Att fånga en revolution på bild

Hur fångar man en revolution på bild? Både Wikipedia och Encyclopedia Britannica väljer att illustrera fenomenet med målningen ”Friheten som leder folket”, som visar en topless kvinna vevande trikoloren på en hög av lik under vad många felaktigt tror ska föreställa den franska revolutionen.*

Många av de redan ikoniska bilderna från den feministiska revolutionen i Iran har intressant nog ett liknande bildspråk. Kvinnor uppklättrade på omkullvälta containrar, motorhuvar och biltak som gör V-tecknet eller viftar med pinnar med sina brinnande slöjor på.

Och de bejublas av både kvinnor och män. En vacker symbol för hur dödsdömd den islamiska regimens könsapartheid är. Liksom Delacroix revolutionsmålning från 1830 visar hur dödsdömd aristokratin och feodalismen var när folk ur olika samhällsklasser inte längre lät sig splittras.

En skillnad är dock att kvinnan i den klassiska målningen är ett nationalistiskt fantasiväsen*, medan revolutionen i Iran leds av kvinnor på riktigt.

Kanske kommer framtida encyklopedier definiera en revolution med hjälp av bilder på iranska skolflickor som stampar på, ger långfingret åt och gör konfetti av porträtten av regimens ledare i klassrummet, för att sedan skandera ”DÖD ÅT DIKTATORN!” i skolkorridoren.

I veckan läste jag om en ny trend: turban tossing. Folk har börjat slå av mullorna (de islamiska andliga ledarna) deras mössor. Ibland tonsatt av rebellisk hiphop och med vältajmade freezeframes som inbjuder till att dela bilden ikonisk.

Ett tämligen oskyldigt revolutionärt hyss, åtminstone om man jämför med vad som flög under den franska revolutionen.

Ödets ironi att det nu är mullorna som måste se sig över axeln. För att citera @negmottaghi (följ!):

”Det är inte längre tjejerna som är rädda för att bli trakasserade för sin klädsel, utan mullorna.”

För en påminnelse om hur det såg ut tills nyligen, kolla på klippet från 2019 där en mulla angriper en kvinna för hennes klädsel på tunnelbanan – men där flera andra äldre män kliver emellan och frågar (mullan): ”Varför beter du dig så här?”

En påminnelse om att det finns goda gubbar också. Även de med traditionell hatt. 💔

#iranrevolution

Källor

*Friheten på barrikaderna av Eugène Delacroix skildrar Julirevolutionen (1830), inte den franska revolutionen (1789). Ofta får den dock ändå representera den franska revolutionen, för att den bättre än någon annan målning fångar andan och idealen som drev den, och för att Delacroix skapade den i ett kulturellt klimat av konstnärlig frihet som den franska revolutionen möjliggjorde.
Källa: Art in Context: ”The Art of the French Revolution”

**Kvinnan i Friheten som leder folket föreställer inte en riktig människa, utan är en nationspersonifikation, Frankrikes själ, liksom vi har Moder Svea, USA har Frihetsgudinnan, osv. Ofta valdes kvinnliga figurer för att anspela på nationen som både en beskyddande moder och en sårbar skyddsvärd jungfru. Ibland skildras de också som krigargudinnor (”Friheten” i målningen ovan är ju faktiskt beväpnad, till exempel.)
Identity Hunters: ”Women as Symbols in Nationalism”

Tillbaka till alla Iran-analyser