Intervjuer och foto av Tomas Gunnarsson

Producerad 2011 i samarbete med Add Gender

Bakgrundshistoria till utställningen, info om bokning

Inga män skadades under skapandet av denna utställning.

 

”Det är alltid bra att vara man”

Caxton Njuki, 29 år, sportsmanagementkonsult och tennistränare, Oxelösund.

Hur fungerar det för dig att vara man och egen företagare?

– Det fungerar bra. Det är skönt att vara man och eh, manlig företagare.

Känner du att du har tillräckligt med företagarmän som förebilder?

– Absolut. Gott och väl, finns det. Allt från Ingvar Kamprad med Ikea – som det har gått bra för – till you name it. Richard Branson.

Blir folk förvånade när de hör att du, som är man, också är företagare?

– Näe, faktiskt inte. Jag har fått ett väldigt bra bemötande, och … Får jag avbryta när som helst, eller?

Ja då.

– Hur vill du att jag ska … Ska jag svara som en tjej skulle ha svarat?

Nä nä nä. Svara bara helt vanligt.

– Okej. Näe, de blir faktiskt inte förvånade.

Har du någonsin varit med om att du kommit in i ett rum med potentiella kunder och att de blivit distraherade av ditt kön? Att de bara: oj, här kommer det en man.

– Näe, det är mer att de undrar vad jag håller på med. Det kanske är olika mellan män och kvinnor, men som man är folk mer intresserade av vad du har att komma med, om man får uttrycka det så.

Du har aldrig känt att folk har varit misstänksamt inställda till din kompetens eller att du haft några som helst hinder eller fördomar för att du är man?

– Näe, näe. Det är alltid bra att vara man, liksom.

Enligt statistiken skadar sig och dör manliga företagare oftare på jobbet. Och de har svårare att få livspusslet att gå ihop. Hur går det med ditt?

– Jag är noga med min tid. Jag har bestämt att de val jag gör ska vara baserade på glädje, att jag ska göra saker jag känner passion, ambition och engagemang för. Annars tackar jag för mig. Livet är för kort för att hålla på med saker man inte tycker om.

Särskilt om man är manlig företagare.

– Absolut.

Har man som egen företagare någon fördel i livspusslandet jämfört med vad man skulle ha som anställd?

– Ja. Min flickvän har just gjort en laseroperation av ögonen, och det gjorde tydligen ondare än att föda två barn. Så nu ligger hon mest i ett mörkt rum och 18.00 måste jag vara hemma och ge henne bedövningsdroppar. I ett sånt läge är det skönt att jag kan anpassa min tid och inte behöver ta ledigt eller sjukanmäla mig. Jag har bara inte bokat in några resor den här veckan.

Har någon talat om för dig att du är betydelsefull?

– Ja, faktiskt. Oftast föräldrar, som tycker att jag verkligen tillför någonting till idrotten.

Du är unik och fulländad precis som du är.

– Ja. Det kan man säga. Kan man säga. Absolut, det tycker jag.

Du är viktig, bara för att du är du. Allt du gör spelar roll.

– Vad … Ska jag svara någonting?

Enligt statistiken går män oftare i konkurs, också. Skulle det inte vara skönt att ha ett par bröst ändå?

– Jag förstår vad du menar. Men näe. Jag är nöjd med min roll och tycker att det är en jättekul och spännande utmaning. Statistiken
 säger att det är fler kvinnor som klarar sig, men då är jag bara här för att bevisa att jag är en av de killarna som klarar sig.

Lycka till.

 

Niklas Hill, 28 år, samhällsentreprenör, Stockholm.

Hur fungerar det för dig att vara man och egen företagare?

– Vad är det för fråga?

Är det många som är överraskade att du, som är man, vågat dig på att starta ett företag?

– Jag tror inte att det har någonting med könet att göra, alls. Jag ser inte hur mitt biologiska kön skulle påverka min förmåga att driva ett företag.

Vågar du sticka ut som manlig företagare?

– Just som manlig företagare? Menar du alltså om jag vågar sticka ut i min sociala roll som manlig företagare?

Precis.

– Alltså, grejen är ju att det är norm! Så det är inget att sticka ut med. Jag skulle inte kunna sticka ut med det även om jag skulle vilja. Som samhällsentreprenör och man sticker jag i och för sig ut, eftersom det är mest kvinnor som håller på med det.

Puttinuttas det mycket med dig som manlig företagare?

– Putti-va?


Gullas. ”Vad duktig du är! Vad du kan!”


– Inte som manlig företagare, men som invandrare. Jag kan få en del förgiftade komplimanger på det planet.

Som till exempel?

– ”Ååh, vilken bra svenska du har lärt dig.” Min härkomst kan få större fokus än min yrkesroll. Det kan bli lite konstigt, eftersom jag som samhällsvetare har bättre koll på det svenska samhället än vad många infödingar har. Ibland måste folk fråga ut mig i fem minuter – hur länge jag varit i Sverige, varför jag är här och när jag ska åka tillbaka – innan vi faktiskt kan prata om mina tjänster.

Det låter irriterande.

– Och då kommer jag ju inte så långt ifrån, liksom (Tyskland). Så jag är förstås utsatt för en ganska lindrig diskriminering i jämförelse.

Vissa kvinnliga företagare känner att de måste vara en gåva till världen. Känns det mer okej för dig som man att bara vara ute efter pengarna?

– Vissa kan tycka att det är konstigt att man som samhällsentreprenör vill tjäna pengar på att göra gott. Och visst, jag vill också tjäna pengar och bli rik, men som samhällsentreprenör vill man ta ett samhällsansvar. Och det är någonting som enligt könsrollsdiskursen uppfattas som mer mjukt och kvinnligt. På det sättet kanske jag är normbrytande som manlig företagare.

Livet är fullt av skyddsänglar. Du behöver bara be om deras hjälp.

– Är det ett påstående jag ska ta ställning till, eller?

Det är ett tips. Du är viktig, bara för att du är du. Allt du gör spelar roll.

– Vem säger det?

Det bara är så.

– Hm. Okej.

Enligt statistiken har manliga företagare svårare att få ihop livspusslet. Trasslar ditt?

– Tja, det är inte så lätt att få dygnen att räcka. Det blir ganska långa pendlingsvägar, och så måste man få tvättid någon gång.

När har du tvättid nästa gång?

– Jag vet faktiskt inte. Men jag borde köra en tvätt snart. Det är ganska jobbigt, vi är hur många som helst som ska dela på en tvättstuga och det är bara fyratimmarspass. Så man kan få vänta två veckor om man behöver tvätta på en helg. Man vill ju inte behöva ta ledigt för att tvätta, liksom. Jag skulle ju kunna göra det, men… näe.

Lycka till.

 

”Ja, homestyling är ju lite gay”

Daniel Lindgren, 35 år, retromålare, Stockholm.

Hur fungerar det för dig att vara man och egen företagare?

– Jaa, det går väl bra. Vad innebär det, den frågan?

Blir folk förvånade när de hör att du är man och företagare?

– Jaa, näe, det vet jag inte, näe.

Möter du några hinder och fördomar som manlig företagare?

– Näe, jag vet inte vilka hinder det skulle ha varit.

Johnny, Daniels kollega: Det har jag aldrig någonsin stött på. Aldrig någonsin! Sen är vi inte urstereotyperna för att vara byggarbetare. Vi är två män som bejakar våra kvinnliga sidor. Vi är intresserade av konst, musik – det finns inte i byggbranschen. Där är det snus i bakfickan, man kollar på sport – vi kan ingenting om sport! Vi vet vem Mats Sundin är. Och vi är ju inte hetereosexuella … Vi är retrosexuella. Vi gillar damer som klär ut sig till tanter, närå.

(Vi flyttar oss en bit bort från Daniels citatmaskin. Till en bil.)
 Är det en macho bransch, måleribranschen?

– Jag vet inte om du har varit inne i en byggbod någon gång?

Är du rädd att ett par branschkollegor ska se den här utställningen och tycka att du är en fjolla?

– Näe. De får tycka vad de vill. Vi har ju redan utmärkt oss med vår stil, eftersom vi inte klär oss som vanliga målare. Sen jobbar vi inte i byggbranschen på det sättet, att vi står och spacklar skarv i tre år. Vi har lite speciella jobb på Retro Måleri. Just nu håller vi på att stalja två lägenheter, en som de ska bo i och en som är till försäljning.

Homestyling …

– Ja, det kör vi. Det är lite gay.

Enligt statistiken skadar sig och dör manliga företagare oftare på jobbet. Hur ser det ut i er bransch?

– Både jag och Johnny är arbetsskadade. Som har hållit på i femton–tjugo år. Det kommer snabbt alltså.

Vad har ni för skador?

– Vi är paj i handlederna. Nacke. Axlar. Man blir inte av med det, men det går att göra så att man får mindre ont.

Hur pysslar ni om er då? Varma bad?

– Oljebad. Thaimassage. Vanliga bad. Rehabsemestrar. Vi har tränat tillsammans. Man får undvika arbetsskador så gott det går. Vi kör ju med gasmasker när vi målar, för annars blir man som de gamla målarna. Det vill man inte bli. De är väldigt lustiga.

Den äldsta företagaren i den här utställningen, 66 år, tog nyligen ett dykuppdrag med sin dykfirma trots att han hade lunginflammation.

– Ja, men han är en sån här klassisk gammal gubbe. De är så där. Den där är för kärringar, brukar de säga när man tar på sig gasmasken. Den där jävla skiten, den är bara för kärringar.

Har någon talat om för dig att du är betydelsefull?

– I vår bransch, eller?

Du är viktig, bara för att du är du. Allt du gör spelar roll.

– Ja, det har nog förekommit. Folk tycker väl att det är spännande, det vi håller på med. Det uppskattas ju. Annars hade man ju inte haft en kundkrets, som ringer och hör av sig. Så på något sätt är det väl betydelsefullt. Förutom att man är målare och färgsätter världen. Omvärlden.

Att man vill och vågar, det är det viktigaste. DU själv måste ha den drivkraften och viljan att våga. Den som vågar, vinner! Vinner över rädslan att inte våga!

– Eh. Precis. Då har man vunnit den. Man måste ju satsa, annars kommer man ingen vart. Och kämpa jävligt hårt. För det är ingen lek att vara företagare alltså. Inte när de här grabbarna håller på. (Håller upp ett brev från Skatteverket.)

Lycka till.

 

Sanny Masarov, 46 år, bilmekaniker och ex-bagare, Sundsvall.

Enligt statistiken skadar sig manliga egenföretagare oftare och till och med dör i sitt yrke. Är det någonting du känt av?

– Om man ska vara egen företagare måste man ha rätt inställning. Man måste kunna varva ner, och fort ska det gå.

Hur gör du för att varva ner?

– Jag är ganska stark psykiskt, faktiskt. Jag kan jobba tolv–tretton timmar i sträck med jättemånga kunder omkring mig, men så fort jag lämnar jobbet och sätter mig i bilen kan jag koppla ur; det är precis som att jag har varit på semester en vecka. Pang, sen är det klart. Folk som inte förstår att man måste vara sån, de blir inte långvariga i företagslivet.

Han som tipsade mig om dig sa att du jobbat som bagare i 14 år, men att du slutade för att du fick problem med armarna?

– Det var inte bara bara därför. Det var många faktorer. Sortimentet blev för stort, och även när jag hade anställda gjorde jag det mesta själv. Arbetspasset var mellan 14 och 15 timmar dagligen, och vissa helger jobbade jag 72 timmar i streck. Men men. Jag hittade rätt tillfälle att sälja verksamheten och byggde en verkstad bredvid bageriet. Jag är bilmekaniker i grund och botten. Jag har alltid haft bilarna i mig.

Men stämmer det att du fick problem med armarna?

– Ja ja. Absolut. Jag fick muskelfästesinflammation, förkalkning, det ena och det andra.

Hur kommer det sig att du inte hade förebyggt det då?

– Det kan vara gamla skador. Jag har idrottat hela mitt liv. Det kan vara överbelastning, det kan vara oförsiktighet, jag vet inte. Orsaken är helt oväsentlig. Jag mår inte bättre om jag sitter och gnuggar och liksom ”jamen armen, det gör så ont”. Det fungerar inte. Ju mer man tänker på det, desto ondare gör det. Man kan koppla ur. Så är det bara.

”Äh, jag bryr mig inte om sånt”, sa du när jag frågade dig om det här under plåtningen.

– Nja, alltså, jag har jätteont i bägge axlarna … Jag var på magnetröntgen för två veckor sen. Då fick jag domen att jag har nu på höger axel en muskelfästesinflammation och att det är så inflammerat att senan är nästan dubbelt så tjock, dubbelt så stor och 50 procent av.

Vänta. Kan du förklara det där lite tydligare?

– De säger att själva senan som håller i muskeln är dubbelt så tjock nu, att det är inflammerat och att det till och med finns vätska. Och att den är nästan 50 procent av.

Av?

– Ja visst. Senan börjar liksom gå av. Men tror du att jag har slutat jobba för det? Jag har jobbat idag sen klockan åtta med däck, service och sånt. Tror du att jag tänker sluta jobba bara för att jag vet att jag har ont i armen eller? Näe, det fungerar inte så. Det är min inställning.

Finns det inget mindre fysiskt krävande jobb du kan tänka dig att ta?

– Jag tänker inte byta jobb bara för mina axlars skull. Dessutom är det min barndomsdröm att ha en liten verkstad, precis som jag har nu. Det är en dröm som har gått i uppfyllelse sen två år tillbaka.

Men om senan går av då?

– Äh, det är bara att sy ihop och sen fortsätta att jobba. Hehehe. Är det här den tokigaste intervjun du haft någon gång?

Hehe. Ja, näe, jag förstår inte riktigt hur du tänker.

– Det löser sig.

Du kör på tills du går sönder, helt enkelt?

– Ja, ungefär.

Lycka till.

– Tack. Det behövs verkligen. Tack, Tomas.

 

”Absolut! Min är så liten så att
det går knappt att mäta den!”

Micael Herkommer, 43 år, European Social Business Evangelist and CTO – Creative Technical Officer (Micael fick välja själv), Stureplan.

Blir folk förvånade när de hör att du, som är man, har företag?

– Förvånade? Näe, det tycker jag inte.

När jag träffar en man och får höra att han är företagare så kan jag bli lite knäsvag. Nästan lite attraherad.

– Okej. Den har jag inte stött på!

Ni utstrålar power, liksom.

– Det kan nog vara – det är kul frågor – men det kan vara en sidoeffekt av att som företagare måste du ha koll på en jäkla massa saker. Du jobbar med checklistor och liknande och swosch är det färdigt och gjort.

Det är sexigt.

– Ordning? Ja, det kan vara så. Hehe.

Har du varit med om att du suttit i ett säljmöte tillsammans med en kvinnlig kollega och att säljarna eller köparna gett dig fler blickar?

– Absolut. Det har hänt att jag suttit på ett möte med en kvinnlig vd för ett företag jag startat och att de tittat lite extra på mig. Så att jag behövt peka tydligt att ”det är hon som bestämmer”. Och det är alltid roligt när en säljare – gärna en kvinnlig – ringer för att få dig att köpa något och jag sagt att det sköter min kollega, det är hon som är chefen. ”Ja ja. Men jag tänkte att du och jag kunde göra upp om det här. För det är väl ändå Du som bestämmer?”

Herregud.

– Den är underbar, för då brukar jag säga ”ja du, hur tror du att det skulle se ut om jag säger ja till det här? Då har ju jag kört över chefen, och hur tror du då att mitt liv kommer att se ut imorgon?” Och då brukar de säga ”ja jävlar, det har du rätt i”.

Så då har de fått sig en liten knäpp på nosen?

– Ja, och så ringer de upp i efterhand och försöker sweet talka in sig ändå, för de vill ju så gärna få ihop det. Men jag säger bara ”jaha, jag vet inte hur du ska göra, bjud henne på lunch till att börja med, blanda inte in mig i det här!” Sen kan det givetvis krypa fram i slutänden att aja – det är klart att jag har ett tungt inflytande. Men jag behöver inte framhäva det.

Har du några andra obekväma erfarenheter som manlig företagare?

– En sak som var riktigt läskig var när vi skulle anställa en sekreterare till ett företag utomlands. Hon hade säkert varit på fem intervjuer innan och fått nej. Och nu kommer hon med det här klassiska: kort kjol, urringat, och tänker liksom, nu ska hon …

Shit.

– Men näe. Det går ju inte. Jag har sett en del kollegor som har stoppat fingrarna i syltburken, och efteråt så är baksmällan rätt tung. Det blir väldigt kladdigt.

Hur har du det med obekväma erfarenheter av andra företagarmän?

– Min är större än din.

Lycka till.

– Det är en sån där manlig grej. Jag brukar alltid backa och säga direkt: ”Absolut! Min är så liten så det går knappt att mäta den. Så det är inga problem!” Och då är det slut.

Hur ska vi göra för att få en mjukare företagsvärld för män?

– Mellan manliga företagare är måttstocken att den som tjänar mest pengar vinner och är viktigare. Väldigt sällan är måttstocken vem som gör mest social nytta. Man borde nyansera bilden av den framgångsrike företagaren. Den här gamla bilden av företagaren som en utsugare med 10 000 anställda, som unga grabbar växer upp med. Det är bara att öppna Dagens Industri eller Svenskan. Det är bara bilder på de de här gubbarna som lyfter sina höga löner och som alla dreglar efter.

 

”Man ska ägna lika mycket tid
åt sig själv som åt sitt företag”

Lars Holm, 66 år, pensionerad ärkeentreprenör och dykare, Saltsjö-Boo.

Hur har det fungerat för dig att vara man och företagare?

– Jag tycker att det har varit enkelt. Inga problem. Det kanske till och med har varit bra att vara man.

Så pass? På vilket sätt då?

– Därför att jag har kunnat jobba på utan att ta hänsyn till fysiska förutsättningar, utan att sova så mycket. Utnyttjat så många timmar av dygnet som möjligt.

Hade du behövt sova mer om du hade varit kvinna menar du?

– Jag tror det. Men det finns också andra fördelar med att vara man. Speciellt om man har en fru som tycker att det här med att sköta hem och barn inte är något negativt. Under många år har jag haft en hemmafru. Min fru har skött om barnen och gjort att jag har kunnat ägna mig åt arbete, vilket jag tyckte bäst om.

En husvakt och barnvakt?

– Ja, i stort sett. Det är inte alltid jag tillstår att det har varit så … Men eftersom du frågar rakt och ärligt så är jag tvungen att svara rakt och ärligt.

Har du någon gång upplevt att folk har snöat in på ditt kön? Att folk du mött i yrket verkar ha tänkt ”han är en man” istället för att lyssna?

– Det är någonting som jag aldrig har reflekterat över. Jag är ganska van vid mig själv och mitt eget sätt och min framtoning. Därför så tänker jag inte ens i de banorna. Jag har aldrig blivit ifrågasatt, vare sig som man eller företagare.

Aldrig någonsin? Inte ett enda litet ifrågasättande?

– Nej. Det skulle möjligtvis vara nu, eftersom jag har röda läppar. Då skulle man kanske fråga hur det är egentligen, om jag är man eller företagare eller vad jag är för någonting.

Det var roligt att du sa förut att läpparna smakar annorlunda nu?

– Definitivt. Jag tycker att de smakar rätt bra. Helt okej. Jag tror mig ha känt den här smaken förut någon gång. Fast inte kontinuerligt då, på samma sätt. Nu finns den där hela tiden. Annars är det som att man får lite godis på lördagkvällarna ungefär.

Känner du att det har puttinuttats mycket med dig som manlig företagare?

– Det hade varit kul om det hade varit så, men det har inte förekommit. Tvärtom.

Jaha, på vilket sätt då?

– Vad det gäller entreprenadsidan inom byggsektorn … där är det tufft. Det är bara hårda, tuffa grabbar. Där förväntar man sig att jag också är hård och tuff, så att jag passar in i miljön. Så att … inget puttinuttande där inte. Fast det hade ju varit gulligt.

Som manlig företagare, känner du att du måste vara en gåva till världen?

– Jag tror att jag är en gåva till världen. Inte att jag måste vara. Jag är.

Har du koll på att manliga företagare oftare skadar sig och dör på jobbet? Och har du känt av det själv?

– Jag hade inte koll på det, men om någon hade frågat mig en fråga i den riktningen så hade jag tagit för givet att det är så. Män är födda krigare, de är tuffare på så sätt att de tar inte hänsyn till sig själva. Man får ta stryk, det är helt okej. Det är målet som räknas, och det kostar. Man är inte rädd om sig.

Har du varit rädd om dig?

– Inte på något sätt, vad jag vet. Jag fick skäll av min yngsta dotter för något år sen. Då tog jag ett dykuppdrag … och tja, det skulle vara ett enkelt uppdrag enligt beställaren, en barnlek. Men så var det inte, det var både djupt och strömt och mörkt. Och vad som komplicerade till det hela var att jag de facto hade lunginflammation.

Oj då.

– Och man dyker inte med någon som helst defekt på lungor. Det är absolut tabu. Och jag låtsades som att ”nä, det är nog inte lunginflammation jag har, utan det här ska jag genomföra”.

Oj! Idiot.

– Eller manligt, välj själv.

Tycker du att det är ett större sätt att leva, att kunna offra sin kropp?

– Nej, det är ett dumt sätt att leva. Man har bara en kropp. Den ska man inte offra, den ska räcka hela livet ut. Att man sen gör det ändå, det är obetänksamt. En förstörd hälsa går inte att återskapa.

Så ett tips till unga företagare kanske skulle kunna vara att skämma bort sig? Spa-bada, ta hand om sin kropp, kanske sminka den lite?

– Man ska definitivt ägna lika mycket tid åt sig själv som man ägnar åt sitt företag. Absolut. För att kunna driva företag på ett bra sätt måste man vara frisk och må bra. Och då är en förutsättning faktiskt att man tar hand om sig själv och sin kropp.

Eftersom kvinnor verkar bättre på att hand om sig själva så kanske det kan vara en bra grej för män att bli mer som kvinnor?

– Absolut. Vi män borde snegla på kvinnorna. De flesta kvinnor är väldigt måna om sig själva och sitt utseende, och det ska vi män också vara. Då tar vi hand om oss själva på ett annat sätt.

Och det kanske får vara lite puttinuttande?

– Ja. För det har inte varit vanligt bland män. Jag tycker att män – oavsett vilka de är – ska få ett mänskligt och hjärtligt stöd för det de håller på med. Inte krav på att de ska lyckas.

Ett mjukare stöd.

– Ja, eftersom män också är olika som personer. Män är inte bara hårdhudingar. De är människor av kött och blod. Därför är det viktigt att våga visa känslor. Till och med man mot man. ”Jag gillar dig som man” – nej, som person, förlåt, jag gillar dig som person – ”trots att du driver företag.”

Det finns teorier om att mäns tidigare bortgång beror på att de inte är lika nära familjen och att de därför blir deprimerade. Hur har knåpandet med livspusslet gått för dig?

– Det är som jag sa tidigare, att jag tror att jag har varit bortskämd. Med en kvinna vid min sida som har accepterat mig för den jag är – oftast. Som i stort har tagit hand om det man kallar för de typiskt kvinnliga göromålen. Det har gjort att jag har kunnat jobba på. Jag har prioriterat jobb före allt annat.

Känner du att du har räckt till som förälder?

– Ska jag vara ärlig, eller ska jag svara som jag tror att svaret ska vara?

Var ärlig.

– Nej, jag har inte räckt till som förälder. Och tyvärr kan jag inte göra någonting ogjort heller. Den tiden jag har missat tillsammans med mina barn, den har jag missat. Och om jag själv känner att jag har mis­ sat, då kan jag ju inte påstå att jag har räckt till. Barnen känner säkert mer än vad jag har känt.

När kom den här insikten?

– Den kom när de minsta barnen var i tioårsåldern.

Hur tänker du på de där första tio åren nu?

– Med saknad. För att det var en underbar tid, men att jag inte gav barnen tillräcklig tid. Mig eller barnen. Rent egoistiskt vill jag också ha gett mig mer tid med barnen. Jag hoppas att det inte har påverkat dem negativt, utan att de kanske till och med har lärt sig att … Man får klara sig lite själv också.

Per tusen företag som startas så går mäns oftare än kvinnors i konkurs. Är du konkursfobiker?

– Nej, det tror jag inte. Men jag har aldrig gjort någon konkurs. Det kommer jag inte att göra heller.

Det där lät som ”jag har aldrig ramlat när jag har åkt skateboard”.

– Jo, men samtidigt … Konsten att lyckas här i livet, det är att misslyckas när ingen annan ser det.

Du kanske har gått i smygkonkurs någon gång?

– Det går inte att göra smygkonkurs … Den är inte ens uppfunnen än.

Ja, jag vet ingenting, jag har inte ens startat något företag.

– Då är det på tiden att du gör det.

Jag funderar på det. Men jag vet ärligt talat inte om jag vågar.

– Jag tror på dig. Jag tror på dig som person och som företagare. Du har en massa kvaliteter som du har visat här idag. Kunskaper och förmåga. Ta vara på dem. Gör någonting utav dem. Se till att du får roligt och trevligt framöver.

Kan du inte säga ”lycka till” också?

– Det är klart. Lycka till.

Tack Caxton, Niklas, Daniel, Sanny, Micael och Lasse för att ni ställde upp för att öka medvetenheten kring mäns företagande.

Tack Moa Holmqvist för korrekturläsning och Sofie Kindahl för mustaschdesign (finns bara med i den fysiska versionen av utställningen).

För att hyra eller köpa utställningen, titta här.