2012 vs. 2022 – En sammanfattning
Ministrarna Lööf, Ask, Ohlsson m.fl. poserande med snitsiga outfits, styjlningar och handväskor, liggande på divaner, intill skyltar med jämställdhetspolitiska budskap som LIKA LÖNER. FLER PAPPAMÅNADER. STOPPA MÄNS VÅLD.
Ett perfekt exempel på trivialisering. För kvinnor är politik mest en modevisning?
Nyligen noterade jag för första gången namnet på fotografen, och svalde nästan min nyttiga 1950-talscigarett.
Elisabeth Ohlson! En av Sveriges mest intressanta, modiga, normkritiska (innan ordet ens fanns) konstnärer.
Jag kunde inte hålla mig, utan ringde @elisabethohlson, som sa:
– De där bilderna är så jävla komiska. Det är baksidan av att behöva tjäna sitt levebröd som fotograf. Jag bråkade med tidningarna, men det där var hur de ville framställa de här kvinnorna. Det visar hur de tänkte på kvinnor då. Tur att det där håller på att försvinna!
Jag håller med. Vi kommer nog aldrig få se bildreportage riktigt så trivialiserande igen. Som Svensk damtidnings ”Politikens prinsessor”:
Och att bilder från 2012 känns som från en svunnen, obegriplig tid är något positivt. För det betyder att vi har förändrats. ❤️🔥
Det var allt för min valspecial! Tack alla ni som analyserat tillsammans med mig! Gå och rösta nu för fan!!
Tillbaka till förra analysen i valspecialen: Någon som äter glastak till frukost (2022)
Till alla analyser