Mäktiga busungar
Hoppsan! Den här genusklichén trodde jag att vi skulle ha växt ifrån 2024: infantilisering av kvinnliga ledare.
Foto: Lisa Hallgren, Dagens Industri Weekend, 2024. Tack för tipset, @piamargaretaandersson
Systrarna Madeleine Brehmer och Caroline Cederblad driver livsmedelskoncernen Sabis AB. Madeleine är vd och Caroline styrelseordförande, och deras företag har en omsättning på 1,35 miljarder kronor samt ca 700 anställda.
Ändå har de tid att (ta droger?) gunga gungbräda på arbetstid.
Åtminstone föreställer sig @diweekend det.
Men det här är inget nytt, som sagt. Fler exempel:
Foto: Magnus Gotander, Dagens Industri, 2017
1. Stena Fastigheter, ett av Sveriges största privata fastighetsbolag, styrdes tills nyligen av en kvinna (Christel Armstrong Darvik) som tillbringade större delen av sin tid gungande i en lekpark.
Foto: Lotte Fernvall, Aftonbladet, 2006
2. Filippa Reinfeldt, då kommunalråd i Täby, kunde ofta ses sitta i en gunga och skrika ”Jag känner mig som en tjej!” till förbipasserande.
Något säger mig att det inte hade varit lika gulligt om en manlig politiker hade suttit i en sandlåda med hink och spade och sagt ”Jag känner mig som en pojke!”
Foto: Eva Tedesjö, DN, 2014
3. Filippa Reinfeldt igen, nu landstingdsråd i Stockholm, leende genom lugg och vårvind på @dnweekend:s omslag. Rubriken: ”Politik :)”
Som om det vore hennes hobby? Var inte så allvarlig, det är bara politik. :-)
Foto: Anette Nantell, DN, 2014. Tack för tipset, Angela Sandberg
4. Den tvåfaldigt Oscarsnominerade maskören Eva von Bahr, sprittande med benen på en stor, svart potta (?) i dn.
Pappersfigur vid entrén till Ica Arvika. Tipstack, olle_kollartv
5. En pappfigur av en manlig Icahandlare som FÖDER en liten kvinnlig Icahandlare. 😳
Okej, men infantiliseras män i något sammanhang då?
Ja! När temat är hälsa. I Stina Backmans avhandling Den sjuke mannen visar hon hur reklam ända tillbaka till 1950-talet framställt förkylda män som gnälliga, hjälplösa bebisar.
Från Stina Backmans avhandling Den sjuke mannen.
Vem minns inte reklamen för Echinagard med mannen som snörvelsnyftar:
”Ni tjejer snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld. Atjoo!”
Reklamfilm av Echinagard, 1994. Källa: mackan912 på Youtube
Jag har faktiskt fått ett färskt tips som jag tycker passar in på den här klyschan:
Annons: Viterna. Tack för tipset, @tommy_preger
Kosttillskott för män med namnet Gladiatorblod. (Obs: med bärsmak.)
Det står i och för sig inte att produkten bara är till för män. Det skulle ju kunna vara det som kvinnliga vd:ar knaprar för att orka härska över sina affärsimperium och busa inför @dagensindustri-fotografer.
PS. Själva artikeln i @diweekend om Madeline Brehmer och Caroline Cederblad fortsätter med vinkeln att de är mäktiga busungar: ”De ärvde företaget efter sin pappa, förvärvade en hotellrörelse 2011 men har efter 14 år i ledningen inte fördärvat familjens livsverk.”
De får också frågan: ”Bråkar ni ofta?”. En fråga som jag är nyfiken på om ofta manliga vd:ar och styrelseordföranden, även när de är släkt, brukar få.
När cirkeln sluts
När någon från @svt hör av sig och frågar om de får använda min bild på ”mannen som ligger i fåtöljen” som exempel – och jag får chansen att berätta att den är inspirerad av en bild tagen av SVT. 😂
Min bild på Gävle kommuns fd. kommunikationschef Johan Adolfsson till min och Svenska institutets utställning/handbok Images that change the world (2019), och värden Sissela Kyle inför den 50:e Guldbaggegalan. Foto: Carl-Johan Söder, SVT (2014).
Fördomsfabriken
Sju saker jag lärt mig av ai:
1️⃣ Tre av fyra professorer är män. Resten är ugglor.
3️⃣ Sjuksköterskor är smala, vita kvinnor som inte sällan själva blöder eller gråter. Har du otur får du träffa en som har näsan och munnen UTANPÅ munskyddet. (Tack, jag stannar hemma och googlar symptomen nästa gång 😱)
4️⃣ Alla som har en funktionsnedsättning (uppskattningsvis 15% av jordens befolkning, enligt WHO) använder rullstol.
6️⃣ Sveriges befolkning är en mångfald av tomtar, vättar, blonda kvinnor och… häxdoktorer?
7️⃣ Samer har horn.*
Det här var de första resultaten jag fick när jag bad Midjourney – internets mest hyllade bildskapande ai – att måla en professor, en chef, en sjuksköterska, en person med funktionsnedsättning, en familj, en svensk, samt en samisk person.
Och vad vill jag säga med det här? Kasta ut ai-barnet med badvattnet?
Nej. Men… Vi kan inte förvänta oss att ai ska kunna avbilda verkligheten om vi inte själva lyckas med det. Och där har vi långt kvar. Så länge inte samhällets mångfald syns i nyhetsmedia, reklam, offentlig kommunikation eller kommersiella bildbanker, kommer ai-verktygen inte kunna ge oss annat än ugglor, vättar och ohygieniskt vanskapta sjuksköterskor.
Eller så går det som för Googles ai Gemini. Den fick sättas på paus tre veckor efter releasen, för att den föreställde sig att nazisoldater från 1943 kunde ha en bred representation av kön och hudfärger.
Bild: Google Gemini/The Verge
En ljusglimt. När jag bad Midjourney att illustrera begreppet ”föräldraledig” fanns pappor med i alla fyra bilder. (Tre av fyra när jag försökte igen.)
Någon som har en intressant teori om varför just föräldralediga pappor inte bara representeras, utan överrepresenteras i ai-bilder?
*NRK var först med upptäckten att flera stora bildgenereringsverktyg – Midjourney, Dall-e och Leonardo.ai – tror att samer har horn.
Bild: Leonardo.ai / @nrknyheter
Bilden av oss
Varför skildras ofta landsbygden med en bild på en öde lada? Eller med överdrivet romantiska, men lika avfolkade, naturbilder?
Var är människorna? Vardagen? Alla möten? Innovationen? Utvecklingen? Mångfalden?
Eller pågår allt det i den där ladan? 🧐
”När vi ser bilder med människor kan vi knyta an och känna empati. Både för människorna och platserna. När vi ser bilder utan människor bekräftar det föreställningen att det inte finns människor på landsbygden i Sverige. Då blir det lättare att distansera sig och tänka att de platserna inte är så viktiga. Det spelar ingen stor roll om de får sämre förutsättningar, exploateras, saknar fungerande infrastruktur eller om äldre inte har fungerande larm.”
Det här är ett av många perspektiv som lyfts i Bilden av oss, en handbok om att utmana den urbana normen. Den är utgiven av @heimbygda, en organisation som samlar ca 70 hembygdsföreningar i Jämtland och Härjedalen.
Boken är helt gratis! Du kan ladda ner den på bildenavoss.se.
Du kan också söka på ”Bilden av oss” på Youtube för att se en utmärkt presentation av projektet (som citatet ovan är ifrån), med projektledaren Susanne Kvarnlöf och utvecklingskoordinatorn Kristina Ernhed.
Jag har bidragit till boken med en bildanalys. Av en regional broschyr vars omslagsbild hade ett lite bakåtsträvande genustänk (en man som räddar en kvinna som dinglar över ett stup). Vi upptäckte också att inga av omslagets tre bilder faktiskt var tagna i regionen, genom att kolla bilddatan.
För inte ligger väl Norrköping, Umeå eller Södermalm nästgårds till Jämtland och Härjedalen, inte?
#landsbygden #bildenavoss #urbannorm
Älskade propagandapappa
Foto: Reijo Rüster/Försäkringskassan
Det är förmodligen en av Sveriges mest älskade propagandabilder: Försäkringskassans affisch med tyngdlyftaren Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren som försiktigt lyfter en bebis.
Sverige var först i världen med en könsneutral föräldraförsäkring.* Det vill säga en betald föräldraledighet som inte bara var tillgänglig för mödrar. Året den infördes, 1974, togs dock bara 0,5% av föräldraledigheten ut av män. 1978 hade siffran krupit upp till 4,5%. Därav pushen i form av den här inspobilden.
Till historien hör att det inte var Hoa-Hoas egen bebis. Och han tog själv aldrig ut någon föräldraledighet. (Däremot gjorde bebisen det, när den själv blev pappa.*)
Om du är svensk har du säkert sett den här bilden en massa gånger förut. Men visste du att det också finns en filmversion av kampanjen? Det visste inte jag heller, förrän @ingridamalia tipsade mig!
Den har inte åldrats lika bra som affischen.
Källa: Filmarkivet
Filmen inleds med att Hoa-Hoa kommer svassande i en gigantisk, kvadratisk pälsjacka. Sedan gör han någon slags roidad räd mot en förskola. Vrålande rusar han in i ett rum fullt av barn och anfaller dem. De skriker och översvämmar honom. Slår honom i huvudet med en pinne som går av. Han förvrider ansiktet i grimaser. De skrikskrattar. Till slut kastar han en unge (säkert inte heller hans) över axeln och svassar hem igen.
Så här ska man alltså tro att han hämtar på förskolan – varje dag. En trött småbarnsförälder. 😅
Det är en genuskliché att framställa pappor, eller förskollärare som är män, som busande lekfarbröder. Men det vore anakronistiskt att förvänta sig ett modernt genustänk från en kampanjfilm från 1978. Och kom ihåg: 1978 togs bara 4,5% av föräldradagarna ut av män. Så få visste ens hur en barnledig pappa såg ut.
Det är nog det som gör affischen så tidlös. Att den är så öm. Stilla. Mjuk. Att den känns som en varm, luden famn.
Källor
1. Gender Equal Parental Leave Use in Sweden: The Success of the Reserved Months av Ann-Zofie Duvander och Sofie Cedstrand i Successful Public Policy in the Nordic: Cases, Lessons, Challenges, Oxford University Press, 2022
2. Bebisen har fått en egen bebis, Anna Asker, SvD, 2005