Hej! Jag får titt som tätt tips från folk som har hittat makalöst dåliga genusfoton. Det är endast av rädsla för väggen som jag inte genast publicerar och skriver om allt. Men, har jag tänkt, vore det inte kul om jag då och då krafsade ihop de värsta av tipsen till en liten genusblunderparad och låta bilderna och tipsaren tala lite för sig själva (i den utsträckningen jag kan hålla mig).
Sagt och gjort. Varsågoda! Tipsskörd nummer ett.
1. Ju fler mästerkockar, desto sämre soppa
Det här tipset fick jag från Oskar Eriksson igår. ”Såg just detta uppslag i tidningen Hem & Hyra (se bifogad bild), kom direkt att tänka på din artikel rörande Louise i Xpress. Det är konstigt att man inte kan porträttera en duktig kvinna på samma sätt som en duktig man. Känns helt klart som de kunde tagit den bilden med mindre ”apande”. Vet inte vad jag ville med detta mail egentligen, blev mest deppad när jag såg bilden och kom att tänka på Xpress och Louise.”
Kommentar: Ja, vad ska man säga? Verkligen deppande. Så att det gör ont att se, till och med. Hur Jennie Benjaminsson, 2:an i Sveriges mästerkock 2011 (som alltså köttbråkade med Louise Johansson om titeln), också ombeds förnedra sig själv på bild. I Hyresgästföreningens medlemstidning. (Vänta… Är det här ett bete, förresten? Why don’t you say it to my face, i så fall? Att ni inte håller med om att kvinnliga kockar/författare/bloggare borde få sin yrkesskicklighet och mänskliga vuxna värdighet synliggjord på bild. Eller ville ni inte säga någonting särskilt med det här? Kändes det bara naturligt? Hakar ni bara på trenden? Vad?)
Om man väljer att se att Jennie Benjaminsson inte bara apar sig, utan att det är ett orgasmfejs hon får av att ställa ett fat grönsaker på huvudet… I så fall grattis till en utstuderat vidrig dubbel objektifiering, Hem & Hyra. Kvinnan som sexobjekt och BORD.
Det kanske är en trend. Kolla bara in nästa tips, som också innehåller kockar. Två stycken, till och med. Även om den ena är in disguise. (Frågan är vilken.)
2. The dirty chef
För ett tag sen blev jag från flera håll tipsad om det här blogginlägget av Underbara Clara, där hon fotat av en artikel i Damernas Värld där hon, Leila Lindholm, Ebba von Sydow och kocken Stefano Catenacci är intervjuade. Och de samlade matprofilerna plåtats så här:
Kommentar: Vem ska bort!? Närå. Det finns gott om roliga och bra kommentarer i kommentarsfältet på Underbara Claras blogg. Min favorit kan vara ”GÅR nog nästan inte att komponera en bild som ligger mer fel i tiden än denna. Snacka om dålig fingertoppskänsla 
” av signaturen Sara. Men jag gillar också den här utväxlingen (som möjligtvis säger en del om effekten av genusoproffsiga bilder):
Just på den här bilden tycker jag dock att det är Stefano Catenacci som är förloraren. Visst, en yrkesman med yrkesmunderingen intakt – men just i det här fallet känns det som att fotografen eller redaktörerna har gjort bedömningen att han inte är tillräckligt känd eller fräsch för att få posera i sina privata snyggkläder. Och är det inte han som ser lite pervers ut, där han står i sitt mörka hörn och vargflinar och vispar i sin bunke med sperma? (Skojar bara.)
Bildgoogla Stefano. På ingen av bilderna som dyker upp har han kockmössa på sig. På alla ser han proffsigare ut. Som en riktig kock. Inte en kladdig klassisk klyscha.
Och för att visa att jag inte bara skriver om kockar… Lite mer random tips som trillat in.
3. Flickor, spana in de aktiva pojkarna!
Tips från Josefin Hansson för sju dagar sen.
”Den här skärmdumpen från Lindex’s fb-sida var det som fick mig att börja leta efter dig (som genusfotografen) på fb – hade tänkt dela den på din logg om den funnits! Tjejerna som passivt och blygt beundrande iakttar de coola killarna…”
Kommentar: Josefina Hansson sammanfattar det väldigt bra. Och bilden har redan debatterats flitigt på Lindex Facebook-sida, även om alla inte hakat upp sig på pojkar = aktiva/flickor = passiva-upplägget. (”HEMSKA kläder till BARN!!! För de är FAKTISKT BARN o FLICKOR – inga billiga luder som ni vill vi ska klä ut dem till!”)
4. Piece of Norways pedofiloveraller
Tips från J-Lu på Twitter. Klädföretaget Piece of Norway vill sälja dig den här livsstilen:
Kommentar: Jättejättemärkliga bilder. Majoriteten av modellerna på deras annonsbilder visar inte bara upp figuren på ett klyschigt, konstlat sätt – de gör det stående på tå. Jag tror att jag har svaret på varför. Skarpa Sara Ek på Add Gender förklarade precis för mig, i egenskap av klackfantast, hur du får rundare vader och rumpa i klackskor, eftersom du spänner dessa kroppsdelar för att kunna stå på tå (och inte kan lasta av tyngden på sula, häl och knä). Fotografen och klädföretaget ville ha absolut ha runda stjärtar, men vem fan har på sig overall och klackskor?
Den mycket olyckliga och förhoppnings oönskade bieffekten av de här bilderna är en kuslig, plyschig pedofilvibb. För vem står och går egentligen på tå? Är det något du förknippar vuxna kvinnor med? Overaller överhuvudtaget… Jag vill inte såra Piece of Norways känslor, eller vara tråkigt normativ. Men förknippar vi overaller med barn eller vuxna?
Piece of Norway ligger dock i lä när det gäller att sälja kläder med peddoposer. Det finns överhuvudtaget en kulturellt pedofil ådra i modefoto, både i hur modeller ska se ut i kroppen och i det faktum att de flesta av dem är väldigt unga (poserande i kläder sålda till vuxna). Men värst i den här klassen lär ändå vara klädföretaget American Apparel, som gång på gång provocerar med såna här kampanjer:
Har du spytt, huttrat och svurit klart? Bra. Då kan du kolla in ännu fler exempel som bloggen The Better Mousetrap har sammanställt här. Och tro inte att American Apparel av misstag råkat komma åt ett bildspråk som påminner om barnpornografi. En av här kampanjerna kallade de Barely There. En anspelning på uttrycket ”barely legal”, som enligt Urban Dictionary betyder: ”The age at which a girl is just old enough to have sex without getting the older man in trouble with the law.” Vad blir det på svenska? Knappt byxmyndig?
Okej. Innan vi går vidare. Ska vi kolla hur Piece of Norway porträtterar overallmän?
5. Fångad med lökarna i nävarna
Mina två sista tips för den här gången handlar båda om fotografers eventuella oskuldsfullhet. Om sexistiska foton är uppsåtligt sexistiska, bildkulturellt hjärntvättat omedvetet sexistiska eller om de bara är ännu en freak accident, går ju aldrig att veta. Ibland räcker det kanske med att konstatera att bilderna i sig blev sexistiska och sen utgå ifrån sig själv om man tror att det var avsikten. (Eller fråga fotografen.)
Det här tipset fick jag från Johan Lange, om hur Yahoos nya vd Marissa Mayer porträtterades till en artikel i SvD Näringsliv.
Kommentar: ”Rätt ruttet tycker jag….”, var Johan Langes kommentar. Och jag var inte säker först. Men nu håller jag med. Jag tror inte att det är en slump att Marissa Mayers bröst är placerade i det gyllene snittet (se figur 2), och att fotografen, av en säkerligen lång serie bilder som hen tyckte kändes tråkiga, valde en där det ser ut som att vd:n tar på sig själv. Bildgoogla Marissa Mayers. Hon ser mycket, mycket bättre ut än vad hon gör på den här bilden. Hon har inte ens ögonen helöppna på den här bilden. Ett argument för en sån här bild hade kunnat vara att hon ser levande ut med sitt livliga illustrerande kroppsspråk. Men hennes halvslutna ögon, som får henne att se sömnig, drogad eller primitiv(t parningssugen) ut talar emot det.
Ett sätt att skjuta ner en ung, superframgångsrik kvinna på jorden. Om så bara i en spridd, såld bild som hamnar på näringslivssidor.
6. Fångad med rumpan i vädret
Samma kategori. Kanske lite subtilare. Jag fick det här tipset från Fredrik Persson i samband med stormen kring volleybollrumpor. ”Läst din blogg lite, skulle vara intressant att se dina reaktioner på bilden på Angelica Bengtsson från London-OS, om du har några.”
Reaktion: Ja du. Helt perfekt ljus på Angelica Bengtssons skinkor, som är placerade… var då? Exakt. I gyllene snittet, återigen. Och den här bilden (just den här millisekunden) satt fotografen och valde ut bland många andra blicksnabbt serieknäppta bilder. Slump eller inte? Ruttet eller oskyldigt? Ibland är jag för trött för att ens undra.
Men tack alla som skickar tips! Jag ska försöka vara snabbare på bollen.
Tack för mig!
Ja herregud. Ju mer man tittar, desto mer ser man. Både jobbigt och bra att inte bli undermedvetet påhoppad hela tiden.
”Barely legal” motsvarar nog ”precis byxmyndig”.
Angående bilden där de kvinnliga kockarna är finklädda men den manlige kocken slavar i köket i arbetskläder…. Var det seriöst ingen under fotosessionen som reagerade på att de vita kvinnorna festar medan den ickevita personen porträtteras som tjänstefolk/slav/”husneger”?
Den bilden är ju lysande att analysera den vita heteronormen ifrån, TACK!
Jag reagerade också på den bilden i Hem & Hyra, just för att jag hade ditt inlägg om den andra kocken i bakhuvudet. Annars är Hem & Hyra en tidning som brukar tänka till kring vissa saker, t ex så har de med homosexuella par ibland i sina reportage utan att göra någon grej av det. Sånt gillar jag.
För ”barely legal” skulle jag nog använda någon variant med ordet ”lovlig”.
Jag håller oftast med om allt i denna blogg men började nu fundera över den sista bilden, på angelica. Jag kan hålla med om det som skriva men tänker samtidigt att bilden är ganska rolig också. Jag tänker att den hade kunnat var sån även om hon varit man, speciellt med den bildtexten. Hin hade kunnat skad sig, nht gick fel, bilden ser lite komisk ut (som tycker jag ofta idrottsbilder gör då man ser kul ut när man tar i som fan å man bara ser en stillbild)Om bilden valdes för att den var kul eller för tex rumpan det vet vi inte. Å valde dom att ha rumpan i gyllene snittet med flit eller för att det kändes bra pga att vi är vana vid det? Vi vet inte.
Jag fick bara tanken här att kanske vi som förösker titta medvetet också går i fällan ibland och inte bara kan se en rolig bild som rolig, för tt det är en kvinna med en rumpa där. Å det antagligen pga hur kvinnor ofta porträtteras och hur vårt samhälle är (ickejämställt å patriarkalt)….
Bara en tanke jag fick.
[…] bara gå in på genusfotografens hemsida och kolla/läsa på bildanalyserna. Särskilt inlägget: En mustig soppa genusvrak. Skönt med ett vaket öga. Det inspirerar mitt eget öga att bli lite mer kritiskt och […]
Bra genomgång. Det verkar vara rena yrkessjukdomen hos fotografer att de inte kan ta bilder av kockar utan att allt flippar ur.
Två argument har jag dock väldigt svårt för:
Argumentet med gyllene snittet: Det är ju bara en av möjliga tumregler för att komponera ett foto. Det finns ju t.ex. tredjedelsregeln, placera i mitten (horisontellt och vertikalt samt både och), placera längs diagonalerna; och om allt detta misslyckas kan ju fotografen leda in betraktarens ögon med ljussättning, färg, etc. Eftersom gyllene snittet inte är något speciellt så måste vi ta hänsyn till dessa också. (Tredjedelsregeln är för övrigt mycket vanligare än gyllene snittet – kolla slumpmässiga fotoskolor och artiklar på nätet.)
Om vi ska undvika allt detta så blir ju slutsatsen att kvinnliga rumpor och bröst ej ska finnas i bild överhuvudtaget. Visst kan man argumentera för detta – ”P.g.a. den överdrivna exponeringen av kvinnors rumpor och byst i media bör fotografer undvika att ha dessa kroppsdelar i bild” – men då måste man verkligen göra det. Det går inte att komma med påståendet att dessa kroppsdelar är helt OK i bild, bara de liksom inte är någonstans i bilden.
Observera att jag inte menar fall som t.ex. volleybollbilderna, där personen reducerats till en bakdel – jag menar bilder som visar hela personen, men enda klagomålet är att dennes bakdel eller byst hamnat i något av ovanstående fält. (Det finns mycket fler fel med beachvolley, bland annat att den minimala klädseln är reglerad av förbundet, men det hör inte riktigt hit.)
Ett annat argument jag har svårt för är det som lyder att ”fotografen har tagit en serie och valt just denna”, vilket ger bilden en avsiktlighet som är helt påhittad. Tolka inte in illvilja utan bevis.
Ta den sista bilden. Motivet befinner sig i fritt fall, så det går inte att ropa instruktioner till henne. Till skillnad från ett studiofoto, där fotografen har närmast total kontroll av bilden, får nyhetsfotografen ta det som bjuds. Anta att autofokusen får knas, eller att en annan fotograf skymmer, eller… Och ljuset på rumpan? Perfekt? Kanske, kanske inte. Lika perfekt som ljuset över rygg och axlar och ben, i alla fall. Den enda kroppsdelen som inte har bra ljus är ansiktet, men hur vet vi att detta inte var den enda bilden där ansiktet syntes bra nog för att hon inte skulle bli en ansiktslös figur? Eller hade det varit bättre?
Att insinuera att fotografen i sin serie har en ”Genusfotografen-approved” bild och väljer att inte visa denna är rent påhitt. Om en sådan bild finns, visa den. Annars avbryt denna argumentationslinje. Den är av samma stil som ”Genusfotografen – är han ute efter att informera eller bara sälja sina konsulttjänster? Man undrar…”(*) Det är ett sätt att säga något väldigt fientligt men samtidigt ha den där lilla livlinan man snabbt kan rädda sig med om någon protesterar eller kräver bevis.
Det som gjorde ditt reportage om Louise Johansson så bra var att:
1. Bilderna var studiofoton – de var konstruerade av fotografen och hade alltså ett medvetet skapat utseende. Genom detta kunde du visa att de poser som användes inte bara ”råkade bli så”.
1.a. Det var upprepade fall av detta i samma bildserie. Återigen – det vi ser är avsiktligt. Det är inte slumpen, utan en speciell estetik som återkommer.
2. Det gick att visa att de var klichéer och de kunde sättas i ett större sammanhang – det som var uppmärksammat med ”försöka dricka vatten”-bilden var inte att Louises mun var på gyllene snittet, utan att själva posen var en väldokumenterad kliché. Mycket av kritiken av nyhetsbilderna här saknar detta sammanhang.
Jag ser gärna mer av detta, där sammanhangen visas. Annars blir det lätt som den första kommentaren: ”Ju mer man tittar, desto mer ser man.” Lite som stjärnbilder eller Rorschach-test.
(*) Ifall någon undrar – ja, jag tror att Genusfotografen är ute efter att sälja sina konsulttjänster – det är vad konsulter gör för att överleva! Jag tycker att det görs på ett väldigt bra sätt; genom att informera och därmed visa produkten som levereras – inte genom att luras. Det är skillnad på att sälja genom att visa vad man kan och att sälja genom skrämsel (”bli certifierad av mig eller jag skickar en hord arga genusvetare på ditt varumärke”).
Tack för dina synpunkter! Nej, jag tycker inte att placering av kroppsdelar i sig är något att spana efter eller att hänga upp sig på alls. Och absolut, man kan inte tolka in illvilja utan bevis. När det gäller båda tipsen du nämner så var jag tveksam först, sen tyckte jag att de var intressanta att skriva om just därför. Två kvinnliga proffs som är mitt inne i en presentation/prestation och deras ansikten – som du är inne på – inte är så viktiga; suddiga, halvblundande, helblundande eller bortvända. Medan deras ex av de bildkulturellt ständigt sexualiserade kroppsdelarna bröst och rumpa åtnjuter Bra befintligt ljus, skärpa och glänsplatser kompositionsmässigt.
Jag vet inte, personligen skulle jag få lite svårt att somna kvällen jag hittade en sån bild på mig, tagen när jag irl var in the zone professionellt och folk uppmärksammade mig för det jag gjorde eller sa, men med fokus låg på min utstickande, glänsande… skatt. Risken är mindre att det skulle hända mig som man, delvis eftersom vi är mycket vanare vid att tänka på kvinnor som en byggsats av olika (sex)symbolladdade kroppsdelar (som kan nyttjas till allt från konst till kommers). Du kan läsa mer om det i den här färska DN-artikeln: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/studie-kvinnor-uppfattas-utifran-sina-kroppsdelar (och jag kommer att skriva mycket mer om det framöver, så klart).
Så illvilja eller inte… Helt rätt. Kan ha gjorts omedvetet, eller undermedvetet. Jag har aldrig plåtat sport, men en hel del presskonferenser, och jag brukar försöka komma åt ögonblick där det händer något, där någon gör en rolig gest, en uttrycksfull min, där ljuset blir annorlunda och stämningsfullt och det händer någonting skevt. Så att man får med sig något hem som de andra trettio fotograferna inte fick. Ja, det skulle verkligen vara kategoriskt att påstå att de här bilderna definitivt är sexobjektifierande med flit och valda därefter. Men normalt tror jag att man skulle tänka just att de inte var det. Så därför ville jag öppna sinnet för att det faktiskt är möjligt att fotografen med förtjusning upptäckte en kittlande förnedrande bild och med ett visst mått av pirr höll tummarna för att den skulle passera. Att det finns ett rikt bestånd av människor som gärna ser kvinnor förnedrade och nedrivna från piedestaler borde inte komma som en överraskning (annars skulle paparazzis få svårt att sälja sina tjänster, eller hur?) Varför skulle just fotografer vara såna innocents?
Culpritmärka någon baserad på en flyktig bild: Vene. Inte så konstruktivt heller. Men ibland kanske man kan kosta på sig att spekulera om att vara spekulativ, precis som du också visar. ;p För diskussionens skull!
Just den första bilden hittade jag igår i min tidning, och tänkte att jag skulle tipsa dig om! Den (och alla andra i bildserien) är ju vedervärdig(a).
Jag har inte så jättebra koll på gyllene snittet, men i de två sista bilderna, ligger inte ansiktena också i det gyllene snittet om man mäter från andra hållet?
Jag tycker i mångt och mycket om det du skriver och belyser men blir på samma sätt besviken när du tolkar in saker på grund av okunskap. Jag är själv pressfotograf och är van att jobba vid stora internationella event där det faktiskt ofta är så att man har EN fast plats att fotografera ifrån. Jag tycker därför dina exempel 5 och 6 blir löjliga.
Om man gör ett sök på Marissa Mayer på AP hittar man detta: http://www.apimages.com/Search.aspx?st=k&remem=x&entity=&kw=marissa+mayer&intv=None&shgroup=-10&sh=10
SÅ konstig ser hon faktiskt inte ut. Fotografen ser i sin sökare att hon står framför loggan och får in henne, när hon gestikulerar, ungefär i gyllene snittet och att det blir en tajt bild. Klassisk byråbild. Att SvD beskär bilden på ett annat sätt är deras problem.
Ang. bilden på Angelica Bengtsson så har fotografen en plats där han plåtar ALLA tävlande. Ja, allt ser likadant ut, samma vinkel och så. Det är den personens jobb. Det är mer registrering än fint foto. En AP-fotograf på OS redigerar inte sina bilder själv utan allt som denne fotograferar tas om hand av en bildredaktör som gör beskärning, korrigering, textning etc. Fotografen har i det sammanhanget ingen kontroll över bilderna.
Hej! (börjar man en kommentar med ”Hej”? Lite för ovan…)
Mkt underhållande och upplyftande inlägg stundtals, men två saker som jag inte känns hundra.
– Stefano Catenacci, håller med om att han ser jävligt pervers ut, och skulle hålla mig på flertals meters avstånd från hans snuskbunke. Men även om det inte var idag du skrev det här inlägget så ser han otroligt ”kockig” (hihi) ut googles bildresultat. Även fast han inte har en hatt på sig, men vem har egentligen på sig det?
Antar att det ligger i linjerna att han inte är så känd, (tänkte mest på Charlotte Perrellis ex-man när jag såg namnet och yrket) så det är väl därför han får yrkesmunderingen på.
Och de tre mkt läckra damerna, är väl inte direkt kända för att vara kockar, utan mer bakning/entertainment-liknande.
– Och gällande Marissa Mayer så är bilden väldigt typisk för de sortens företag och hur bilderna på personerna ser ut, en bild där hon aktivt förklarar något på ett otroligt smart sätt. Vilket är liknande på bilder på hennes manliga motsvarigheter. Det kan du säkerligen hitta om du ansträngde dig lika mycket som för att hitta motsatta bilder. Sen så som ngn tidigare skrev så är ju beskärningen säkerligen en duktig bov i att vinkla bilden.
Annars så är du duktig på att hitta ”rätt” sorters bilder, och det känns otroligt enformigt efter ett tag och något vinklat!
Men överlag roligt skrivet och bra fynd ändå! (säger det för jag nyss hittade hit)!
Begreppet gyllene snittet används otroligt slarvigt i bildkritiksammanhang. Rumpan respektive brösten ligger ju helt olika i förhållande till kant och mitt, men ändå påstår du att båda ligger i ”gyllene snittet”. Det handlar inte så mycket om gyllene snittet, det handlar i allmänhet om att placera det centrala objektet någon annan stans än precis i mitten.
Visa dig själv och dina argument respekt genom att vara noggrann.
I fallet med Mayer vill man låta logon synas, i fallet med Bengtsson är det bara som det blir när fotot tas.
Personligen ser jag inte hur Mayer skulle ”ta på sig själv”. Hon gestikulerar ju. Här ger du ju snarare kvinnor ytterligare en anledning till att vara hispiga för hur de framställs. Minsta lilla gest och plötsligt är det ”tar på sig själv”.
Bilden på Angelica Bengtson. Hade du heller velat att bilden var tagen från motsatt håll….
Den grenen, eller friidrott öht, är svår att ta bilder på utan att fokusera på deras kroppar. Har du märkt deras löjligt små kläder? Oavsett del av stavhoppet, ansatsen, stavisättningen, upphoppet, ribbpassagen, och landningen, hade någon del av hennes kropp. magen, brösten, särade läppar, baken, låren, vaderna, kommit i fokus. Med undantag av bilder med mindre inzoomning.
Om vi tar Jelena Izinbajeva är det fullkomligt omöjligt att ta en bild på henne i tävlingsdress utan att den blir sexuellt laddad. Jag får svettränna i ryggen.
Jag ska väl påpeka att mina kritiska kommentarer inte gäller alla bildanalyser du gör. jag tänker att lite kritik som slipar bort den lilla tendensen att läsa in saker och intentioner som inte nödvändigt finns där kan vara på sin plats. På det stora hela utifrån vad jag sett så håller jag med om analyserna
Ang. Piece of Norway: Jag är en vuxen kvinna som ofta går på tå. Inte i klackskor. Utan när jag är barfota eller med strumpor, så går eller står jag ofta på tå utan att märka det. Men det kanske bara är jag…. Jag menar inte att försvara bilderna i sig, utan att försvara vuxna tågångare, haha. Jag gör det inte för att lyfta fram häcken eller vaderna, eller för att se barnslig ut.