Okej. Då är det alltså sant. I Danmark har de utvik i dagstidningar.
Bevis för att det är en dansk tidning: Mads Mikkelsen uppe till höger. Kvällstidningen Ekstra Bladet har åtminstone en ”sidan nio-flicka”, som de kallar henne. (Och som är väldigt omtyckt av deras läsare. Enligt Wikipedia har de haft henne sen 1976 och när de 2004 tänkte att de skulle dra ner lite på henne i omfång, krävde läsarna att hon skulle återfå sitt stora format.) I det här numret, som jag plockade upp på en promenad på Strögen i Köpenhamn förra helgen, är det Sara, 22 år från Amager som är den lyckligt lottade.
Nu är inte jag någon hammarhaj på danska, men det första citatet översätter jag så här:
”Jag är läcker, jag har stora bröst och vackra ögon. Det är hela paketet, så mitt mål är då att bli Månadens Sidan 9-piga och tjäna lite extra pengar.”
Intressant, för det första, hur hon faktiskt nämner pengarna. Annars brukar folk som står upp för utvik (och nu syftar jag på tidningen, som tog med svaret) vara väldigt noga med att betona att tjejerna gör det för sin egen skull, eller för sin karriärs skull. Att hon älskar att bli sedd. Att det inte handlar om porr, utan om estetik. Att hon inte skäms. Att det handlar om självförverkligande. Frigörelse. Att hon gör det frivilligt!
Nu är inte Google Translate heller någon hammarhaj på danska, men ”Målbevidst” har vi kommit fram till att det betyder ”Målmedveten”. Och intervjun med Sara inleds med: ”Janteloven är sparket til hjørne af dagens Side 9-pige, Sara”. Det får jag och Google Translate till: ”Jantelagen är sparkad till hörnet av dagens sida nio-flicka, Sara”. Också väldigt typiskt för utviksförespråkare(/säljare). Att framställa det som att hon har kämpat hårt och vunnit första pris – GRATTIS, Sara från lilla Amager – som lyckats puckla sig fram bland hård konkurrens på en tuff kommersiell arena och nått ut på självaste sidan nio i Ekstra Bladet – som för övrigt har ett utvik varje dag. Det här är dagens sidan 9-flicka, till exempel:
Och det här är gårdagens:
Hm. Det verkar som att jag råkade haffa ett fysiskt ex av Ekstra Bladet på en relativt oskyldig dag. Men sen så handlar ju det här fenomenet – som härstammar från det brösttokiga riket Storbrittanien och deras kvällstidningars Page Three Girl – också ganska mycket om att kvinderna ska vara helt eller delvist topløs. (Liknande fenomen finns, hör och häpna, över hela världen. Men inga sidan nio-drängar, vad jag vet. Vad säger ni, Västerbottens-Kuriren? Borås Tidning? Dala-Demokraten? Vore inte det ett väldigt jämställdhett initiativ? Och om ni skulle vilja vara ännu mer ahead of the crowd så skulle ni kunna köra på en sidan nio-transperson. Yay!) I Den ensamma fallosen skriver medieforskaren Anja Hirdman, för det första, att den ekonomiska aspekten av utvik inte brukar nämnas:
”Även om det inte förefaller vara särskilt bra betalt, i relation till vad bilderna genererar för kapital till tidningarna ägare, är det som att betalningen är det största tabuet. Och det är klart, om kvinnor förklarade att detta är något de gör för pengar skulle onekligen den glamourösa aspekten ruckas.”
Men hon skriver också om det som är mest intressant. Hur man på, något vis, lyckas lägga fokus på tjejernas begär. Inte de som tittar, betalar och rønkar till bilderna och utan vars köpkraft de inte skulle existera (inte i en nationellt utgiven dagstidning, i alla fall).
”Syftet sägs aldrig vara att bara visa bilderna som blickfång för en manlig publik, utan det ska handla om allt annat än detta faktum.”
Japp. Typiskt också för hur vi ämnen som sexköp och våldtäkt behandlas. Alltid fokus på kvinnan. Inte mannen, köparen, torsken, förövaren. Alltid fokus på objektet (hur det var klätt, att det kanske säljer sig glatt), inte på subjektet. Det verkar sjukt tungt att vrida på strålkastaren och belysa den vars begär det är som styr. Den vars begär bilderna verkligen förkroppsligar. Eller bara att vända på kameran och titta närmare på vilka slags personer det egentligen är som försörjer sig på att exploatera kvinnokroppen, plantera skeva ideal och med alla tänkbara medel påskynda tillströmningen av unga tjejer som vill använda sina kroppar som ett krängbart kapital.
Skärmdump från musikvideon till Shake That Ass med Danny Saucedo feat. Lazee. Varje gång regissören himself (Bingo Rimér) ploppar upp i bild sträcker jag mig reflexmässigt efter Duck Hunt-pistolen. Det här måste vi bli bättre på. Och vi måste bli bättre på att skaka av oss uppfattningen om att kvinnokroppen i alla lägen kan bedömas och värderas utifrån dess utseende. Som på Ekstra Bladets hemsida, till exempel. Där kan man, förutom att köpa ett abonnemang och kolla på filmklipp av sidan nio-flickorna, även betygsätta dem:
Vad Ekstra Bladet behöver bli bättre på? Att gå i konkurs. Enligt en artikel i Resumé från förra året så störtdyker de tydligen i upplaga. Så… Kllllappa händerna när du är riktig glad. Klapp, klapp. Tack för mig! PS. Titta på det första citatet igen. Hur tidningen bakar in det i texten. ”… Det är hele pakken, så mit mål er da at blive Månedens Side 9-pige og tjene lidt ekstra penge, lyder det selvsikkert fra Sara.” Låter det självsäkert från Sara? De försöker inte direkt vara diskreta med att de ser henne som en leksak. (Rätta mig om jag översätter fel.)
Översättningarna är korrekta! Tänker på meningen som utgör andra stycket i tidningstexten, förresten: ”Den 22-årige bygningsmaler ved godt, at hun er smuk – og så er der intet galt i at vise det, forklarer hun”. Det betyder ungefär: ”Den 22-åriga byggmålaren är väl medveten om att hon är het – och då är det inte fel att visa det, förklarar hon”.
De vänder ju på alltihop här för att rättfärdiga utviket. De får det att låta som om hon kom till dem och ba: ”Här är en bild på mig utan kläder! Kan ni publicera den eller är ni så jävla jante att ni inte vågar?”… och visst, hon kom säkert till dem självmant med bilden, men bara för att de har satt i system att betala unga kvinnor för att skicka in lättklädda bilder på sig själva. Det blir som om de försöker distansera sig själva från faktumet att det var deras initiativ från början.
Tänkte på det eftersom du skrev:
Det gör de ju faktiskt här också, även om de kanske bara implicerar att hennes huvudsakliga anledning till att klä av sig är att hon vill visa världen sin kropp.
Måste tyvärr erkänna vi har sidan tre (från slutet?) ”flickor” i Finland också. Eller hade senast jag läste en kvällstidning, jag blir lite osäker när jag senast läste en kvällstidning. Stilen är nog mera den du såg i papperstidningen än vad de hade på nätet.
De finns tydligen ännu: http://www.iltalehti.fi/iltatytto/201249_it.shtml
Månadens piga tycks få något i trakten av 3000DKK. Så det är nog inte för pengarnas skull man skall vika ut sig i Ekstra Bladet…
Men… vad har de gjort med den stackars flickans arm?! (nedersta bilden)
Intressant att det skiljer så mycket bara mellan oss och andra nordiska länder. Maud Eduards har i sin bok Kroppspolitik skrivit en del just om att det är ett genomgående tema att i frågor som rör prostitution, sexuellt våld m.m. är en socialt förbjuden handling att peka ut män som förövare, och att den ojämlika relationen mellan könen konstant upprätthålls och osynliggörs genom att bara en part omtalas – de kvinnor som på olika sätt är objekten. Och när män väl nämns så är det ofta för att ursäkta deras beteenden. Se till exempel hur människohandel framställs – oftast förläggs orsakerna till andra länders bristfälliga rättssystem och/eller fattigdom men sällan om den efterfrågan på kvinnors sexuella tjänster som faktiskt utgör motorn i sex- och människohandel. Till exempel ligan i Göteborg där ett antal rumänska kvinnor sålde sex.
Mycket intressant. Den socialt förbjudna handlingen tänker jag läsa mer om. Ska införskaffa Kroppspolitik. Tack för tipset!
När man väl börjat tänka på det så är det något som stör hela tiden – detta att man i alla sammanhang diskuterar trafficking, tonåringar som säljer sex osvosv utan att någonsin säga ett ord om vilka det är som köper sex av extremt utsatta människor. Och ändå är det ju där det största problemet ligger; i att det finns en efterfrågan – att väldigt många män skiter i vem de knullar bara de får knulla.
För att inte tala om hennes bröst? Har sett en hel del nakna brudar i mina dagar men det där kan vara de mest overkliga jag sett. De ser ut som en anime-tjej-bröst.
Som djur i en tecknad film, sa min boss Pernilla.
Om man vill få fler chanser att Duck hunt-pricka Bingo Rimér så dyker han upp i det här avsnittet av ”Jakten på det perfekta livet”:
http://www.svtplay.se/video/596149/del-4-av-8-om-den-perfekta-kroppen
Det blir ungefär så dålig stämning som det tillåts i mys-tv (vilket är liiiite för god stämning)
Intressant blogginlägg. Dock ställer jag mig tveksam till om de inhemska läsarna uppfattar det som att ”Sara från lilla Amager (…) lyckats puckla sig fram bland hård konkurrens på en tuff kommersiell arena”. Amager är ju en ö som delar av huvudstaden Köpenhamn ligger på, och har enligt Wikipedia bortåt 175000 invånare.
”Jag är läcker, jag har stora bröst och vackra ögon. Det är hela paketet, så mitt mål är då att bli Månadens Sidan 9-piga och tjäna lite extra pengar.”
Reagerade direkt på det där citatet. Hela paketet? Vilket hela paket? Hennes hela paket? Eller det som anses vara det viktigaste av att vara tjej eller sidan 9-piga eller vad?
Fokuset har alltid riktats mot den som blir betraktad. Inte den som betraktar. På den som nyttjas och inte på den som nyttjar.
Jag blir däremot inte så förvånad över att det där med pengarna nämns. Inte om de på något sätt vill gestalta henne som en driftig och ambitiös ung kvinna med en sann entreprenörsandra…
Hej! Du är bäst. Vad tycker du om detta?
http://maleobjects.tumblr.com/
ew, så jävla smaklöst och obehagligt att objektifiera folk i dagstidningar, jag mår illa.
Väl skrivet. Det enda jag reagerar mot i översättningen är att ”pige” på dansk mest pricksäkert översätts till helt enkelt ”tjej” och inte till piga som i texten, annars mycket bra. :)
[…] är så mycket kvinnor inte förstår.” Eh… Kallade just Danmark någon […]
Så här ser det dessvärre ut i många europeiska kvällstidningar av den mer tveksamma sorten. Men något annat som också skrämmer mig är den svenska bildningsnivån som gör att man behöver använda Googles översättningsverktyg för att förstå danska. I dagens Sverige ser och upplever man omvärlden genom väldigt smala glasögon. De flesta verkar nöja sig med det anglosaxiska, tillika engelskspråkiga perspektivet, allt annat blir liksom en parentes..
Jag får dock intrycket att det är skillnad på att vara dagens ”sidan 9-flicka”, och att bli utsedd till månadens dito, så bara att hon varit med i tidningen innebär inte att hon uppnått målet.