Äntligen, efter att ha jobbat med den större delen av året, kan jag hänga upp den här på väggen:

På omslaget: Anna Utter, skogsmaskinsförare. Grafisk design: Johan Dahlin, Baringo.

NYKS Jämställdhetskalender 2022. Som jag har haft äran att ta porträtten och göra intervjuerna till, resande till några av de vackraste (och vissa fall mest broms- eller myggangripa) arbetsplatserna i Sverige. Om du inte känner till NYKS så står det för Nätverket för yrkesverksamma kvinnor och ickebinära i skogsbranschen. Och om du inte känner till bakgrunden till varför den här kalendern skapades, bered dig på att höra en inspirerande historia om att göra något konstruktivt av en skandal. (Varvat med actionbilder och powerporträtt från kalendern.)

Lisa Göransson, timmerbilsförare från Stugan i Jämtland, och Elsa. »När det är något man inte tror att man kommer att klara och så löser man situationen helt själv. Det är en sån boost.«
Cissi Svennblad, elev på Ösby naturbruksgymnasium. »Efter skolan ska jag nog vara entreprenör, som skotar- eller skördarförare. Sen vill jag plugga vidare till jägmästare i Umeå, för jag vill både kunna vara ute i skogen mycket och planera för dess framtid.«
För två år sedan uppdagades det (tack vare medlemmar i NYKS) att den finska skogsmaskinstillverkaren Ponsse sedan flera år skänkt sina kunder en kalender, producerad av en tysk underleverantör, där lättklädda modeller poserade på deras skogsmaskiner.

Skogsstyrelsen och flera av de största skogsbolagen i Sverige stämde in i NYKS kritik och markerade mot Ponsse, som – trots många skrattande, gråtande och ilsket kokande miner från män i kommentarsfält – bestämde sig för att det var dags att ge sig ur kalendermakarbranschen.

Historien hade kunnat sluta där. Med ett ”va?? lever vi på 1970-talet?” vid åsynen av kalendern, till ett ”okej, näe, det är kanske 2020 ändå” när skogsbranschen fördömde den. Men NYKS blickade framåt.

Kari Hyll, forskare i mätteknik på Skogforsk. »Jag är utbildad astronom, men blev sugen på att göra något mer tillämpat. Många av teknikerna vi använder för att mäta planeter och galaxer kan vi också använda för att mäta skog och virke.«

Ylva och Mathilda Clausén Wingård, två generationer arborister på Arborist Ylva i Halland.
Mathilda: »Vi måste kunna lita på varandra till hundra procent. För när du jobbar med trädfällning på marken och en farlig situation uppstår kan du gå åt sidan, det kan du inte uppe i ett träd.
« Ylva: »Vi har jobbat ihop så mycket att jag vet vad som händer beroende på hur mamma andas.«  

Det var Erika Alm, hållbarhetsspecialist på Stora Enso Skog och medlem i NYKS, som ringde Ponsses Sverige-vd Carl-Henrik Hammar med ett erbjudande: att sponsra skapandet av en mer modern kalender. Ponsse tackade ja utan att tveka. Och samma här, när jag blev tillfrågad om att fota den. Jag hade sett rubrikerna om skandalkalendern i DN och blev väldigt inspirerad när jag hörde om det nya kapitlet i historien. Att en aktör som ”faktiskt var med och skapade en del av de utmaningar vi jobbar med idag” – som Carl-Henrik Hammar själv uttrycker det i sin pratbubbla i kalendern – tar chansen att göra något som faktiskt kan bidra till att skogen blir en mer jämställd och inkluderande plats att jobba på.

Gunilla Arnesson, markberedare från Blekinge. »När jag började jobba i skogen var det få som trodde på mig. Men jag är kvar här, 14 år senare. Samma bransch. Jag vet vad jag kan, och jag är bra på det.«

Hanna Flink, produktions- och virkesansvarig på Skogssällskapet. »Skogsbranschen utvecklas inte tillräckligt snabbt. Och det är för att man hellre anställer personer som man är bekväm med, än de som är öppna och vågar ifrågasätta.« (Hanna flankeras av Johan, August, Nomi och Saffran. Du kan få gissa vem som är vem.)

Störst kredd ska dock NYKS ha, som kläckte den så briljanta idén. Att göra en ny kalender och ersätta stereotyperna med 12 porträtt av superkompetenta kvinnor och ickebinära som jobbar i skogen på riktigt varje dag, för att kanske lyckas inspirera flera att hitta sitt kall i skogen. Du kan inte bli vad du inte kan se.

Anna Utter: » När jag kör skogsmaskin är jag ett med maskinen. Den är jag. Som när du plockar upp något med handen, så känns det för mig när jag använder aggregatet. Jag vet precis, i känslan, vad den kommer att göra.«

Tack Erika Alm, Anna Schyman, Erica Björndotter, Emma Strandberg och Malin Eriksson på NYKS för otroligt roliga projektgruppsmöten och bildbollningssessioner. Tack Ponsse för att ni sa ja till allt och gav oss fria händer. Och varmt tack till alla deltagarna i kalendern, för de intressanta samtalen och för att jag fick praktisera hos er (och era hundar).