direkt från en 1950-talsreklam. Liksom hennes outfit och rosett på huvudet, som av en händelse. Tur för henne att hon har en man i närheten som utan att fnittra eller leka med polisonghåret kan hjälpa till att förmörka hennes kompetens ytterligare.

(Tack, Sophie Winberg Tyrfelt.)

26

Länsförsäkringars bankägarduo som unga.

(Tack, Anna Borg.)

25

Bonjour, Emil den självsäkra mästerkocken. Goddag namnlösa, docklika 50-talshemmafru med tom blick och söndervridna fotleder som vinglar runt på en svävande schackrutig slips – Carolines observation – på omslaget till finska barnmodetidskriften Ottobre.

(Tack, Annika Jönsson.)

24

 

Hej Darth, din dominanta lilla fallosparvel. Hej flickan som hamnat på golvet mellan hans ben på sidorna för lekrum i byggvaruföretaget BoLists katalog.

(Tack, SvintoBoll.)

23

”Ja. De rosaklädda (utan hockeyklubbor) är tjejer”, skriver tipsaren Jessica Westin, som i egenskap av gammal hockeyspelare inte kunde släppa förbi det här episka genusfailet i Sundsvalls Tidning. Ja, och de som fått alla klubborna, puckarna och får all kärlek från tränaren – men inga fina prinsess-tre kronor-tröjor – är pojkar.

”Det är friåkning, den rosaklädda till vänster har inte på sig full utrustning läste jag sen, men den till höger har på sig full hockeymundering, blev chockad över att hon inte hade klubba.”

Jag blev också chockad. Så här gör man bara inte. Alltså, oftast inte. Jessica Westin säger att tidningar som gör reportage vanligtvis brukar trycka på att tjejerna ska vara lika aktiva som killarna på bild när det är blandade grupper.

Gudrun vet var Sundsvalls Tidning hade sin genusmålis den dagen.

ARG ÄN?

Då svalkar vi av oss lite, tycker jag. Varför inte med lite gulliga bilder av…

Kvinnor som förvandlas till överlyckliga, orgasmiska väsen av att komma i kontakt med olika vätskor, leror och bark (nära släkting till kvinnor som kämpar med att dricka vatten och kvinnor som skrattar ensamma med sallad)

22

VATTEEEEEEN! Min favoritsubstans i hela världen, hihihihihi iiiiih!

(Tack, Johan Forsberg.)

21

BAAAAAAAAAAAJJJSSSS! Wohoho! Squish squish, blink blink! (”Det där kommer du att ändra”, säger Caroline.)

(Tack, Sofia Zequana.)

20

Mmmmmmm. BARK.

Kanske motiverad pose i Naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges Natur. Men ändå en intressant slump att två olika fotografer oberoende av varandra reproducerar memen ”blundande medelålders kvinnor kramar träd”, som tipsaren Lisa Hartzell namnger den.

Även om jag måste erkänna att jag har sett den förut.

19

Utan titel.

18

He he. Du ser rolig ut, 7-eleven-väsendet. Men ett lätt byte för djävulen, är du. (Tack, ⓋAD.)

För ja, var härstammar alla kvinnoväsen ifrån? Från konst-, musik- och litteraturhistorien, där de agerat inlägg i en patriarkalt faderlig genusdiskurs om att kvinnor är irrationella, oskuldsfulla barn som bör hållas i hemmet och inte släppas loss på områden där det krävs lite förnuft och självbehärskning, som till exempel inom politiken, akademin eller på prestigefyllda kontor.

Å andra sidan kan kan alltid vända på det. Vad är egentligen sundast? Bilder av kvinnor som blir glada för ingenting, eller…

Män som inte blir glada för någonting (/mördare)

17

Fotbollsspelaren Gerard Piqué väntar barn med popstjärnan Shakira. Och hur glad är han över det? Så glad att han skulle kunna MÖRDA. (Dig? Fotografen? Barnets riktiga pappa?)

Jag skrev om det här i mitt inlägg Varför så mordisk, mannen?: Att anledningen till att män så ofta möter betraktarens med en aggressiv, kontrollerande blick är, dels att ideal maskulinitet handlar om att vara dominant, men också om att ”den manliga blicken” är så pass utbredd i vår bildkultur att bilder i media både riktad till kvinnor och riktad till män vänder sig till en manlig heterosexuell blick. Och med den logiken kan man tolka hans blick som att han måste gardera sig mot att väcka tankar om homoerotik. Till och med när han står och håller om sin gravida flickväns mage.

Att förminskas till ett gulligt semmelpallande väsen kanske är ett ganska lindrigt sätt att bli fråntagen sin mänsklighet på bild jämfört med att aldrig få visa minsta känsloyttring, ens på bilder som ska förmedla lycka (i det här fallet familje-)?

(Tack, Lisa Sandblom.)

16

Till vänster: Myt. Män tjänar mer på att gifta sig och mår sämre efter skilsmässor, bland annat eftersom de i lägre grad uppfostras att vårda relationer och därför låter hustrun sköta vänskapsrelationerna under äktenskapet, något som gör att de kan isolera sig och bli ensamma utan att ens ha en sallad att skratta med när de kastat av sig bojan.

Till höger: VAR FAN ÄR PAPPA?

Teaser inför min föreläsning på Lunnevads folkhögskola, med en bild från min förra 40-i-botten-lista.

(Tack, Martin Jansson.)

15

Vad har ni gjort med Darin, Gaffa? Ni har gjort en Mördare av honom!

(Tack, Anna-Karin Larsson.)

14

Djur är män. Och när djur är män så vet du att de är ARGA.

Oj. Nu blev det så där argt igen.

Bäst att kyla ner oss lite till. Varför inte med den varierande iskalla kategorien…

Sjukt onödiga och opassande objektifieringar av kvinnor och sexualisering av tjänster, upplevelser eller utbildningar med hjälp av kvinnor

13

Sjukt opassande tryck på firmabilen, med tanke på städare är en yrkesgrupp som får förslag om att även utföra sexuella tjänster (omnämnt i senaste numret av Bang).

(Tack, Per Eeg Olofsson via Ida Wallinder.)

12

Bild

Reklam för grottdykningsturer. Med en tjej som är på väg att dyka ner i sin egen klyfta. Var tvungen att kolla om inte det här företaget håller till i Danmark.

Uppdatering: Den här bilden är, som en person i kommentarsfältet påpekade, från en kalender med både lättklädda män och kvinnor i grottor. Alltså inte en regelrätt ”Sälj grej med tjej”, utan del av en annan tradition. Upphovsmannen hörde dessutom av sig och ville att jag skulle ta ner bilden, så om du ändå vill se den får du klicka på länken.

(Tack, Annika B Kupiainen.)

11

PONERA att den här tyska reklamen Octavia-reklamen är riktad till kvinnor eller skapad med minsta hänsyn till Skodas kvinnliga klientel. Hur kan de ha tänkt? ”Vill Du se cool ut i trafiken med ett asymmetriskt tuttstånd? Köp vår nya asymmetriskt iskalla bil.”

Nä. Orkar inte ponera.

(Tack, Susanne Jörtsö.)

10

AMNINGSBEHÅ. Japp. För vilket slags barn? undrar du kanske då. Jag misstänker att det rör sig om ett stort, hårigt, 45-årigt barn med en systemkamera. (Oj. Nu fick jag mig själv att rysa.)

Kom och ät, barnet.

(Tack, Jusey.)

9

”ok DET HÄR ÄR EN NÄSSKÖLJARE!!! En sån som man SKÖLJER NÄSAN MED. Med SALTVATTEN. NÄR MAN ÄR SJUK!!!”

Tack, Maja Olga E. Almgren. Jag hade inte kunnat formulera det bättre själv. Du har inte funderat på att bli copywriter?

(Läs även Maja Olga E. Almgrens självhjälpsguide Att vara tjejförkyld. ”Varför ska man vara FUL bara för att man är SJUK?”)

8

Ett av de absolut minst rumsrena ställena jag sett den manliga blicken att slinka in på. Under en föreläsning för ST-läkare i kirurgi. Om rektalprolaps. Ändtarmsframfall. Det vill säga, när tjocktarmarna är på väg att falla ut genom anus. Illustrerat med bilder av strippor??? frågade sig Stfmar, som tipsade.

”Vilka är de kirurgiska alternativen?”

Smutsigt.

Anmäl skolan.

7

Och här börjar människosynen frysa till is. Annons för bärbara spelkonsolen Playstation Vita. Ett exempel på när kvinnokroppen töms helt på egen betydelse och, utan att det ens lindas in, görs till en leksak för män.

Just i tv-spelsbranschen sker dock nu ett första, brett feministiskt uppvaknande. Det började med den brutala backlashen mot videobloggaren Anita Sarkeesian, som fick den värsta näthatsmobben internet känt efter sig för att hon startade en Kickstarter-insamling för att kunna granska hur kvinnor framställs i tv-spel (en granskning vars första, mycket välgjorda del är klar nu).

Anita Sarkeesian fick höra att hon var en judehora som skulle våldtas, dödas och förvisas till köket där hon skulle göra mackor åt de riktiga, manliga spelarna. Mobben försökte få alla hennes konton på hela internet anmälda, spammade, avstängda. Hennes hemadress lades ut. En människa tog på sig att materialisera allt hat i ett spel där man kunde misshandla Anita Sarkeesians ansikte till en hamburgare av blod och blåtiror.

VARNING FÖR KÄNSLIG BILD

*

*

*

Näthat i bildform.

*

*

*

Så här extremt stressad kan man bli när någon ens tafsar på ens leksaker. Trygga, enkla, endimensionella kvinnoleksaker som i 30 år varit själva symbolerna för ens privilegier och bekräftelsen på ens ohotade överordning.

Vilket leder oss in på den sista kategorin, som jag skulle kunna kalla oförtäckt kvinnohat, men som jag ännu hellre skulle vilja ge ett annat perspektiv på genom att kalla…

Manligheten i kris

6

Vadå manligheten i kris? Hon ligger ju som en våt våffla i bikini i hans knä och tittar beundrande på honom. Han är ju den som är påklädd och överst och har läget helt under kontroll?

Precis.

(Tack, M.)

5

Spelvärlden igen. Konceptkonst till spelet DmC: Devil May Cry. Påklädd man. Omgiven av änglar i silverhotpants som klänger nyfiket på honom. Han besvarar deras uppskattning med en överlägsen min och genom att hålla handen som en pistol – i skrevhöjd – mot pannan på ängeln mellan hans ben.

En maktfantasi i sin renaste bildform. Från ett medium fullt av maktfantasier där vita, straighta män är världens medelpunkt och kvinnor är bysttyngda karaktärsutvecklingslösa kryckor till män och som ständigt måste räddas eller knullas.

Det finns en replik i det här spelet som skulle kunna sättas som bildtext till alla bilder av en manlighet som tigger om att bli viskad i örat att den duger:

”The world is at last your bitch. As am I.”

(Tack, Kerstin Alex.)

4

Min tolkning av bilden i den här holländska kostymreklamen: En manlighet som hänger i en skör tråd.

Eller som en elev på Södra Latins gymnasium i Stockholm sa när jag bad dem att förklara den här bilden: ”Det är patriarkatet! Hennes existens är beroende av honom, precis som patriarkatet vill ha det.”

(Tack två, Susanne Jörtsö.)

3

Det näst vidrigaste tidningsomslaget jag sett. (Tack, Terese Persson.) Och svaret på vad som händer när en Mördare får sällskap av en kvinna i bild.

Eller vad tycker du? Ser det ut som att han har räddat henne?

Jag tänker på en rad jag läste i Claudia Lindéns text ”Anne Charlotte Leffler och den maskulina fantasins tragik” i den nya antologin Kvinnan gör mannen (2013):

”Mannens överordning och kvinnans absoluta passivitet är ett villkor för att han skall kunna attraheras sexuellt … Kvinnans underordning blir på det sättet inte bara en effekt av, utan själva villkoret för maskuliniteten i det heteronormativa spelet.”

Claudia Lindén skriver om svensk 1800-talslitteratur, men jag tyckte att det kändes tillämpbart på mördaren ovan. Särskilt med tanke på ”kvinnans absoluta passivitet”. Det går inte att vara mer passiv, underordnad och maktlös än när du är död.

Och nog är han kåt, allt. Han gör sitt yttersta för att vara den som behåller kontrollen och byxorna på, men hans särade läpparna avslöjar hans inre, pirrande, nekrofila extas.

Det här omslaget till den franska modetidningnen L’Officiel Hommes – ordagrant översatt De officiella männen – får mig verkligen att undra hur pass inflammerad genusdebatten i Frankrike är, med tanke på att deras män behöver se så här, eh… betryggande bilder.

Och särskilt med tanke på att det här tidningsomslaget kom bara i september förra året (ursäkta avsteget från kvartalsavgränsningen):

2

Det vidrigaste tidningsomslaget jag sett. (Tack, Elham Kalhori.) Också på en tidning riktad till män. Den legendariska modetidningen Vouges internationella mansupplaga Vogue Hommes International.

Och rubriken de valt? Till och med formulerat som ett debattinlägg om genusordningen. Un Homme et une Femme. ”En man och en kvinna.”

Jag känner mig maktlös när jag ser den här bilden. För kritiken av såna här bilder kommer alltid att kunna avfärdas med att de handlar om passion, inte våld. Men som New York-avdelningen av NOW (National Organization for Women) skrev i ett brev till förlaget som gör Vouge: Enligt en studie från 2008 av mord på kvinnor i 11 amerikanska städer visade det sig att 43% av kvinnorna som dödades av sina partner hade upplevt minst en incident av strypning innan de mördades.

Vem tycker att det är en bra idé att ens leka med den livsfarliga elden att antyda att alla kvinnor innerst inne är masochister som tänder på våld?

Jag kan säga vem som har tagit bilden. Terry Richardson. Fotografen som slår alla rekord i kvinnoförnedrande foto, fotograferar sig själv knullande modeller, anklagas för sexuella trakasserier (liksom Dov Charney, grundare och vd för American Apparel, företaget som slår alla rekord i kvinnoförnedrande, barnporrsinfluerade modebilder) – och hyllas som ett manligt geni. Så du kan räkna med att det är ett testande av gränser.

Jag tycker att det obehagligaste i bilden är hennes blick. Jag tycker att det ser ut som att hon börjar få slut på syre och knappat kan hålla ögonen öppna. Och glansen i dem ser ovanligt dåligt photoshoppad ut. (Med flit?)

Min praktikant Caroline gjorde den här briljanta iakttagelsen: Det är hennes armbåge som hindrar henne från att se totalt passiv ut. Den ger henne ändå någon slags rörlighet. Hade hon tagit ner den så hade hon sett helt handlingsförlamad ut, och då hade det varit väldigt svårt att inte se bilden som något annat än… patriarkatets våldsamma gisslantagning av kvinnobilden.

Mannen: Helt borta, förlorad i sin egen sadistiska, kåtimmiga värld. Långt borta från krisen.

1

Den här trenden.

(Tack, Jannilla Lidén [1], Ingela Wahlgren [4] och mig själv [2, 3].)

Okej. Hemuppgift: Vad exakt är det sexiga med kvinnor som spelar småbarn?

Gina Tricot, SOLO, Totally Stockholm och Sephora är inte klädmärken eller tidningar exklusivt riktade till antifeminister. Så här är det lite svårare att spekulera om män som drömmer om kvinnor som är lika lätthanterliga och maktlösa som bebisar, eller om en manlig skräck inför mogna kvinnor som har erfarenhet och kunskap, eller om patriarkatets önskemål om en jämställdhetskamp som rör sig med babysteg. Utrymmet för att ta infantiliserande bilder av kvinnor som suger tumme eller napp finns inom forum för reglerande och återskapande av åtråvärd femininitet.

Kan du tänka dig en man med en napp i munnen på omslaget till King, Café eller i en annons från Jack & Jones? UTAN att hålla i en död kvinna och därmed ha ursäkten att han bara är en ball seriemördare.

DISKUTERA.

Och fortsätt tipsa, alla ni skarpsynta. Snart tar vi det här till nästa nivå.

Tack för mig!