Vi måste prata mer om det här:
Och om objektifiering. Och Pippi Långstrump. Och Marilyn Monroe. Och hämndporr. Men vi tar en sak i taget…
Alla är fotografer. Kollar du också på det? Om inte: plöj. Du har missat fem avsnitt och det är ett kvar. Storyn går så här: Idag är alla fotografer. Bland andra Johan Rheborg och Henrik Schyffert. Liksom lätt hänt om man har pengar, råkade de köpa för dyra kameror och förvandlas till medelålders amatörfotografer som tar bilder av maskrosbollar, kattungar och öl. Men nu vill de bli bättre. Och på köpet kan Du bli bättre, eftersom Rheborg och Schyffert i sin resa mot vidgat fototänk söker upp några av Sveriges skickligaste fotografer för att tömma dem på normer – inte bara för vad som är bra fototeknik, utan även för vad som värdesätts som bra fotokonst.
Efter att ha sett första avsnittet tänkte jag: ”Shit, de har haft en genuscoach!” I det är nämligen mästerfotograferna som Rheborg och Schyffert tar hjälp av Julia Peirone och min egen favoritfotograf – Arvida Byström. (Född 1991. Frossar loss totalt i rosa, gurlesk flickighet, queerfeminism, gif-animationer och mens.)
Två kvinnliga experter av två möjliga! Inte illa kissat! Förebilder visar oss vad som är möjligt. ”You can’t be what you can’t see”. Alla är fotografer visas i SVT på bästa sändningstid: en högt hängande spegel över en bransch som många är nyfikna på, men som lider av grav mansdominans. (Hur grav? Ett mått är att fotograferna som är anslutna till fotoagenturer i Stockholm är till 83% män. En ojämställdhet som ökat. 2011 var siffran bara blygsamma 80% män.)
Sedan dess har det inte varit med några fler kvinnliga fotografer. Men det kommer ju som sagt ett avsnitt till, och jag har tyckt mig skymta en till kvinna med kamera i introvinjetten. Aja… Hur är det med genustänket i serien i övrigt då?
Karaktäristiskt obefintligt, skulle jag säga. Ordet genus förekommer inte. Tänket förekommer inte. Det är ganska fascinerande att se Rheborg och Schyffert glatt prova på olika genusklichéer, som att…
Uttryckligen be skolflickor att ”stå med benen ihop, så där kobent!” och fota dem med huvudet nervöst, deaktiverat nedsänkt:
Fota fullvuxna kvinnor uppifrån och sårbart liggande i en säng nära dig med en öm tumme i mungipan:
Och sedan välja ut just dessa bilder som sina favoriter, utan att reflektera över varför just de bilderna kändes ”rätt” eller poppade för dem.
Ibland verkar det finnas ett genusundermedvetet i programmet. Som ligger och skaver, åtminstone i Schyffert. I förra avsnittet klädde han på en Veckorevyn-modell, veckan efter att Johan Rheborg fotat sin dotter i behå.
Okej, vi kan lika gärna börja där. För här är det helt klart något som skaver.
Rheborg är obekväm redan i början av programmet, när han får i uppdrag av Schyffert att ta ett familjeporträtt av sin 20-åriga dotter Josefin. ”Som han ser henne” – inte som hon vill bli sedd.
För att komma under huden på sin dotter och möta henne mer som en människa än som en familjemedlem, tar han hjälp av fotografen Stefan Bladh. Platsen blir ett stall, där han obekvämt klagar på ljus och bakgrunder medan Stefan Bladh försöker lugna honom och påminner om fotoetiketten att kanske prata lite med den man fotograferar också. I förbifarten säger Rheborg att det blir lite uppställt.
”Sen skulle jag också egentligen vilja att hon inte hade tröjan på sig… utan att vi fick se din tatuering.”
Så här inleder Linnéa Pettersson, fotograf och bildchef på Rockfoto, en kulturartikel i GT där hon kritiserar Rheborg för att göra det oräkneliga andra gjort före honom. Att slänga in ”nakenhet som laddning i bristen på närhet, ärlighet och estetik”. Hon fortsätter:
”Vilken bild vill SVT egentligen visa upp av fotobranschen för alla unga kvinnor med en nyinköpt kamera i handen? Vad vi behöver i fotobranschen är inte fler kvinnor som får klä av sig framför manliga fotografer. Vi behöver inte fler kvinnor som reduceras till att bli objekt för och bedömda av mäns blickar.
Vi behöver i stället visa upp att unga tjejers plats inte är utan kläder framför kameran utan med ett självförtroende bakom den.”
Ytterst relevant kritik. Som lika gärna skulle kunna riktas mot fototidningar…
Bli en sämre genusfotograf!
Vissa fotoutbildningar…
”Nu på #fotomässan pratar @genusfotografen om hur kvinnor ofta gestaltas genom kroppsdelar. Samtidigt i lokalen:” /Malin Huusman på Twitter
Rövhål…
Please eat puke, tack. Tipstack: Karin Nilsson
(Foto: Daniel K. Johansson)
Eller varför inte Fotografiska museet…
”I närmare fyrtio år har [gubben] Roversi utforskat skönhet …”
Som bara råkar representeras av en ung, smal, vit, naken tjej.
Fotografiska som i år ställde ut och höjde upp modefotografen Helmut Newton (typ 1960-talets Terry Richardsson), som bland inte jättemycket annat fotade nakna kvinnor.
Nakna kvinnor med kryckor…
Nakna kvinnor med gips och käpp…
Nakna kvinnor som blir mätta…
Nakna kvinnor som gör krokodiler mätta…
Seriöst, Helmut Newton. What the fan?
Och det intressanta är hur Fotografiska i sin beskrivning av Newtons konstnärskap försäkrade besökare om att kvinnorna i bilderna inte var framställda som maktlösa:
”Mot dåtidens konventioner ställde han en diametralt motsatt karaktär: den självsäkra, moderna kvinnan.”
Come at me, bro.
I boken Vision and difference beskriver den feministiska konsthistorikern Griselda Pollock hur upphöjandet och Stor Konst-klassandet av bilder föreställande kvinnor som passiva, sköra, undergivna objekt varit en del i det ideologiska utarbetandet av konstnären som man (det maskulina som aktivitet, produktivitet och kreativitet – det feminina som passiv skönhet), och konst per definition det som skapas ur det ”naturliga” tillståndet av män som tittar på vackra kvinnor. Bilden av den sanna konstnären som man och den ädlaste, högsta konsten som en vacker (gärna naken) kvinna har enligt Pollock undergrävt kvinnliga konstnärers möjligheter att ta en aktiv del i kulturen och penetrera konsthistorien som något annat än modeller eller musor.
Lite lustigt är det: En bieffekt av att kvinnokroppen som symbol sällan fått fyllas med mening av kvinnor är att en naken kvinnokropp lika mycket kan representera Manligt Geni.
En naken kvinnoröv kan till exempel betyda P.O. Enquist!
Eller sexism. Eller torka. (Fantasitorka, alltså.) Varför ser du så jävla sur ut, RUMP.O!?!
Jaha. Kan allt det här lastas på Johan Rheborg då?
Nej. Men på oss. Som såg något annat än en pappa som fotograferade sin dotter och ville få med en tatuering som uppenbarligen betyder något särskilt för dem.
Men anledningen till vi gjorde det är ju att den manliga sexualiserande blicken genomsyrat hela den västerländska bildtraditionen och genomsyrar all slags kommersiell bildkultur idag, i allt från bilreklam till barnvagnsreklam, modemagasin till fiskporrmagasin. (Om du är ny här, kolla in det här.)
Vi har kollat för mycket på bilder, helt enkelt!
Jag tänker på Pippi Examples. Pippi Examples var ett videoverk skapat av konstnären Palle Torsson. Han hade suttit och tittat på den klassiska Pippi Långstrump-serien från 1969 med sina syskonbarn och reagerade plötsligt på scener som när Pippi bresar på en stege inför Kling och Klang, när hon krälar i en gyttjepöl och man ser hennes trosor, när Annika åker ner för ledstången i Pippis hus och hennes kjol åker upp… Syner som ingen tydligen höjde på ögonbrynen över när serien spelades in på 60–70-talet, men som han med den här nya Blicken han hade plötsligt blev illa till mods av.
Pippi Examples bestod av 27 filmsekvenser ur serien, nersaktade till slow motion och med ljudspåret borttaget. Tanken med verket var att skapa debatt om vår tids sexualisering av barn. Men några som inte fattade poängen var Aftonbladet, som valde att uppmärksamma Palle Torssons konst med här vinkeln:
…
För att inte tala om Svensk Filmindustri (SF), som hotade med att stämma Palle Torsson för upphovsrättsbrott (och ansökte i rätten om att han skulle få betala 200 000 kr i böter för varje gång filmen visades).
Torsson gick med på en förlikning av rädsla för höga rättegångskostnader och blev tvungen att förstöra alla fem kopior av verket. Det enda spår som finns kvar av Pippi Examples idag är bilderna till en Bon-intervju med honom.
Så jävla macho.
Om man tittar på själva bilden Johan Rheborg tog av Josefin Rheborg (som inte är ett barn, kanske jag borde tillägga) tycker jag att det är ganska lätt att avgöra att intentionen inte har varit att sexualisera eller objektifiera henne. Jag räknar inte heller hennes pose (ena benet över det andra, armarna helt slaka vid sidorna, nollställd min) till de vanligare svällkroppsretarna i posegalleriet. (Återkommer till ämnet, men tills dess kan du läsa min analys av Nöjesguidens omslag och förslagsvis Glada kroppar hjälper mot nakenchocker.)
Men nu var det ju alltså inte själva resultatet av fotograferingen som skavde. Utan behån. Och den totala avsaknaden av hörbart tänk.
Så här skriver Linnéa Pettersson i ett förtydligande till sin kulturartikel:
”Nej, jag tror inte att Rheborg vill exploatera sin dotter. Och jag tycker inte att nakenhet alltid är fel. Problemet är avsaknaden av diskussion kring tilltaget. Jag hade velat höra dessa frågor ställas i programmet, av Rheborg till dottern och av den andra fotografen/Schyffert till Rheborg:
Skulle du vilja ta av dig tröjan?
Känns det okej för dig?
Vad tillför det att hon inte har någon tröja?
Varför är det viktigt för bilden?
Varför blir det mindre stelt och uppställt för att hon tar av sig?”
På sin blogg skriver också Linnéas kollega Rockfoto-Emma Svensson:
… problemet i det här är inte bilden eller slutresultatet. Det är handlingen. Att Johan på bästa sändningstid ber sin 20-åriga dotter att ta av sig tröjan för att bli fotograferad. För även om det i det här fallet inte förekom något utnyttjande och hans dotter var med på det (där har vi för övrigt något att prata vidare om, hur många gånger går man inte med på att bli fotograferad på ett sätt som man sedan ångrar men som man i stunden inte hinner tänka igenom utan bara gör som fotografen säger) så finns det så många andra situationer där det är så.
Ja. Ambitionen med Alla är fotografer är ju att vara folkbildande och inspirerande, och blir per automatik också normbildande. Och då är det väl en jättebra idé att inte ta för givet att alla förstår vilken känslig situation en plåtning kan vara och vilken maktposition du är i som fotograf. (Och ja. Gud vet att män som snackar av unga bekräftelsetörstande tjejer kläderna inte bara existerar i Beck-filmer.)
Det är synd att den här debatten dog ut så snabbt. Kanske mest på grund av det obekvämt bakgrundsskorrande incesttabut. Det verkade ge vissa en ursäkt att inte heller ta i de andra mycket viktiga frågorna Linnéa Pettersson lyfte.
Så här skrev till exempel Alla är fotografers redaktör och manusförfattare Sigge Eklund till Linnéa Pettersson på Twitter:
Nu verkar det här vara skrivet i affekt. Men nej. Jag håller inte med om att den enda instansen som är intressant är dottern. Även om det hade varit intressant att höra vad Josefin Rheborg har att säga om plåtningen, programmet och debatten.
Det här är väldigt karaktäristiskt för när man diskuterar objektifiering. Om man säger att någon är objektifierad (bildspråkligt framställd som passiv, som till för att betrakta eller som ett passivt föremål för handling istället för att vara en egen handlande aktör), tolkas det som att man omyndigförklarar människan på bilden. Den ena sidan pratar struktur, den andra individ. Den ena påtalar hur kvinnor ständigt sexualiseras, passiviseras och objektifieras i media, reklam, foto, konst och språk och hur det samverkar med att kvinnor objektifieras och exploateras i verkligheten (sexuella trakasserier, våld, våldtäkt, prostitution, trafficking, internaliserad objektifiering, känslor av maktlöshet, ätstörningar, död). Den andra tycker att man är vidrig som antyder de individuella modellerna på bilderna är ”menlösa offer som inte förstår sitt eget bästa”. (Just den här formuleringen hämtade jag från en person som fantastiskt nog försvarade fiskporren.)
Om vi bara skulle prata om människor och aldrig om symboler skulle ingenting någonsin kunna förändras. Om vi bara ser människor istället för symboler blir allt bara personligt. Som det nu också blev i fallet med Rheborgs familjeporträtt.
Men Linnéa Pettersson skulle kanske ha sparat på krutet i bara en vecka.
Det unknaste inslaget jag sett hittills i Alla är fotografer kom nämligen i avsnitt fyra: Kändisbilden. Avsnittet då Johan Rheborg fotar Pernilla August på ett hotell och Henrik Schyffert praoar på Veckorevyn.
I avsnittets faktadel avhandlas kändisbilder som letat sig in i konstens finrum och blivit snordyra på auktioner. En faktor som avgör vilka bilder som alstrar extra mycket pengavärde är hur färskeligen fotoobjektet dött efter att bilden togs. Det visas bilder på Kurt Cobain, James Gandolfini, Amy Winehouse… Och som klimax kommer ett längre inslag som heter ”Den sista bilden på Marilyn Monroe”.
I det beskrivs hur den då 22-åriga fotografen Leif-Erik Nygårds från Töcksfors i Värmland lyckades ta en nakenbild av Marilyn Monroe sex veckor innan hon dog av en överdos. Nygårds var fotoassistent åt en känd modefotograf och playboy som hette Bert Stern, som skulle plåta Marilyn Monroe till Vogue under tre dagar på en hotellsvit i Los Angeles.
Schyfferts berättarröst: ”När bilderna till Vogue är klara vill Stern fortsätta och ta mer nakna bilder, vilket gör att relationen mellan stjärnan och fotografen blir sämre och sämre.”
Till slut var stämningen så dålig att Bert Stern bara drog med nattflyget till New York och lämnade all packning till gossen Leif-Erik, som plötsligt var ensam i rummet med den mest kända skådespelaren i världen. För att polarna hemma i Sverige ens skulle tro på honom, bad han att få ta en bild av Monroe. ”Of course”, svarade hon, enligt utsago. Hon hade suttit inlindad i täcket med bara huvudet utstickande. Men när Leif-Erik hämtat kameran och vände sig om ”så hade hon rivit av sig det där lakanet och låg helnäck på sängen. Och jag blev lite chockad faktiskt. Det var inte vad jag hade trott några sekunder tidigare”, säger Leif-Erik och skrattar. ”Men jag försökte låtsas som att det här var helt normalt, satte upp kameran och tog bilden.”
*Klick*
Här blir musiken i inslaget durig och segerviss.
Och efter att ha teasevisat bilden beskuren och inzoomad får man nu för första gången se hela.
Schyfferts berättarröst: ”Och kanske var det inte så konstigt… att det var den snälla assistenten som fick ta den finstämda nakenbilden.”
I programmet framställs det som att Bert Stern inte lyckades få några nakenbilder på Monroe. Men det är inte sant. 1982 gav han ut en bok som hette The last sitting, med över 2500 bilder från plåtningen på hotellet, många av dem nakenbilder eller seminakenbilder. (Även om det, okej, blev Värmlandssonen som tog hem buskbilden.)
I boken finns också kartor av fotonegativ som Marilyn Monroe ogillat och strukit över med rödpenna. Vilket ökade värdet på bilderna ännu mer.
Jag tänker på hämndporr. Ni kanske har stött på det nyordet, anpassat från engelskans revenge porn? Hämndporr är ”att hämnas genom att lägga ut naken- eller sexbilder på en tidigare partner”. Och du kanske kan gissa vilken grupp i samhället som oftast råkar ut för systematisk, viral uthängning, trakasserier och utpressning på pengar eller nya nakenbilder.
”Hämndporr bygger på förnedring och skam, framförallt riktat mot kvinnor. Det är själva affärsidén. Det finns oräkneligt antal porrsidor på nätet där man kan titta på människor som ställer upp frivilligt. De som väljer att titta på hämndporr väljer det just för att det inte handlar om frivillighet. De väljer det just för att det finns ett element av skam, bedömning och förnedring för personen på bilderna.”
Så beskriver Hanna Gustafsson på sajten Genusfolket hämndporr. (Läs Gustafssons text Hon har laddats ned 100 000 gånger – mot sin vilja för att få veta mer.)
Det är alltså bristen på samtycke som är själva grädden på ståndet i fallet med hämndporr. Och på samma sätt sockrar det konstsamlarståndet att Marilyn Monroe förbjudit fotografen att använda vissa bilder.
En full och djupt deprimerad Monroe med sex veckor kvar att leva. Och kul gubbe.
Den här bilden, som visades i Alla är fotografer i förbifarten, tycker jag är sjukt hemsk. Det är som om Bert Stern inte kunde äga henne tillräckligt mycket med kameran, blicken, utan var tvungen att handgripligen forma en klo över hennes huvud och få med en vinflaska i förgrunden för att ytterligare styrka att han hade henne i sitt våld.
Visst är det tydligt att han vet exakt vilket konstnärligt förhållande som råder. Hon är bytet, Konsten, det levande vindrickande 36-åriga monumentet som han måste skända, plundra och rasera för att på något sätt få med sig en bit odödlig konst av. (Odödlig konst = bilder som kan ge en gammal man stånd!)
Eller ja. Kanske var det inte just konst han försökte komma åt. Marilyn Monroe är inte bara urexemplet på en människa som förvandlades till en symbol (för sex), hon var också en av tidernas största skandaldrottningar som blev hårt ansatt av paparazzin och pressen. Idag hade hon varit villebråd nummer ett för nipslips, vagshots och sideboobs (jävla ord).
Kanske lite för sent för ett LEAVE MARILYN ALONE!!!!!…?
Nej. Tyvärr aldrig.
VISA SKELETTET, MARILYN!
Det här gör mig bara rädd. Kan en objektifiering bli mer total? En exploatering mer oändlig? Det räcker liksom inte med de redan väldigt exploaterande bilderna som finns – när det inte finns nya nakenbilder att gräva fram, gräver man sig innanför hennes kött.
Det spelar ingen roll att hon har varit död i femtio år. Det finns fortfarande mer pengar att hämta.
För ja. Vilken del av Dagens Nyheter tror du att artikeln ovan publicerades i?
Helt normalt.
Och det jag ville komma fram till var det här:
Alla är fotografer hade lika gärna kunnat lyfta fram Bert Sterns bilder från The last sitting som exempel på fotografier av en deprimerad, nedbruten, megakänd och snart död person som blivit ikoniska och idag säljs svindyrt på auktion. Nu valde de att tona ner honom och fokusera mer på den gulliga, snälla, lite mer oskuldsfulla gubben med lokalanknytning (som 1984 sålde nakenbilden av Marilyn Monroe till Playboy så att den kunde spridas över hela världen, efter att i tjugo år haft den i en bärkasse i sin mammas hem).
OAVSETT GUBBE så valde de ändå att reproducera samma norm för vad som anses vara höjden av vacker, ärlig och åtråvärd konst – och som skriver under på det klassiska urgamla för att inte säga urunkna receptet för hur sådan naturligen skapas: Genom mötet mellan en man bakom kameran, och en kvinna utan kläder framför den.
Precis som Linnéa Pettersson skrev.
Så till nästa gång: Fler kvinnor bakom kameran. Och varför inte byta ut er själva också, Johan och Henrik? :—)
Personligen hade jag gärna sett en hel serie om Arvida Byström. Och för att inte låta de sista bilderna i det här inlägget vara deprimerande röntgenbilder av Marilyn Monroes käkar (om du satt och undrade vad det var), utan något lite mer framsynt…
Här kommer nu lite bilder av Arvida Byström!
De här bilderna har jag plockat från flera olika fotoserier av Arvida Byström. Gå in på hennes hemsida (och för all del hennes tumblr) för att se mycket mer briljant skit!
Tack för mig!
Fotnot: Modellen med sadeln i Helmut Newtons bild är svensk. Hon heter Gunilla Bergström och blev intervjuad av SVT i samband med utställningen på Fotografiska: ”Han kunde bli jättearg”
Åh äntligen!!! Har saknat dina texter sååå mycket!
Bra skrivet som vanligt. <3<3<3
I’m baaaack! <3
Som vanligt är jag ordentligt berörd när jag läst dina enormt välformulerade inlägg!!!
Tack Schmompis!
Jättebra skrivet! Det kan ju dock sägas till Newtons försvar att han aldrig sett sig som konstnär eller sina fotografier som konst, utan det är något omvärlden har definierat för honom. Sexist må han vara, men inte en pretentiös sexist.
Och han tog ju faktiskt bilder som såg ut så här också, vilket kanske är orsaken till texten Fotografiska skrev om honom:
http://campariandsofa.files.wordpress.com/2013/08/helmut-newton-ysl-french-vogue-rue-aubriot-paris-1975.jpg?w=560
Skitbra skrivet. Love Arvida Byström också!
Låter som att Rheborg och Schyffert tagit sig upp på första avsatsen i feedback-trappan; förnekelse. Låter också som att det står och stampar på samma ställe i sin inlärningskurva; omedveten okunskap.
Jag hoppas att så många fotografer som möjligt läser din blogg
TACK för hjälpen. Länken kopierad och redo att klistras in i alla sammanhang där mina egna ord blir för futtiga.
När jag läser din text om Monroe så associerar jag ofrånkomligen till inledningen i Det parapornografiska manifestet. Hur blicken tränger förbi huden, hur döden alltid är objektifieringens yttersta konsekvens och riktning. Obehagliga tankar, men alldeles för viktiga för att släppa lättvindigt. Kul att få läsa dig igen!
Alltså. Du gör bra, genomtänkta analyser som jag delar och är skärpt, som vanligt. Men det är något problematiskt med detta inlägg.
Du skriver om hämndporr. Du skriver om att lägga ut bilder på någon mot hens vilja. Du skriver om Marilyn Monroe, att bilder hon själv inte velat publicera, nu snarare är ännu mer värda. Du berättar om det – samtidigt som du lägger ut en av dessa bilder. Och det spelar ingen roll om dessa bilder ”redan är läckta” eller så. Det blir ett principiellt fel när du lägger ut en bild, samtidigt som du skriver att personen på bilden kryssat över dessa bilder för att de INTE ska publiceras.
Det är väldigt ofta bilder används för att exemplifiera det du kritiserar och problematiserar. Jag förstår helt klart poängen med att dela vissa bilder för att visa hur absurd sexualiseringen kan vara, för att människor som ännu inte fått upp ögonen ska få det, men det är faktiskt helt möjligt att skriva lika kritiska och genomtänkta inlägg utan att använda massvis med exempel. Att vara kritisk till sexualiserade bilder och samtidigt sprida väldigt många känns lite motsägelsefullt, även om det kommer med en god analys och kritik mot dem. Skulle vilja höra hur du reflekterar kring detta.
Precis min tanke!
Såg du inte avsnitt 5?
Då fick vi lära oss framförallt två saker i ”alla är fotografer”. Avsnitt 5 var det dokumentärt foto. Då plåtar dom män, män i naturliga situationer i verkligheten. Män får vara som de är. Se ut som de gör.
I avsnitt 4 däremot fick vi lära oss att kvinnor måste sminkas, arrangeras, och retuscheras.
Tack tack tack, superbra analyserat! Och gött att du är tillbaka! Jag blev själv väldigt illa till mods när jag såg porträttavsnittet. Så många frågetecken och unkna värderingar. Synd på en bra programidé. Varför ringde dom exempelvis inte dig? ;-)
Jag förstår inte riktigt upprördheten över Johan Rheborg. Väldigt mycket av lite mer konstnärlig fotografering verkar förutsätta nakenhet. Arvida Byströms bilder som du tycker är briljanta är alla mer eller mindre avklädda, av dom som du lägger med här så är alla mer avklädda än Johans bilder. När Schyffert får tips av just Arvida Byström så slutar det med att han bara har kalsongerna på sig för att få en bra bild.
Jag får intrycket att det är ok att ta avklädda bilder om det står en kvinna bakom kameran, men inte om det står en man där.
Det låter väl ändå lite trångsynt tänkt… Tror DU att hon menar så? Det tror i alla fall inte jag.
Säkert inte så hon menar om vi frågar henne men praktiskt blir det precis så. Rheborg fotar dotter i bh = fel, kvinna fotar annan kvinna med nakna bröst i slags asiatisk mangaporr stil = helt ok. Hur är det egentligen vi ska tänka här? Rent praktiskt.
Stene Harnold: Arvida Byström fotar främst sig själv, och i övrigt mest sina vänner. Bilden med bara bröst är på henne själv. Visst gör det en viss skillnad i fråga om representation? Att hon dessutom ”kapar blicken” (t.ex. genom att utmana den manliga blicken, homofobi och objektifiering med gif-animerade blinkande mansbröst framför kvinnors uppdragna tröjor) istället för att tillfredsställa samma blick som nästan jämt gör väl också skillnad?
Naket är inte lika med naket.
Dan har rätt.
Det enda som skiljer i detta fall är könet på personen bakom kameran (och även framför). En bild tagen av en kvinna på en man med bar överkropp är det inget fel på. En bild tagen av en kvinna på en kvinna med bar överkropp och handen under trosorna är det inget fel på. En bild tagen av en man på en 20 årig dotter i en BH (som förövrigt är någon centimeter ifrån en ’topp’) utan att hon diregeras att göra en utmanande/sexuell posering, eller en pose överhuvudtaget, är otroligt hemskt och det pratas om incest och annat trams.
Problemet är ju som hon säger att mängden bilder på nakna kvinnor tagna av män där kvinnorna framställs undergivna, sköra, nakna. I tid och rum är de bilderna så otroligt många i jämförelse med andra bilder. Det är strukturellt. Det behöver debatteras och jag tror världen behöver alternativ för att det inte ska fortsätta vara normbildande. I enstaka fall, på individnivå är det en helt annan grej då är individens åsikter viktiga. Det fantastiska med Arvidas bilder är att de inte förmedlar samma bild som vi möts av om och om igen och jag upplever ofta att de får mig att kritisera och tänka på vad andra bilder förmedlar och hur jag själv förhåller mig till kön. Det finns en trygghet i att jag vet att hon tar nakenbilder på sig själv också, där hon har kontrollen, ett aktivt val.
Tack för texten. Såg porträttavsnittet och undrade varför jag kände obehag och sedan inte ville se fler avsnitt. Nu vet jag, det är för att det inte fanns någon fråga. Det verkade så självklart att hon skulle ta av sig tröjan, men jag fick ingen förklaring till varför det var okej. Tatueringen skulle va med ja, men varför bh:n? Var den viktig? Vad förmedlade den? Saknar redan vid första programmet mer diskussion över vilken bild de valde, hur den förmedlar det en vill förmedla – är inte det typ det viktigaste att begrunda med ett foto.
Tack för att du finns och skriver! Jag läser varje inlägg andaktsfullt och sprider länken hit så ofta jag har möjlighet.
Jag kollade på boktips i Corren idag. Blev ganska ledsen över bilden på boktipsarna: http://www.corren.se/kultur/bokcirkelns-harda-klapptips-6655642-artikel.aspx
ROCK ON, Genusfotografen!
Det här var en väldigt underligt skriven text och i motsatts till flera ovanstående kommentatorer så tycker jag den *saknar* analys och eftertanke.
Den visar däremot tydligt hur du ser världen och vilken hemsk världsbild och människosyn du verkar ha.
Du blandar högt och lågt, tror dig veta saker om allt från människors inre, deras bakomliggande motiv till hur en person bredvid en död amerikansk filmstjärna har för intentioner och tankar…
”Det är som om Bert Stern inte kunde äga henne tillräckligt mycket med kameran, blicken, utan var tvungen att handgripligen forma en klo över hennes huvud och få med en vinflaska i förgrunden för att ytterligare styrka att han hade henne i sitt våld.”
Tramsigt och inte skrivet med något annat syfte eller förmåga än att predika för redan frälsta fans och påhejare.
Bättre kan du. Hoppas jag.
Håller med dig helt! Kunde inte formulerat det bättre själv.
Haller helt med!
Tack, glad att jag inte är ensam att tycka att det här var otroligt rörig och tramsig analys som säger mer om författaren än någon av fotograferna hen behandlar.
Även jag måste instämma med denna kommentar. Författaren förutsätter att hennes egna tolkningar tveklöst stämmer överens med andras intentioner.
Jag känner lite likadant..
Jag älskar dina texter. Du är typ helt enkelt lysande :)
Har tidigare skrivit lite om Monroe som ibland lyfts fram som en ”naturlig” förebild och mer ”äkta” än dagens kvinnor i det här inlägget http://oxhen.wordpress.com/2013/10/26/naturlighetens-dilemmma/
Men det är precis som du säger inte kvinnors sexighet, naturlighet, onaturlighet, nakenhet eller påkläddhet (det ordet finns nog inte?) som är problemet utan det ständiga objektifierandet. Det måste vi verkligen prata mer om!
Zzzzzznark. Hur orkar du?
[…] Tomas har skrivit lite och länkat till två tidigare inlägg jag gjort i bloggen. Ett om jämställdheten på fotoagenturerna och ett om Alla är fotografer. Han tar vid debatten om många saker som varit aktuella det senaste. Läs mer här! […]
Visst, jag håller med om att Rheborgs fotosession med sin dotter var tveksam men jag håller med Dan ovan; varför är det ok för Arvida Byström att fota modeller nakna (och ur ett ovanförperspektiv) när det enligt dig är förkastligt så fort en man gör det. Vill gärna höra en förklaring på det!
Feministisk dubbelmoral i ett nötskal…
Men Andreas, det hela går ju inte ut på vem som är bakom kameran utan vem som är framför den. I texten ovan (som du väl läste?) framgår det att i ”Alla är fotografer” tog påklädda bilder av män i sina naturliga sammanhang (tex arbetsplats osv) och att bilderna i ovanifrånperspektiv eller bilder som var avklädda, näpna, visade svaghet alla var av kvinnor.
Så ser det inte ut i Arvida Bergströms bilder, eller hur? Sen handlar allt detta om normer i samhället. Om du inte räknar in det kommer du aldrig förstå de här inläggen. På grund av samhällsnormer vore det alltså inte samma sak om en fotograf tog svaga, näpna ovanifrån-bilder enbart på män. För då skulle det tillföra en ny blick. Samma bilder tagna på kvinnor skulle däremot förstärka ett sätt som folk redan är vana att se saker på och som påverkar kvinnor negativt i hela samhället.
Hänger du med?
Bra svar!
Jag förstår att det handlar om att bryta/leka med normer.
Men om ett sådant porträtterande ansågs skadligt för kvinnor varför utsätta män för detsamma? Är inte det isåfall en fråga om att förstärka ett ”dåligt” beteende ännu mer genom att utsätta alla för det?
Jag håller visserligen inte med om att det är skadligt att framställa människor som sårbara eller ens undergivna. Det handlar om att fånga mänskliga uttryck. Allt är inte ett statement.
Men jag tycker definitivt att det är synd att inte män vågar porträtteras på det viset oftare.
Intressant dock att det inte nämns hur Johan faktiskt tog ett porträtt av Pernilla där hon framställs, som jag ser det, på ett ganska typiskt ”manligt” sätt. Det var även detta han valde ut som sin bild. Men inte hyllas han för att bryta normer där.
Jon, jag håller inte helt med. Att bara ta svaga, näpna ovanifrån-bilder skulle ju vara negativt, förtryckande och förnedrande mot män, men att ta svaga näpna bilder oavsett kön skulle ge en ny inblick.
Att diskriminera mot män istället för kvinnor är lika mycket diskrimination, och det hjälper inte jämställningens sak. Istället kommer kvinnor som faktiskt kämpar för rättigheter bli sållade till feminister, som numera handlar mer om mansförtryck och all makt åt kvinnor.
Jag håller med om att det allt för ofta är kvinnor som är avklädda i fotografier och andra media, men det har börjat ändras. Jag är helt för att män är HELT nakna i filmer, spel och bilder, att dasen hänger helt synlig m.m. Av någon anledning har samhället fått för sig att det manliga könet är fult och orent, medans kvinnor bara är vackra. Troligen är homofobi och sexuell osäkerhet och okunskap del av problemet, men att börja diskriminera män genom att exklusivt ta bilder på med i svaga, näpna poseringar är inte någon lösning, utan snarare som att istället för att röra runt i ett getingbo, röra runt i två.
Dan hade en väldigt bra poäng förut, att hatet mot Rheborgs bilder på sin dotter är lite ogrundat. Vi kan inte veta hur Johan Rheborgs artistiska sinne är lagt, eller varför han tyckte att hon skulle vara utan tröja, men att döma konstnären för hans konst är idiotiskt. Döm att din bild av henne hade varit annorlunda, för du har inte samma relation till modellen. Johan vet saker om sin dotter som ingen av er någonsin kommer veta, han vet saker om sig själv ni aldrig kommer veta, så att döma hans bild av sin dotter är ett projekt av ren okunskap.
Jag tänker inte diskutera hela ämnet, men reagerade pà ett stycke du skrev
”Jag håller med om att det allt för ofta är kvinnor som är avklädda i fotografier och andra media, men det har börjat ändras. Jag är helt för att män är HELT nakna i filmer, spel och bilder, att dasen hänger helt synlig m.m. Av någon anledning har samhället fått för sig att det manliga könet är fult och orent, medans kvinnor bara är vackra.”
… Det verkar som att vi lever i tvà helt olika världar? Mitt kön har hela mitt liv blivit nedvärderat och sertts som nàgot smutsigt och fult som inte fàr varken röras (av mig) eller pratas om. Kukar och stànd däremot, det kan alla grabbar, och även ibland tjejer, snacka om. Det är bra att runka, men otroligt äckligt och smutsigt att röra fittan. Och att det ens saknats ett vettigt ord för min snippa. Snippa kom làngt efter min uppväxt och jag fick helt enkelt kalla den ”kissen”. Just för att en tjej ju bara ska kissa. Killar har en snopp. Hela livet. Men flickor har en kiss och sen en fitta. Och vi vet ju vad de har för olika syften. Du är helt off när du skriver detta. Har du överhuvudtaget läst nàgon typ av genuslitteratur, liksom analyserat vàrt samhälle? Fallossymbol? Du tycker inte det är lite konstigt att mens är nàgot tjejer màste skämmas över? Fittan är ju för sexuell njutning (för mannen, du sjävl ska dà inte vara där och pilla!!) och kan ju inte hàlla pà och äckla männen med mens. Fy. Alltsà. Jag kan inte begripa vart du lever, för det är inte i det svenska samhället med resten av oss…
Så om det var unga (myndiga) näpna män som fotades ovanifrån så är det enligt din logik 1) en rättfärdigad objektifiering då den tillför något nytt och därmed 2) ett rättfärdigande av den redan befintliga objektifieringen av kvinnor i samma position.
Det är klart intentionen och fotografen, inte bara objektet, spelar roll.
Andreas: Repeterar min kommentar ovanför:
Arvida Byström fotar främst sig själv, och i övrigt mest sina vänner. Bilden med bara bröst är på henne själv. Visst gör det en viss skillnad i fråga om representation? Att hon dessutom ”kapar blicken” (t.ex. genom att utmana den manliga blicken, homofobi och objektifiering med gif-animerade blinkande mansbröst framför kvinnors uppdragna tröjor) istället för att tillfredsställa samma blick som nästan jämt gör väl också skillnad?
Naket är inte lika med naket.
Vad bra att du lyfter det här. Blev lite beklämd när jag såg avsnittet du börjar med att diskutera och det har varit flera saker i serien som jag funderat lite över.
Samtidigt som det varit flera andra inslag som liksom varit åt andra hållet – jag har inte riktigt blivit klok på om det finns nån underliggande ironi i serien eller inte.
Kom direkt hit på länk från FB, läste den intressanta texten, gillade och var till 100% säker på att skribenten var kvinna. Men – ser man på, namnet Tomas känns inte så kvinnligt. Jag blev då extra glad och känner hopp igen. Löjligt, tycker säkert nån, men många kvinnor vet exakt vad jag menar. Återkommer gärna hit! :)
Bara du som kan skriva så här pass långa blogginlägg och ändå lyckas hålla upp intresset genom hela inlägget.
Så sjukt trött på att se samma människor (gubbar) på tv, om och om och om igen. Hur roliga de än må vara tillförs INGET nytt på den kreativa himlen. Det blir ingen diskussion eller debatt – bara ryggdunkningar.
Härligt att jag kan sätta dina ord på varför programserien för mig har skavt. Riktigt obehagligt att jag samtidigt råkade ha fotografprogrammet med Marilyn på i bakgrunden. Illamående.
Bra inlägg!
I samma avsnitt som när Rhenborg fotograferade sin dotter var ju Schyffert på en skolbarnsfotografering, och vad jag minns så drog fotografen där ett pedofil-skämt som fick vara med i programmet. Han sa ungefär ”vilka fina korta shorts du har, kom och sätt dig i mitt knä” till ett av barnen. Programmet lämnade mig verkligen med en känsla av obehag
Du e bäst!!!!!!!!!!<3<3<3<3
Sigge Eklund ”Du fråntar dottern mänsklighet”. Man ba, ja. För alla som inte känner den här tjejen så är det bara en i mängden av bilder på avklädda flickor.
Fan vad bra du är!
Som någon skrev, så mycket text men ändå gick det inte att sluta.
Jag tar med mig detta i min fortsatta fotokarriär. Tack!
Förstår inte riktigt. På vilket sätt är kvinnan med mustasch och tuggummi mindre objektifierad och komplexbildande än de exempel du har nämnt ovan?
Det är just detta jag finner intressant. Den logiska konsekvensen av att rättfärdiga objektifieringen av mustaschkvinnan är att det samtidigt legitimerar den existerande objektifieringen av kvinnor. Precis som att varje bild på en objektifierad man legitimerar dito av kvinnor. Som jag läser genusfotografen vill han helst se ett samhälle utan objektifiering och jag får därför inte hans resonemang att gå ihop. Eller så delar jag helt enkelt inte hans världsbild.
Du sätter ord på saker jag själv inte riktigt kan – tack för det!
Men då undrar jag; på vilket sätt anser du att Arvida Byströms bilder på nakna människor skiljer sig från bilden på Rheborgs dotter eller nakenbilden på Marilyn? Du ägnar ett helt inlägg om fotografens genusansvar och vikten av att gestalta kvinnan på ett annat sätt än naken. Men så avslutar du inlägget med lika mycket nakna människor, men DÅ av en fotograf som du hyllar? Så, ligger värderingen i bilden eller i fotografen? Är Byströms bilder mer okej bara för att du känner till fotografen och vet att hon har ett genustänk? Men en bild ska väl vara så stark så den kan tala för sig själv – det är inte alltid betraktaren vet vem bildens avsändare är. Sätt Rheborgs dotter-bild bredvid Byströms bild med kvinnan i vita underkläder – och jag ser faktiskt ingen skillnad på budskapet.
Konsts betydelse förändras utifrån den kontext den befinner sig i.
Det är därför en hög med skräp kan betraktas av konst för vissa när den sätts i ett sammanhang där det skapar eftertanke.
Visst, båda exemplen är bilder på lättklädda människor, men kontexten (och detaljer) gör att de skiljer sig markant från varandra.
Sen har jag personligen inte problem med några av dem.
Ja, kontexten förändrar rejält betydelsen. Som att det oftast är Arvida Byström själv på hennes bilder.
Blir rätt trött på att det skulle vara skillnad. Så bara för att det är självportträtt eller på kompisar är det ok? ….. men en dotter man känt i tjugo år är inte ok? Vem känner vem bäst?
…. eller det kanske är helt rätt att tonåringar sexualiserar sig själv framför kameran, så länge det är en selfie och inte en manlig fotograf som tagit den.
NEJ, tänk om, tänk rätt. Naket är inte alltid naket, stor skillnad på porr, bilden på Marilyn och Amandas, men skillnaden mellan Schyfferts och Amandas är inte speciellt stor, och ingen av dem är direkt mainstream poser/bilder!
Amandas = Arvidas
(felskrivning)
Jag tycker det är fantastiskt hur man kan ha sådan snedvriden världsbild och endast belysa de som är dåligt och framförallt peka ut en far som en äcklig mansgris med odugliga värderingar för att sedan gardera upp sig två A4 sidor ned.
Det kanske vore på tiden att någon feminist gick ut och sa något i stil med att ”Gud vad duktiga vi är i Sverige, vi är faktiskt bäst i världen på jämställdhet i just den här frågan” t.ex.
Det finns så många olika parametrar som spelar in i sammanhanget. Storlek på ekonomi, befolkningsmängd, EU, infrastruktur m.m. för att man ska kunna göra en rättvis bedömning.
Men i ett kapitalistsamhälle som blir alltmer mediastyrt och en stor del människor armbågar sig fram så blir sådana här inlägg snabbt ruttna.
Jag säger inte att ditt är det för jag känner inte dig. Men jag tycker det är tragiskt att vissa gör allt för att nå fram till rampljuset.
Ska feminismen förändra världen så kanske man ska börja med att ta tag i någon större fråga än att för många män råkar vara fotografer.
Ska vi män börja gråta över hur ojämställt det är i modellvärlden, där majoriteten är kvinnor?
Visst kan man ifrågasätta mycket i de du skriver, men det är att jämföra med att ta bort en nål ur ett majsfält.
Det lyser igenom i ditt inlägg att du har pluggat på varenda ledande feministblogg under lång tid och retat dig på ett specifikt ämne, gjort en research som säkert var mer grundlig än när SD lag fram sin beryktade budget.
Men i mitt tycke är du ganska snett ute. Ska man förändra gäller det att börja i rätt ände, och inte skrika så fort det inte passar.
Vissa saker är inte okej, men ibland får man faktiskt svälja en del skit för att få bort den största delen av skit.
Som fotograf tycker jag det är bra att man kan se på saker från olika vinklar.
En sak jag tänker är att det jag läst kommer att hämma mig i min kreativitet men det återstår att se. (Detta trots att jag inte är i någon avklädd genre!)
Som tur är så kan jag tänka själv och förstå att alla data inte presenterats.
Det är ju ingen här som känner bandet mellan far/dotter.
Att be om den informationen vore ju att ta udden ur känslan i konsten som skapats.
Väljer man att se förtryck eller pedofili så beror det så klart på ens egen utgångspunkt och liv.
Väljer man att se att någonting hänt i båda deras liv som fört dem närmare varandra av någon anledning så beror det på exakt samma sak, men att ta udden ur det konstnärliga tänket, ”att berätta slutet på filmen” för att just du
skall bli nöjd? :)
Sally Mann dömdes direkt av hela Amerikanska folket som landspedofil.
Hur gick det sen?…
http://sallymann.com/selected-works/family-pictures/
Jag tror kanske att motiv/bild-valet är en kombination av att Rehborg jobbat i en pressad situation och av att produktionen klippt ihop ”bra TV” men för den skull vill jag inte förringa det artistiska och kreativa i den fotografiska processen och det konstnärliga skapandet!
Bra skrivet. Gav mig insikter.
Du formulerar exakt anledningen till min instinktiva motvilja gentemot Fotografiska. När exploatering kommersialiseras på det sättet som Fotografiska som verksamhet har valt att göra, då är det inte längre analyserande konst. Då är det att medvetet casha in på unga kvinnors kroppar. Och det är inte okej.
Jag blev också glad och impad över valet av Julia Peyrone och Arvida Byströms till självporträttsavsnittet, tills jag insåg att det blev ännu en version av ”ung kvinna förlöser medelåldersman i skapandet av bilden av honom själv”. Det hade varit roligt att se mer av dem, inte minst i avsnittet där barnen fotas. Och vad hade hänt med självporträttet om iaf en av fotograferna varit en jämnårig kvinna, transperson, eller en 23årig homosexuell kille, kanske till och med brutit mot den vita medelklassnormen? Peyrone och Byström är grymma och viktiga fotografer, och jag är glad att de fick dem att ta bra bilder på roliga sätt, men det är nåt med dramaturgin som gör mej så trött.
Jag anser som följer;
”Var är genustänket?”, undrar författaren. Och redan här blir det fel. Måste alla program som visas i tv, alla människor, i alla situationer, alltid ha ett ”genus-tänk”? Jag har det då sannerligen inte. Och tycker det är ganska befriande att se program vars innehåll inte alltid är politiskt korrekt med ett ”genus-tänk” som högsta prioritering. Vidare reagerar författaren starkt över att Johan Rheborg fotograferar sin 20 åriga dotter i bh (jag tycker mer det liknar ett linne, men ok, vi säger att det är en bh), och citerar även andra som reagerat på nämnda händelse med fasa, det liknas vid pedofili och att kvinnor alltid ska bli objekt inför fotograferande män. Detta tycker jag, tyvärr, säger mer om författarens, och övriga som tyckt om händelsens, syn på en ung kvinna som fotograferas av sin far än om Johan Rheborg, hans dotter och deras relation. Jag reagerar denna gång, som oftast, när genusexperter orerar, på att DOTTERNS ord inte vägs in. Denna myndiga, vuxna kvinnas åsikt om händelsen är HELT oviktig. Nej här är det en kvinna som utnyttjas, därmed basta. Inte behöver vi väl höra hennes egna ord, när det är så solklart att detta är ett övergrepp?! Jag lämnar denna artikel med en avsmak i munnen. Inte över det den skildrar, utan över hur dessa genusvetare för alltid gjort en situation mellan en far och dotter till något fult, smutsigt. För att det är så DE ser på händelsen. Som jag skrev; tyvärr något som säger mer om DEM än om någon annan.
London Semberg,
Transsexuell kvinna,
väl insatt i frågor rörande könsroller
London Semberg: Du kan inte vara speciellt insatt i frågor rörande ”könsroller”, om du inte vet att analysera bilder och normer utan att försöka tvinga in en helt individualiserad agens…
Lite larvigt känns det också att din kommentar på texten ovanför är ett typexempel på en passage… i texten som du kommenterade. Mina fetningar:
Jag håller inte med om att den enda instansen som är intressant är dottern. Även om det hade varit intressant att höra vad Josefin Rheborg har att säga om plåtningen, programmet och debatten.
Det här är väldigt karaktäristiskt för när man diskuterar objektifiering. Om man säger att någon är objektifierad (bildspråkligt framställd som passiv, som till för att betrakta eller som ett passivt föremål för handling istället för att vara en egen handlande aktör), tolkas det som att man omyndigförklarar människan på bilden. Den ena sidan pratar struktur, den andra individ. Den ena påtalar hur kvinnor ständigt sexualiseras, passiviseras och objektifieras i media, reklam, foto, konst och språk och hur det samverkar med att kvinnor objektifieras och exploateras i verkligheten (sexuella trakasserier, våld, våldtäkt, prostitution, trafficking, internaliserad objektifiering, känslor av maktlöshet, ätstörningar, död). Den andra tycker att man är vidrig som antyder de individuella modellerna på bilderna är ”menlösa offer som inte förstår sitt eget bästa”. (Just den här formuleringen hämtade jag från en person som fantastiskt nog försvarade fiskporren.)
Genusfotografen?
Jag ska kasta ut lite random påståenden så får vi se om något nappar.
1. Du vill inte figurera med namn för att:
a. Du vill inte att någon ska avslöja din egen mörka hemlighet.
b. Du har en historia av psykisk ohälsa, som du bara får bristfällig vård för, men din närmaste omgivning vet om det. Det anser du vara egalt och behöver nödvändigtvis inte komma fram.
Kommentar till a: Jag tror att du möjligen kan ha någon form av självskadebeteende, antingen sexuellt riskbeteende eller att du skär dig själv, experimenterar friskt med olika droger eller liknande, men hittar aldrig riktigt rätt, även om du kan känna att det dövar tillfälligt. Du vet om att detta inte är lösningen, men eftersom du inte vet något bättre sätt så fortsätter du.
Kommentar till b. Du har svårt att förstå varför världen inte kan inte kan begripa att allt skulle vara mycket bättre om det blev som du tänkt. Du är rastlös inför din maktlöshet och som hobby/intresse söker du andra offer, som du kan använda som bevis/referens för att det du säger är sant. Du blir frustrerad när ingen lyssnar på dig ”på riktigt”. De som gör det, kan du känna har ändå en viss distans och du är inte säker på att de faktiskt förstår vad du säger, fast de ”håller med”.
2. Du har gått på myten om genusvetenskap med hull och hår och utvecklar under andra kvinnors uppmuntrande hurrarop ditt manshat i tron att dina systrar vet bättre.
a. Att du är ute på uppdrag för den ädlaste av alla uppdrag, att bryta förtrycket från patriarkatet.
b. Doktrinen säger så här är det, du upprepar.
Kommentar till a:
genusvetenskap bygger på en kvasi/pseudovetenskap lik astrologi, frenologi och andra gamla örhängen på en falsk förutsättning. I ditt fall på föreställningen att det finns en stor konspiration genom hela mänsklighetens historia som går ut på att män genom olika härskartekniker skulle undergräva kvinnors möjligheter att nå lika långt på vilket område som helst. Helt utan hänsyn till de fysiska eller psykiska förutsättningarna.
Kommentar till b. Du hänger med fel människor. Människor som i sina respektive skyddade verkstäder kan koka ihop vilka konspirationer som helst, ljuga ihop intressanta historier som bevisar teserna, ni triggar varandra och ni är alla lika vilse när dessa ska ventileras i dagsljus. Alla är inte så raka att de säger något, men du kan nog se på deras blickar att de tänker: okej, en sån där…
Du har rätt till din åsikt och den här har du klippt och klistrat länge nog på, så att jag tycker den är värd att bemöta, men du kommer inte gilla mitt svar.
Sök hjälp eller ta dig ut bland andra mer vanliga människor och diskutera. Hela din teori har ofantligt många fler sidor och infallsvinklar, då det är ihopklistrat och klippt ifrån massor av källor, sammansatt lite som ett lösenkrav vid en kidnappning och det mesta du påstår är lösryckt ifrån sina sammanhang.
Ser man till baksidan av det du faktiskt påstår tycker jag bara synd om dig då den bottnar i din osäkerhet. Du vet bäst själv vilken jag menar.
Du har mycket svårt för att komma överens med män, så vem var det, din far? En annan närstående man/vän till familjen, som du hade förtroende för?
Eller blev du bara lämnad med en bitter ensamstående mor?
Jag lider med dig. Hoppas du finner ljuset igen och KRAAAAM!
Lycka till.
Jo, en sak till Genusfotografen:
Även du kan vara en kvinna om du tycker att det blev uppenbart riktat till en kvinna. Det var det inte. Du har exakt lika stor rätt att bete dig som en, som vilken annan människa som helst.
Såg filmen om Marilynbilden för ett antal år sedan och blev bestört. En vilsen kvinna som utgick från att ”alla” ville se henne naken, för så hade hon lärt. Att behaga och vara till lags. Hon frågade sig nog inte vad hon själv ville och vad som var viktigt för henne. Att behaga blev det viktiga.
Hur många fler som ställer upp på nakenbilder gör det för att vara till lags? Och därigenom bli sedd och älskad?
Typiskt feminister att enbart anklaga männen. Visst, gubbarna är äckliga, men kvinnorna i nästan alla de här fallen har ju frivilligt ställt upp på att bli fotograferade. Säg ifrån! Så länge kvinnorna går med på att bli fotade är felet lika mycket deras, påstå inget annat.
Arvida Byströms bilder är väl förövrigt lika sexistiska de? Eller är det ok att objektifiera män?
Jag är ingen stereotyp kvinnohatargubbe bara så ni vet, utan både trans och homo och liberal på alla sätt.
[…] Genusfotografens inlägg om… ja typ allt. Ett enda långt resonemang som förklarar varför bilden på Johan Rheborgs dotter inte handlar om […]
Jag håller helt med författaren till inlägget. Och om det nu ska vara okej att objektifiera kvinnor, vilket många som kommenterar verkar tycka, så borde det i lika stor utsträckning ske objektifiering av män, vilket jag inte upplever sker. Det är inte ofta man kan se nakna män i reklamer för saker där nakenhet inte tillför något mer än kanske att blicken vänds åt reklamen för att det just är en naken kvinnokropp med i den.
Sedan angående genustänk i serien så anser jag att det hade tillfört något. Jag vet inte hur många som sett serien av de som kommenterat här, men jag har i alla fall lagt märke till att om det är en kvinna med i inslagen med Henrik så blir de ofta avbrutna när de pratar och han pratar på ett sätt som förminskar kvinnorna. Detta sker inte när han pratar med männen han träffar. Då är det i större utsträckning att han lyssnar på ett beundrande sätt. Jag tror inte detta sätt att prata olika med män och kvinnor är något som görs medvetet utan något som sker för att det är invant. Det är dock sorgligt och tråkigt att det blir så, speciellt i ett program ska vara bildande och lära tittaren att analysera hur hen handlar när hen fotograferar.
Inget konstigt med att män och kvinnor bemöter personer av det motsatta könet på ett annat sätt än personer av det egna könet. Det beror på att det finns olika mål med interaktionen, på grund av sexualitet mm.
[…] läsningen på länge! […]
Otroligt bra, lärorik och tänkvärd text! Tack för det.
Jättebra artikel, men jag håller inte med om att det skulle vara något fel med att ta bilder på nakna människor. Några av de finaste fotografierna jag sett har varit på nakna människor och är ju även något av Arvida Byströms forte, så därför kan jag tycka att det är lite orättvist med formuleringen ”(…) att slänga in ’nakenhet som laddning i bristen på närhet, ärlighet och estetik'”, även om detta nu inte var dina ord utan någon annans.
Jag tvivlar inte på att Rheborg slängde in nakenhet för att han är en väldigt billig fotograf, men att kritisera nakenhet i sig tycker jag inte känns så värst hype. Det är snarare när den nakna framställs som sårbar som vi får de bilder som allt för ofta ges utrymme i media och som bidrar till en väldigt nedsättande bild av kvinnor. Nakenhet kan stärka lika väl som det kan försvaga.
Har varken sett denna tv-serie eller läst igenom kommentarerna så borde kanske hålla käft. Vilket är vad jag oftast gör när jag inte känner till kontexten; författaren(rent personligt alltså) till ett blogginlägg eller då det triggar en flamma inom mig. Läste detta inlägg via en länk av ”supersnippan” på fb och finner mig ytterst frågande inför titeln på inlägget (men är stark anhängare av konceptet ”konstnärlig frihet” så detta är på inget vis ett angrepp). Således är min enda bekantskap med denna fotosession de foton du själv delger här. Utifrån din text förstår jag det som att Dotran inte skyggts för att visa huden som innesluter hennes Jag och persona. Detta i kombination med just det foto du delger, och den blick hon där har; styrka och självtillit enligt min tolkning (om än suddigt å som sagt den enda bekantskap jag har med bildserien/sessionen) återspeglar i mitt universa inte ett pedofilt filter. Snarare för det mina tankar till min favoritkonstnär/fotograf Francesca Woodman och hennes självsäkra om än sökande jakt på att visualisera sin egen sexualitet (och måhända kvinnlighet, eller kanske tvärtom…).
Det du skriver om fadern/fotografens obekvämhet samt dennes önskan om att dotterns tatuering bör synliggöras för att fotografera henne ””Som han ser henne” – inte som hon vill bli sedd”, låter i mina öron som en fader som rent faktiskt vågar anamma den INDIVID hans dotter ÄR, mer än det oskyldiga barn och resultat av biologins magi som hon onekligen en gång var. I detta ligger nog anledningen till att min tanke drogs till Woodman; att vilja och våga fastän det skaver. För att yttra ytterligare åsikter kring detta bör jag naturligtvis försjunka i tv-serien!
Som bakgrund till min kommentar vill jag dock säga att jag nära nog är militant i min åsikt att alla individer (oavsett etnicitet, kön eller sexualitet) SKALL bedömas för just sina egna egenskaper och bedrifter, och fastän jag på senare tid förstått att jag är att räknas som ”likhets-feminist” så hävdar jag rätten till (det allmänheten tycks anse motstridigt med begreppet feminism) att via sin blotta existens har var en individ rätt att låta sin självtillit och sexualitet synas (naturligtvis så länge det inte skadar någon annan) på det vis som Denne trivs med.
Kanske har jag alls inte tillfört något i denna ”debatt”, men jag tackar för dina välskrivna ord och de tankar de triggade i mig själv!
Tillönskar Eder ett gott julande å invigning av nya årtalet!
Det verkar, precis som i liknande debatter, finnas personer som inte vill förstå att alla verk existerar i en kontext och diskussionerna kring verket i fråga blir helt meningslösa om en inte tar med kontexten i sin analys.
Det samma gäller huruvida Arvida Byströms bilder går att likställa med exempelvis Johan Rheborgs bild. Är det verkligen så jävla svårt att förstå att det finns skillnader i hur bilderna står sig i förhållande till den rådande samhällsnormen?
Det är också helt meningslöst att minsann berätta att man är gay, inte hatar kvinnor eller whatever. Vad fan tillför det i diskussionen? INGENTING. Som att en nazist minsann också känner invandrare………… suck!
Och det här med att prata för likasinnade och få ryggdunkar från dom som redan håller med. Vilket skitsak att påpeka. Det stämmer inte. Det är tvärtom viktigt att vi pratar om det här, att viktiga resonemang sprids och förs och att en kanske kan hjälpa och få hjälp att sätta ord på saker och bli styrkta i den en tror på.
Som feminist har en ingen skyldighet (fast det är fint att vissa orkar KRAM!!!! Ni är bra) att vara pedagogisk och snäll med folk. Är så trött på det!!! En blir pissed as hell och har ingen folkbildningsskyldighet även om vissa verkar tro det.
Jaja. Tack för ett bra inlägg.
Klara: ”Det verkar, precis som i liknande debatter, finnas personer som inte vill förstå att alla verk existerar i en kontext och diskussionerna kring verket i fråga blir helt meningslösa om en inte tar med kontexten i sin analys. Det samma gäller huruvida Arvida Byströms bilder går att likställa med exempelvis Johan Rheborgs bild. Är det verkligen så jävla svårt att förstå att det finns skillnader i hur bilderna står sig i förhållande till den rådande samhällsnormen? Det är också helt meningslöst att minsann berätta att man är gay, inte hatar kvinnor eller whatever. Vad fan tillför det i diskussionen? INGENTING. Som att en nazist minsann också känner invandrare………… suck!”
Såå… konstnärer kan verka i en kontext, och deras verk bör ses i ljuset av en kontext, men människor som har en annan åsikt än dig ska minsann låta bli att placera sig själva i en kontext eftersom det inte tillför något? Jätteinkonsekvent del av ditt inlägg.
”Och det här med att prata för likasinnade och få ryggdunkar från dom som redan håller med. Vilket skitsak att påpeka. Det stämmer inte.”
Det är klart att det stämmer. Ryggdunkar förekommer alltid rikligt i alla politiska samtal oavsett om det handlar om feminism eller något annat.
”Som feminist har en ingen skyldighet (fast det är fint att vissa orkar KRAM!!!! Ni är bra) att vara pedagogisk och snäll med folk. Är så trött på det!!! En blir pissed as hell och har ingen folkbildningsskyldighet även om vissa verkar tro det.”
Vem är det som påstår att du har folkbildningsskyldighet? Inte jag i alla fall, och jag delar troligtvis inte heller dina värderingar.
Bra skrivet!!
TACK! <3
Jag orkar ärligt talat inte med det här med genus längre. Låt alla göra som de vill.
Det är ju liksom lite det som är meningen. Men du kanske har missat det.
Karolin: Även bland feminister finns det dock antaganden om vad människor vill göra och inte vill göra, vad gäller till exempel sexualitet (”ingen människa säljer frivilligt sex”) och val som görs av män respektive kvinnor. I det senare fallet finns det till exempel en utbredd uppfattning bland feminister att män och kvinnor, om de fick göra som de själva ville, skulle välja mer eller mindre likadant i livet (kring karriär, familj, osv). Därav ivern av kvotera och toppstyra män och kvinnor för att jämna ut statistiska skillnader mellan könen. Men huruvida denna påtvingade jämställdhet verkligen speglar män och kvinnors egna viljor – tja, det vet egentligen inte feminister. Därför tycker jag det är problematiskt att säga att ”feminismen verkar för att män och kvinnor ska kunna göra som de själva vill”.
jaså, det vet inte feminister? de är liksom mindre kapabla att förstå människor, riktiga människor, den vanlige svensson som bara ”är” och försöker vara sig själv. jo, så att.. tsk. du kan ha precis vilken livsstil du vill. men du är inte ensam om att vilja leva ett o pk-liv ”precis som du är”, det vill alla människor. det är just det feminister vill, att alla ska få leva som de vill i samhället, oavsett vilket perspektiv vi har eller sociala eller kulturella villkor. om man begränsar ett köns (man eller kvinna, macho eller feminin eller lite till och från eller..) sociala villkor genom sexism för att en grupps perspektiv ska få styra ALLA ANDRAS perspektiv enbart för att föda sitt skygglappande ego, så är det förtryck, inte frihet.
Hvordan få masse lesere og kommentarer ?
Skriv ett greit innlegg med ett totalt unødvendig og råtten overskrift.
Blev precis länkad till denna blogg – djupt imponerad över hur du lyckas formulera tankar jag är för dum för att fullt tänka ut. Följer hädanefter dig och din blogg!
Naket kan vara vackert, naket kan vara vulgärt. Spelar det någon roll vad det är för kön på den som står bakom kameran? Personligen gillar jag inte Arvida Byströms bilder, jag tycker många av dem är för vulgära för min smak. Det hade jag tyckt även om hon/hen/han hade hetat Arvid Byström. Det finns folk till allt, både män och kvinnor. Att fler män än kvinnor beter sig vulgärt är uppenbart. Men det handlar inte om att de flesta kvinnor behöver sänka sin nivå för att vi människor ska mötas. Det handlar om att de flesta män behöver höja sin. Vulgärt är vulgärt. Rättfärdiga inte dina egna handlingar med att det finns andra människor som beter sig värre, utan var en förebild och hjälp andra att växa.
Mycket bra skrivet! Genusperspektivet är viktigt och det är viktigt att vi ser det, inte minst för kommande generationers skull. Jag har länge retat mig på bildspråk som porträtterar män som aktiva och kvinnor som passiva. Det finns tamigfan överallt!
Hur orkar du, allvarligt?
Ska vi börja med att bryta ner saker till vad de verkligen är.. Ang. titeln på ditt blogginlägg.. Om du skulle orka titta i ett uppslagsverk så är en pedofil är en vuxen som tänder på förpubertala barn..
Vad i självaste f*n har Rheborg eller andra fotografer som du dissar i ditt inlägg, med pedofiler att göra??? Du låter som en
opåläst tonåring med missriktat hat..
Kvinnor har begåvats med en kropp och fysiska former som män har beundrat och avbildat under årtusenden i statyform, i målningar, fotografier, film osv.
Varför måste detta sexualiseras? En naken kvinna med en vacker kropp som avbildas är inte per automatik upphetsande porr som vi män onanerar till.. precis lika lite som ett vackert landskap eller vacker arkitektur.. Objektifiering? Ja, våra kroppar är fysiska objekt som är vackra, både kvinnors och mäns och förtjänar att avbildas. Glöm ej att nakna manskroppar ochså har avbildats och avbildas precis som kvinnors..
Jag hoppas kvinnor ser samma skönhet i nakna manskroppar som vi ser i era..
Om vi nu skall gå ner på pubertal nivå..Varför läser man aldrig debatter om objektifiering av mäns kroppar, de som man ser i Gilette-reklamen, Boss-reklamen, i tidningen Playgirl osv…?
Du sitter och substuderar potentiellt kvinnonedvärderande detaljer i kända fotografers bilder av nakna kvinnor utan att förstå kontexten..
Blaah, nu orkar jag inte skriva mer för jag känner mig trött på denna debatt som aldrig leder någonvart..
Vad ur ett fotografiskt perspektiv är det för jäkla lättkränkt samhälle vi håller på att skapa egentligen där nyhetsfotografer känner obehag av bli skickade på uppdrag där de ska åka ner på badplatser och ta bilder på årets första badare av rädsla att bli sedda som snuskgubbar ?
En lag om kränkande fotografering? Att bli anmäld av någon som känner sig kränkt för att man tagit en bild av människor på gatan.. Vad i helvete?
Sverige är unikt i det avseendet att man stiftar en lag där vem som helst kan få känna sig kränkt för ingenting..
Se upp, fascismen smyger sig på oss..
”Kvinnor har begåvats med en kropp och fysiska former som män har beundrat och avbildat under årtusenden i statyform, i målningar, fotografier, film osv.”
direkt följt av
”Varför måste detta sexualiseras?”
Ridå.
Verkligen moget inlägg!
Du glömde också att amatörfotograf nämner manskroppar, landskap och arkitekturer! En bild på ett landskap kan i ett ljus bli en fruktansvärd bild, och i ett annat en underbar bild. En kropp likaså, en nakenbild kan vara vulgär, nästa porrig(sexuellt upphetsande) och en tredje otroligt snygg(men ej upphetsande)
Således är inte en nakenavbildning alltid sexualiserande, för om du anser det så borde Amandas bilder också vara det ÄVEn om hon råkar vara sin egen modell!
VIlken osmaklig artikel. Det är alla dessa äckliga genus vetare som förpestar världen och skriker högt om hur objetifierade kvinnor är. Genus forskare vill bare en sak, de vill ljuga och låtsas som om den verklighet vi lever i inte existerar. Det ÄR skillnad mellan könen! Det verkliga förtrycket skapa av allade ssa nymodernistika femi-nazister som inte vill annat än att bränna penisen på bål.
Jag tycker att det är väldigt intressant hur många som verkar anta att Genusfotografen är en kvinna… Tack, för intressant läsning!
Trams. Vem påstår att idiotiska feminister bara är kvinnor?
Sjukt bra inlägg tycker jag!
Dock har jag en fundering kring det här med objektifiering. Helmut Newtons bilder är ju helt vidriga och ofta uppenbart kvinnofientliga, men hur tänker man tex. angående Arvidas bild på en kvinna i mustasch som i enbart underkläder blåser en tuggumibubbla? Är inte det också ett exempel på hur en kvinnokropp exploateras för att ett fotografi skall få mer kraft eller edge? Hur är det med objektifiering i denna bild?
https://fbcdn-sphotos-d-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/1520639_680594168647195_801686699_n.jpg tidningen FOTOs senaste tidningsomslag..
tomas, jag vill bara säga tusen miljoner tack för du är så jävla bra.
Är inte budskapet rätt uppenbart? TÄNK efter någon gång! Prova och tänk! Analysera inte allt i smådelar för att sedan hipp som happ bygga upp ett glashus som ni dessutom själva kastar sten i.
Tomma skal, ni äcklar mig.
Jävla gnäll över att Johan Rehborg fotograferade sin 20år gamla dotter
i behå. men hur är det med dom ca 785 sajter som har publicerat bilderna?
det måste var gubbsjuka pedofiler ”allehop”Tsss..Töntar!
Ut och lev lite med er! Sitt inte här och tjura!
Jag har blivit frälst! Halleluja, Jag Tackar Dig O Gud av Strålljus och Upplysning! (att jag inte tänkt på att man kan klä sig i tunn sommarklänning, alltid vara glad och LEEE, det är mkt vackrare än att fundera eller bli arg vilket jag ägnar mig åt 24 timmar om dygnet.. )Förlåt Herre! På med fröken sverige-leendet :) * väntar andäktigt på huvudklapp/like*
tycker att denna bild är rätt bra ur ett genusperspektiv:
https://24.media.tumblr.com/775859bc6343273f1a413fba2400ed5c/tumblr_mzcl0aMbXJ1qbu2p6o1_500.jpg
hur ofta ser vi snubbar med saker i munnen liksom?
För inte allt för många år sedan var en cigarett, cigarr eller pipa det manligaste man kunde ha. Så är det inte längre, eftersom bilder på hälsosamma människor säljer bättre.
Och du avslutar med andra nakna foton? Det är ingen skillnad på de fotona bara för att det är en tjej som står bakom kameran. Det är lika dant! Har du kollat på Johnnys bird? Otroligt exploaterande kvinna.
Var inte Schyfferts självporträtt i avsnitt 1 ett bra exempel att lyfta fram?
Tycker det är konstigt med de gnället du har på att kvinnor alltid måste klä av sig framför kameran, sen länkar du till din favoritfotograf som i princip har bara avklätt på sin hemsida? Har jag fel?
Värst vad många som verkar ha missat att Arvida Byström främst fotar sig själv. Bilden med bara bröst är på henne själv, och hon representerar alltså sig själv (dessutom använder hon nakenhet för att utmana den manliga blicken, homofobi och objektifiering med gif-animerade blinkande mansbröst framför kvinnors som drar upp tröjorna).
Objektifiering betyder inte bara ”avklätt”, och det har jag aldrig läst att Genusfotografen påstår heller.
som vanligt tolkar anti-feminister osv objektifiering som ”avklätt” och sexism som ”anti-sex” .
Tack för en fantastiskt bra artikel!
Denna märkliga fixering vid pedofili. Är det något du försöker säga?
Man kan inte se något som skiljer Arvida Byströms nakenbilder av flickor från de bilder som kritiseras här. Den enda skillnaden är att de har backning från rätt person, en korrekt person, dvs Du, Genusfotografen. Att vi andra inte kan ta till oss de osynliga koderna är inte bara ointressant för de invigda; det är hela syftet med verksamheten. Det ska alltid finnas en gräns som vi inte ska förstå, en gräns som alltid ska flyttas fram. Annars fanns det inget för Dig och Dina att göra.
[…] en blogg där han drar fram och kritiserar reklam med unket genustänk. Läs gärna hans inlägg Alla är pedofiler om förra årets […]
[…] I serien Alla är fotografer på svenske SVT skal to mænd, Schyffert og Rheborg, lære at tage bedre billeder med hjælp fra forskellige mere eller mindre kendte eksperter. Første sæson blev stærkt kritiseret for dens håbløst klichéfyldte fotografier, blandt andet en jeg-fotograferer-lige-min-datter-i-blondebh-skandale, men også andre eksempler på ureflekterede kønstereotype motiver (læs mere om det her). […]
[…] sig om sexismen? (ingen) Kakan Hermansson om varför vissa kvinnohatare kommer undan så lätt. • Alla är pedofiler Genusfotografen diskuterar den manliga […]
[…] ni kanske minns kritiserade jag Johan Rheborg och Henrik Schyffert ganska hårt för deras lite fascinerande totala avsaknad av genusmedvetande i säsong […]
[…] 1960–70-talet (när Pippi Långstrump spelades in; se exemplet med Pippi Examples i mitt inlägg Alla är pedofiler), har vi idag en mer sexualiserande syn på män. (Den twisten såg du inte komma på den här […]