Plötsligt händer det.
En bild som du inte sett förut. Som får det att svindla till i bröstet. Som får pirr att klättra på väggarna inom dig. Som får allt att kännas rörligt, uppe i luften, blött och böjligt.
Som löser upp, inte cementerar.
En bild som befriar.
Den här fantastiska bilden föreställer journalisterna Niclas Hammarström och Magnus Falkehed, som kidnappades i Syrien för sex veckor sedan och släpptes fria i onsdags.
Har du sett någon intimare, varmare och ömmare bild av två män förut? Sitter ihop som kattungemagneter, gör de! Och handen på kinden-kramen. (Så har jag bara blivit kramad av infertila män!) Och deras leenden. Deras helt oreserverat kärleksfulla leenden. (Jag smälter. Smalt.)
Och det finns mer genuskokain.
Kolla! Tar på varandra, gör de också! Män som inte ens brukar få ta på sin egen kropp på bild.
Sociologen Erving Goffman kallade det ”the feminine touch”. Fenomenet att kvinnor (betydligt oftare än män) skildras fingrande eller snuddsmekande objekt eller ytor som om det fanns en elektrisk, sexuell spänning mellan dem och tinget. Självberöring är också något som är få män och många kvinnor förunnat i reklam. Män måste ha ett funktionellt syfte med sin handföring (och med hela sin kropp, som är en farkost för hjärnan – inte en delikat, dyrbar källa till njutning).
Att greppa saker går bra. Styra saker får män också göra på bild. Peka går bra – bara så länge resten av kroppen håller sig kysk och disciplinerad.
”Kolla, plötsligt händer det Genusfotografen, efter höstens alla
kvinnor på omslaget till Ljud & Bild – en man.” /Thomas Arnroth
Och ska vi prata leenden?
Just det stora, öppna, härliga leendet är mycket ovanligt för bildmän. I den statliga offentliga utredningen ”Könsdiskriminerande reklam – kränkande utformning av kommersiella meddelanden” från 2008 (pdf) kan man läsa om en studie medieforskaren Anja Hirdman gjorde av utomhusreklam. Hon räknade bland annat hur mycket kvinnorna och männen på våra offentliga reklampelare ler. 49% av kvinnorna. 26% av männen. Och när när hon dessutom vägde in vilka som kan sägas ha ett ”storleende”, gjorde hon bedömningen att 26% av kvinnorna storlog. Och 1% av männen.
Kvinnor får le åt vad fan som helst.
Hjärnskador.
(Tack för tipset, Hinke Linnér.)
Vätskebrist.
(En ”woman struggling with water” funnen i en skolbok, alltså.)
(Jag censurerade flaskan, klippte in en kuk över den och censurerade den igen. Sen tvättade jag händerna.)
(Tack, Mr Emma Bergman.)
Lite värme.
(Mer läsning: Fyrtio nyanser av maktbalans, Duktiga väsen som startat eget, Stötta manligt företagande…)
(Tack, Kristian Niemi.)
Sexism.
(Ja, exakt hur tänkte DN här? En artikel om att övervinna sexism – illustrerat med bilder av kvinnliga chefer som leende stirrar in i lampor och tar sig för huvudet???)
(Relaterat: How to be a feminist according to stock photography.)
(Tack, Isabelle Lundqvist.)
Män då?
Män får inte ens le åt sin egen GLÄDJE.
Så ja, bilderna av Niclas Hammarström och Magnus Falkehed sticker helt klart ut.
Det intressanta är att jag fick flera kommentarer från folk som tyckte att bilderna av dem kändes feminina.
Det förminskande uppifrån-perspektivet. De ofarliga leendena. Den helt närhetsorädda omfamningen. (Gravid-klappen på magen på den andra bilden.)
Javisst. Jag håller med. Även om det så klart är vår blick som ”feminiserar” dem, i och med att vi är vana vid att se kvinnor framställda så, sällan män. Och det är därför bilderna känns så starka. För att bilder som förstärker snäva könsroller begränsar oss alla (kvinnor och män, pojkar och flickor – men också oss som identifierar oss som både och, transpersoner eller ingetdera). Därför känner vi också på oss att bilder som bryter mönster skapar mer handlingsutrymme och ett större register av köns-… mänskliga uttryck för oss alla.
Sen är formuleringen ”’kvinnlig’ behandling av kameran” väldigt intressant.
Dels för att det är lite lustigt att tänka sig att det skulle finnas kameravinklar som är biologiska. (Fördelen med att använda orden ”femininitet” och ”maskulinitet” istället för ”kvinnligt” och ”manligt” är att det blir framgår lite tydligare att det handlar om sociala och kulturella generaliseringar om vad som är typiskt kvinnor eller män – inte något som är rotat i anatomi.)
Dels för att vissa tolkade detta som något negativt.
Men det är inte helt långsökt, med tanke på att vi lever i en kultur där allt som räknas som ”kvinnligt” (yrken, kultur, egenskaper) har lägre status än det som räknas som manligt.
Det är en risk för pojkar och män att bejaka och ta sig an feminina uttryck (vilket får dem att bekämpa allt med sig själva som kan uppfattas som kvinnligt, vilket i sin tur spär på kvinnohatet i samhället ännu mer). För de kan sparkas neråt för statustrappan som den vita heterosexuella, maskulina cis*mannen står på toppen av, och där den lägsta formen av man är den feminina. Den ”kvinnliga” mannen. (Ännu värre blir det om mannen dessutom gillar andra män, på det där sättet som skulle kunna leda till att man tumlar ner för statustrappan tillsammans om känslorna är besvarade.)
Vi kan exemplifiera med andra krigsfångar: Irakierna som torterades av amerikansk militärpolis i Abu Ghraib-fängelset 2003-2004 (vilket fångvaktarna stolt dokumenterade). Där kan vi prata om fruktansvärd ”kvinnlig behandling”: Sexuellt våld, anala våldtäkter, dödsmisshandel…
Och förnedringen att ha på sig ”kvinnokläder”.
Bild ur den colombianska konstnären Fernando Boteros Abu Ghraib-serie.
Det här kan du ha i åtanke nästa gång du tycker att ordet ”kvinnlig” känns osmickrande.
Eller ännu bättre… Memorera rockräven Iggy Pops comeback på det:
”Jag skäms inte för att klä mig ’som en kvinna’
för jag tycker inte att det är skamligt att vara en.”
Bra gubbe. (Även om det känns lite som att han måste bevisa att han trots klänningen är maskulint aktiv genom att sprätta runt.)
Okej. Är du redo att få bilderna på Niclas Hammarström och Magnus Falkehed förstörda för dig nu? Har du njutit klart av dem?
Tyvärr är de inte alls så befriande som de ser ut. Inte om man tar in sammanhanget. Då är de inte könsnormsupplösande, utan cement i fårakläder. Snarare undantag som bekräftar regeln än ett verkligt normbrott.
Den feministiska filosofen Susan Bordo kan få förklara (med min översättning):
”Att bli exponerad som ’mjuk’ i kärnan är en av de värsta sakerna en man kan råka ut för i vår kultur. Tårar är tillåtliga, till och med beundransvärda, när de fyller ögonen av en gammal krigare som minns gamla strider eller en idrottare som pratar om sina lagkamrater. I sådana kontexter, är tårar som den mjuka penisen efter tillfredsställande sex: de förringar inte mannen utan gör honom älskvärd och mänsklig – för att han har bevisat sin starka, manliga kärna.”
Niclas Hammarström och Magnus Falkehed har överlevt världens farligaste land för journalister enligt Reportrar utan gränser. De har blivit kidnappade, misshandlade, skottskadade och skenavrättade.
Är det vad som krävs för att män ska få visa sig mjuka på bild?
Vilket påminner mig…
Jag läste något konstigt i ett blogginlägg av Martin Schibbye (som satt 438 dagar i ett etiopiskt fängelse med sin skottskadade kollega Johan Persson) en vecka efter att Niclas och Magnus rapporterats kidnappade:
Hjälp mig att tolka det här. Det verkar vara skrivet på något ålderdomligt språk som jag inte förstår. (Patriarkatska?)
Menar han att alla redaktörer reser sig upp maskulint för två kollegor i nöd? (Att kunna bli hård när det krävs är den bärande biten av att vara man i vår kultur, menar Susan Bordo.)
Eller menar han att alla redaktörer reser sig upp som en man för två kollegor i nöd? Det vill säga, går alla redaktörer samman till en enda stor transformerskropp för att rädda deras kollegor i nöd – och kommer de kvinnliga redaktörerna bara bort i språkdräkten?
Hur som helst så hände det något unket i den meningen. Så jag strök under den med brunt.
Och så att ingen som läser Martin Schibbyes blogginlägg får intrycket av något annat:
Kvinnliga krigskorrespondenter, soldater och andra kvinnor har alltid haft betydande roller i krig. Patriarkatskan råkar bara ha kvinnans obetydlighet inskriven i själva språket – och en irriterande ovana att (nästan) omärkbart osynliggöra henne.
Marie Colvin, journalist på Sunday Times.
Född 1956. Dödad av en spikbomb i Syrien 2012.
Mer badass än dig.
Amerikansk soldat som hälsar på afghanska barn.
Samma här.
åh wow
ansiktet
hon ser ut som om hon kan skydda hela världen
/fantomredaktör Malin Michea
Chelsea Manning.
Som avtjänar ett 35-årigt fängelsestraff för att hon gjort Julian Assange världsberömd.
Jeanne D’Arc, motherfuckers.
Slutsats
Okej då. Du får njuta av bilderna på Niclas Hammarström och Magnus Falkehed. Trots att det var extrema omständigheter som gav dem deras kattungemagnetism. Jag menar, alla kontraster till det vanliga är säkert bra för våra ögon och vår fantasi, även om pirret inte blir permanent?
Jag tycker till exempel inte att det militanta, folkilskna mördarfejset som män i expert- och maktroller måste ha för att ge rätt signaler om att de besitter kunskap och auktoritet är ett eftersträvansvärt ideal. Varken för kvinnor, hen eller män.
Men.
Jag blir ändå överlycklig av att Janet Yellen – den första kvinnliga chefen för USA:s centralbank på 100 år – ser ut som att hon kan skjuta laser ur ögonen på det senaste omslaget av Time:
Tack för tipset @Ferocioussmith (snodde din kommentar också!)
Och jag blir ändå full i stärkande fniss av att Sofia Mirjamsdotter – sociala medier-guru, prata om det-grundare och ledarskribent på Sundsvalls Tidning – tog den här bilden under en bildbylineplåtning och nu använder den som profilbild på Twitter:
FEMINISM
Tack för mig!
<3
Foto av Sofia Mirjamsdotter: Jan Olby. Foto av Jeanne D’Arc: okänt. Foto av Chelsea Manning: Chelsea Manning. Foto av afrikansk soldat: Alissa Everett, Reuters. Foto av amerikansk soldat: okänt. Foto av Marie Colvin: Ivor Prickett, AP.
Censurering av vattenflaska, inklippning av kuk, återcensurering av flaska och handtvätt: Tomas Gunnarsson.
FANTASTISKT!
När jag fotar bröllop uppmanar jag alltid mön att kramas med män framför kameran, men ganska få har lust med det. Men nya tider kanske kommer, låt oss hoppas
Jätteintressant och välskrivet inlägg, bra jobbat!
Jag hoppas att det kommer fler och mer glädjande saker som du kan skriva om,
för som det är nu kan det ibland bli en smula deppigt.
Och jag älskar Sofia Mirjamsdotter!
Men! <3
Mycket bra. Dock: att resa sig ”som en man” är ett gammalt uttryck för att resa sig unisont. Man ska där läsas som människa. Vilket ju i sig är trist, förstås.
Ja, precis! ”Som en man” betyder ”samtidigt”. Och det senare ordet hade ju varit att föredra, men det kanske inte lät lika manligt aka mäktigt.
Nä. Det är väl det. Han ville ta i med något mäktigt, såg sig omkring, använde något dammigt.
Men inte bara ”samtidigt” utan också i betydelsen ”med samma intention”, eller ”i gemensam sak”. Det vill säga att alla ställer upp.
Men det hade funkat precis lika bra att säga ”reste sig som en person” imho.
Ah. Det var ålderdomlig patriarkatska, alltså. ;)
Hej
Jag tyckte också att det var en ovanligt fin bild på journalisterna, men vet du att de är heterosexuella eller tar du det bara för givet?
Bra poäng. Kan gott stryka ”(hetero)”.
det gillar jag :)
Här är de med sina fruar och familjer så http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18148422.ab
Jag är så glad för den umgängeskrets jag har växt upp och fortfarande växer med.
Många killar, alla minst lika kramvänliga och intima med varandra än vad vi av det kvinnliga könet är (och könen emellan också såklart). Jag tror alla har haft smink/kjol/klänning vid något tillfälle. Ingen skäms någonsin eller anser någon annan mindre värd för hur maskulin eller feminin man är. Jag önskar att hela världen var sådan.
Och att alla ska få vara söta och intima på bilder utan att någon tycker till om att det är fel. Jag vill få vara hur hård och tuff (och hårig) jag känner för utan att någon tycker mindre om mig för det.
Kanske är vi snart där :)
Bra skrivet, och väldigt pedagogisk framställning av debatten kring bilden. Skönt med en liten ”sammanfattning” i ord och bild för en sådan som jag, som inte orkar tröska igenom Twitter och andra flöden ”medan det händer”. Jag har bara en kommentar:
Israelisk soldat, som gärna skulle få vara min soldat.
Det rör sig här om en soldat som ingår i en armé som regelbundet kränker ett helt folks rättigheter. Israels armé befäster och försvarar den illegala ockupationen av palestinska områden, och dess soldater har gång på gång belagts med krigsförbrytelser. Är du säker på att du vill ha en soldat från IDF som ”din soldat”?
När jag ser en israelisk ockupationssoldat som ser ”badass” ut får jag ont i magen. Jag undrar hur många palestinier hon har skjutit i dag, vilka rasistiska vägspärrar hon skyddar, om hon har öppnat eld rakt in i demonstrationståg av hungrande, törstande människor, och så vidare.
Intressant spaning du gör SW. Förutom det du tar upp så undrar jag även hur många homosexuella hon räddat från att bli mördade eller hur många barn som inte blivit massprängda på väg till skolan för att hon skött sitt uppdrag.
Åh genusfotografen! Ännu en gång ställs allt på ända i mitt huvud och jag måste tänka om. Tack! <3
Hej! Bra inlägg som vanligt! Jag saknar dock lite trans*perspektiv ibland. Till exempel i stycket om fången i kvinnokläder. Det finns nämligen en sak som anses mer ”pinsam” än att vara kvinna och det är att vara trans*. Jag tror snarare att det är det som är det intressanta i det här fallet.
Tack!
ÅH DU ÄR TILLBAKA!! (Med dina inlägg). Har saknat dem och dig!
Otroligt intressant skrivet som alltid och jag älskar att bilderna får hänga med, det gör allt enklare och intressantare att läsa, och enklare att förstå!
Angående leende kvinnor så finns det en typ av bild på leende kvinnor jag hatar lite mer än andra. Nämligen foto på leende kvinna till artikel med allvarlig vinkel. T.ex. en kvinnlig politiker som intervjuas om ett allvarligt ämne likt kriminalitet, krig, svält eller whatever och så till det en bild när hon ler. Åt vad? För att kriminalitet, krig och svält är så kul? Eller kanske för att kvinnor alltid ska se blida och väna ut, även när de diskuterar våld och död.
Ville bara påpeka att bilden du märkt ”Amerikansk soldat som hälsar på afghanska barn.” med största sannolikhet inte är på en soldat utan på en PMC(Private Military Contractor).
Btw. Intressant vinkel, intressant att läsning.
Källa för bilden:
http://kitup.military.com/2011/06/first-women-deployed-on-spec-ops-teams.html
Fick en känsla av att männen måste porträtteras mer feminint för att det ska vara mer feministiska. Jag finner det inget fel i att männen kan porträtteras feminint eller maskulint . Jag finner inte heller något fel att en kvinna skulle porträtteras maskulint.
Vilken fin och djupgående artikel. Så glad att jag läste den.
Briljant, lysande – som vanligt. Heja Genusfotografen! Du gör oss lite klokare.
”Kvinnliga krigskorrespondenter, soldater och andra kvinnor har alltid haft betydande roller i krig.”
Jodå men knappast jämförbart med männen, räkna antal omkomna soldater under världskrigen tex. Att säga att kvinnor också dött som soldater är som att säga att ”män kan också våldtas”. Förvisso sant, men skillnaden i antal är avgrundsdjup.
sjulle du kunna analysera den här bilden https://31.media.tumblr.com/c60627f599a24d58172ea699da1bb63c/tumblr_mksvdweNFa1qfu4p1o1_500.jpg
själv får jag inte helt grepp om den
Åh. Älskar när det uppdateras här. Vet direkt att jag har 20 min av noggrant bloggläsande framför mig. Så himla lysande analyser.
Jag vet inte… Jag blev så förbannat glad av den där bilden. Allt det den inte är fick mitt hjärta att klappa. Har jättesvårt att se cementen under fårakläderna, svårt att hålla med om det resonemanget. Jag klamrar mig lyckligt och kattungegulligt fast vid min ursprungliga läsning av fotot. Tack ändå!
”Hjälp mig att tolka det här. Det verkar vara skrivet på något ålderdomligt språk som jag inte förstår. (Patriarkatska?)”
Tillåt mig att trans*plaina litegrann. Ordstammen ”man” avsåg ursprungligen (i något tidigt germanskt språk, osäker på vilket) helt enkelt en person av vår art, oavsett kön. Förledet ”wo-” gör en kvinna av det, som i engelskans ”woman”, men tidigare fanns det även ett liknande förled för män; ”wer-” (samma som lever kvar i t.ex. ”werewolf”!)
Men iom. könsmaktsordningen kände väl wermännen att det var onödigt att slösa luft på att benämna sig själva med ett könande ord, och lade helt sonika beslag på det könlösa ordet för person. Med wermannen som norm behövs det bara ett ord för vanliga människor och ett annat ord för undantagen.
Det är därför det är så förvirrat idag. Vi har å ena sidan en ordstam ”man” som är mer eller mindre könlös i sin betydelse; ”mannaminne”, ”ombudsman”, ”man” som pronomen, uttryck som ”resa sig som en man”, ”människa/mänsklighet”, engelskans ”Man/Mankind”. Och samtidigt har vi en parallell ordstam ”man” som så att säga har ett tyst förled ”wer-”; ”manlig”, ”man” som kön, uttryck som ”att vara som en man”, osv.
Jag tror att den som räknar antalet könlösa ”man” och antalet könande ”man” den använder under en dags lopp skulle finna att det är fler av den förra sorten än den senare. Så min språkliga utopi är att befria detta lilla vackra enkla ord från sin koppling till ”manligheten” och återföra det till ”mänskligheten”.
SAMTIDIGT är den könande betydelsen mycket synligare och explicitare, så den spiller över mycket på den könlösa. Min utopi hoppar över ganska många svåra steg i början av förändringen, där processen att ersätta alla ”man” med helt okönande ord har det enklare.
men SAMTIDIGT så är alternativen ”en” och ”-person” problematiska eftersom de är så jädra individbaserade; ”man gjorde så förr i tiden” refererar naturligt till ett kollektiv, ”en gjorde så förr i tiden” refererar till en fiktiv historisk exempelperson. Och jag tror att det blir svårt att släppa ord som t.ex. ”människa”, minst lika svårt som det vore att släppa ordet ”man” som benämning på ett specifikt kön.
Så att. Jag är rätt kluven. Någon som också tänkt på detta?
Wow! Superintressant!
Fantastiskt intressant och kunskapsbreddande läsning. Har läst att Schibbye (ursäkta stavningen om den är fel) i en diskussionstråd med en feminist förstod hur fel uttrycket ”som en man” var och nu själv tycket att ordet ”unisont” borde använts och att han kommer att göra så i framtiden. Vi måste tillåta att folk skriver och säger dessa patriarkala ord/uttryck och att de tillhör ett språk som vuxit sig fram ur en sådan kultur. Men enbart om personen har intelligens nog att ta till sig en förklaring om varför det ordet/uttrycket inte längre funkar. Att envisas med ord/uttryck av hävd, visar bara på en förändringsobenägenhet hos den individen och människan är det mest förändringsbenägna djur som finns.
[…] som uppföljning till mitt inlägg om hur våra blickar tog emot de frisläppta journalisterna Niclas Hammaström och Magnus Folkehed […]
Vilka fina bild av Niclas och Magnus. De får mig att tänka på bilderna på Andrew Lincoln och Norman Reedus s.k. ”bromance” som de säkert med lugn kan ägna sig åt med den stereotypa manligheten/förmodade heterosexueliten i behåll, efter att ha tagit kål på zombies på löpande band, ibland även dödat människor, och räddat gruppen om och om igen i serien ”the walking dead”. Den mjuka penisen efter utfört värv..